Kriminella fortsätter mjölka hemtjänsten på miljarder: ”Fuskar och utnyttjar sin personal”

– Personalen var inte viktig för företaget, inte kunderna heller. Det var viktigt med tiden, och pengarna, säger det före detta vårdbiträdet Tina till Kommunalarbetaren.

I sitt knä har hon en rosa mapp där hon samlat anställningsavtal, lönespecifikationer, mejlkonversationer och tidsregistreringar från sin tid inom den privata hemtjänsten. 

– Det var verkligen ingenting som stämde, säger hon och berättar om arbetsgivarens löften om heltid och bra villkor som snabbt gick upp i rök. 

I stället präglades hennes år inom hemtjänsten av osäkra anställningar med dåliga villkor, låg lön och ett slitsamt arbete. 

Detsamma vittnar Leo om. 

– Många av mina kollegor var tvungna att acceptera vad som helst och blev tvingade till att fuska eftersom chefen hotade med att de skulle få sparken. De vågade inte göra annat, säger han. 

Leo och Tina har båda jobbat som vårdbiträden på stora vård- och omsorgsbolag i olika kommuner. De heter egentligen något annat men vill vara anonyma, eftersom de har skrivit på sekretessavtal för sina tidigare arbetsgivare. 

Båda berättar om medvetet fusk med bland annat tidsrapportering, men också hot och bestraffningar av chefer som behandlar anställda illa. 

– Vi jobbade från våra hjärtan, men företagen ville bara tjäna pengar, säger Leo. 

Kriminella aktörer utnyttjar systemet 

En som sett brottsligheten inom den privata hemtjänsten från ett annat håll är Anna Flink. Numera är hon säkerhetschef i Kalmar kommun, men har också jobbat mot välfärdsbrottslighet i Södertälje – som för drygt tio år sedan satte den här typen av kriminalitet på kartan. 

Och enligt Anna Flink borde det vara omöjligt för företag att tjäna pengar på hemtjänst. 

– Om man ska göra det bygger det på att man fuskar, säger hon.

För de dryga hundralappar företagen får från kommunen för varje utförd hemtjänsttimme ska de betala för personal, lokal, datorer, mobiler, schemaläggning, arbetskläder, transportmedel och drivmedel, påpekar hon. Att dessutom utföra hemtjänsten med kvalitet kostar ytterligare. 

Och trots att kommunernas ögon öppnats allt mer för vad som pågår bakom de privata välfärdsdörrarna är kriminaliteten fortfarande utbredd. 

Varje år försvinner mellan 38 och 66 skattemiljarder ner i fickorna på kriminella genom välfärdsbrottslighet, enligt Polisen.

– Kriminella aktörer har inget annat för sig än att hitta bästa sätt att utnyttja systemet. Det gör man i kommuner och regioners verksamheter, som är sårbara och ofta ganska oskyddade, säger Christina Kiernan, samordnare för frågor mot välfärdsbrottslighet på Sveriges kommuner och regioner (SKR).

Exempel på brott som förekommer inom välfärden: 

• Felaktigt utbetalda bidrag där en person får pengar den inte har rätt till genom att ha ljugit för Försäkringskassan om sitt behov av stöd och sociala insatser.
• Manipulerade inrapporteringar för tidsscheman, till exempel inom hemtjänsten.
• Påstådda stödinsatser som inte ges. 
• Infiltration, där kriminella tar anställning i till exempel en myndighet i syfte att få information som kan vara till nytta i den kriminella verksamheten. 
• Outtalade hot, exempelvis kommunala beslutsfattare som blir förföljda av kriminella. 
• Svart arbetskraft.

Mycket av välfärdsbrottsligheten benämns i dag ofta som ”fusk” – något Kiernan vänder sig emot. 

– Man har pratat om fusk och oegentligheter i 30 år, säkert mer – men det är viktigt att understryka att det vi pratar om här är brottslighet. 

Ett hundratal uppsagda bolag 

Sedan 2009 finns en lag som öppnar upp för företag att bedriva skattefinansierad vård och omsorg fritt i kommunerna. Lagen om valfrihet (LOV) gör det möjligt för i princip vem som helst att bedriva hemtjänst – så länge man har tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) och uppfyller kommunens krav i avtalet. 

När KA har kartlagt 27 kommuner som har skattefinansierad privat hemtjänst kan vi se att 18 av dem, det vill säga två av tre, har sagt upp eller hävt avtal med hemtjänstföretag under de senaste tio åren. Totalt rör det sig om cirka 120 avtal – som avslutats på grund av brister i kvalitet, arbetsmiljö och ekonomi.

Mer specifikt har det till exempel handlat om: 

• Att verksamheten inte haft en chef. 
• Personal som saknat utbildning och arbetskläder. 
• Personal som har jobbat fler timmar än vad som är lagligt. 
• Att företaget inte rapporterat in vilka brukare de besökt och när.
• Att brukarna inte har fått den hjälp de har rätt till. 

Vårdbiträdet Tina, som har jobbat i ett privat hemtjänstbolag, berättar om kollegor utan utbildning som anställts som undersköterskor på pappret, men som fått betalt som vårdbiträden.

Hon visar i handlingar hur restid mellan brukare dragits av som komp och säger att hon har fått avdrag på lönen om en brukare bokat av ett besök – samtidigt stod besöken kvar i planeringen vilket gjorde att företaget ändå fick betalt.

Också Leo, som jobbat som vårdbiträde på flera företag som blivit uppsagda av kommunen, upplevde lönebestraffningar och berättar hur personalen uppmanades att inte logga ut direkt när de blev klara hos en brukare. Enligt honom har också kollegor blivit hotade till att registrera dubbelbemanning hos brukare de åkt till ensamma, men med dubbla telefoner som de ska ha fått från chefen. 

– Alla företag jag varit på har fuskat och utnyttjat sin personal. Egentligen är det ju olagligt, men ingen gör något åt det, säger Leo som flera gånger fått byta arbetsgivare när avtal hävts av kommunen. 

Värst var det på ett av de större företagen han jobbade på. Där saknade flera av hans kollegor utbildning och pratade inte svenska. Vissa saknade till och med tillstånd att arbeta eller vistas i Sverige – deras löner var särskilt låga och arbetstider mastiga, berättar Leo. 

– Det var som slavarbete. Vi hade inga rättigheter alls och ingen vågade säga emot. Alla var rädda för chefen som hotade oss till att vara tysta och lyda, berättar han.

Ett sårbart system

Systemet för privat hemtjänst har sina brister, det vittnar både polisen och SKR om. Myndigheterna saknar tillräcklig insyn i verksamheterna – men försöker få kontroll över situationen. Till exempel krävs sedan 2019 tillstånd från Ivo för att bedriva hemtjänst. Ett antal bolag levde då inte upp till kraven och tvingades sluta bedriva hemtjänst för olika kommuner.
 
Många kommuner har valt att skärpa kraven på de privata utförarna, bland annat när det kommer till kollektivavtal och ekonomisk redovisning. Säkerhetsexpert Anna Flink, som numera jobbar i Kalmar men tidigare haft samma titel i Södertälje, säger också att man numera oftare tittar på kvalitet av den utförda hemtjänsten – och inte bara kvantitet.

De senaste två åren har dock 22 kommuner valt att helt och hållet lämna LOV för hemtjänst. 

Och LOV i sig kan vara problematiskt, något Brottsförebyggande rådet (Brå) pekar ut i en rapport från i fjol. 

– Ju fler utförare du har desto mer resurser måste läggas på att kontrollera. Inom LOV finns ingen möjlighet att begränsa antalet utförare så länge de uppfyller de krav som tjänsten ställer, säger Christina Kiernan på SKR. 

Ett problem är att kommuner saknar verktyg för att till exempel sammanställa underlag för en polisanmälan mot privata verksamheter. På grund av sekretesslagar och eftersom offentlighetsprincipen inte gäller privata aktörer har kommunerna dessutom mycket små möjligheter att varna varandra för oseriösa aktörer.

Det leder bland annat till att företag kan fortsätta bedriva sin verksamhet i en kommun, trots att de misskött sig och sagts upp i en annan. Ett bolag kan också ha hunnit bli uppköpt av ett annat etablerat företag, då verksamheten kan fortsätta under annat namn.

”Vi är väldigt blåögda i Sverige” 

Christina Kiernan är kritisk till att dessa frågor inte får mer ljus på sig.  

– Pengarna strömmar ut från statliga myndigheter, kommuner och regioner – rakt in i kriminalitet. Och ändå är det inte alltid de här frågorna som lyfts när vi pratar om vad som är problem i Sverige, säger hon och tillägger att hon självklart ändå har full förståelse för att polisen pratar mer om skjutningar och sprängningar.  

– Men, medan man gör det urgröps ju hela tiden välfärdssystemet av de här oseriösa, kriminella aktörerna. Och vi borde väl kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. 

Och även om fler kommuner blivit medvetna om att brottsligheten pågår, är det långt ifrån alla som jobbar med de här frågorna, säger polisen Björn Sidenhjärta, gruppchef för bedrägerisektion 6 i region Mitt. 

– Och då upptäcker man inte så mycket av den här typen av brott. Lite som en struts som stoppar huvudet i sanden och tror att alla är så laglydiga i ens kommun, säger han. 

Han skriver under på sårbarheten – och anser att inte mycket har hänt det senaste decenniet. 

– Det är bara att konstatera att vi är väldigt blåögda i Sverige. 

Kommuner måste förebygga brott 

Björn Sidenhjärta riktar blicken uppåt och kräver fler och tydligare riktlinjer från regeringen, bland annat för hur en upphandling ska gå till och att kunna ställa mer krav på företag. 

Men han vill också se högre ställda krav på kommunerna som måste ha bättre koll. Ett framgångsrecept enligt honom är dedikerad personal inom kommunerna. 

– De måste själva ha ett brottsförebyggande perspektiv, och vi kan påtala att de måste ta det här på allvar. De kommuner som gör det upptäcker väldigt mycket brott och framför allt när det är enskilda som fuskar, säger han.

Säkerhetsexpert Anna Flink – som jobbat med detta i flera kommuner – håller med: 

– Det är skitjobbigt att ta in det här i vår självbild, att Sverige har de här utmaningarna. Men som kommun måste man stå ut med att man har en del skit i garderoben och den måste man våga titta på. 

Varken Leo eller Tina jobbar kvar inom den privata hemtjänsten – på grund av arbetsvillkoren. Och Leo tror att det krävs ett rejält krafttag för att förbättra situationen för de anställda inom branschen. 

– Det hör ihop. Förbättrar man personalens rättigheter kan man lättare komma till rätta med fusket och får man bort fusket mår personalen bättre.

Läs svaret från äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje om granskningen.

Artikeln är tidigare publicerad i Kommunalarbetaren som tillsammans med Arbetet och fem andra titlar ingår i LO Mediehus.