Äntligen vågar någon höja skatten i Stockholm
Ljus i kristunneln för regeringen men inte för kommunerna, skriver Arbetets ledarskribent.
Både statsminister Ulf Kristersson och hans underhuggare i regeringen säger sig se ljus i kristunneln. Kanske är vi på väg upp ur denna ekonomiska dy? Nu sjunker styrräntan, inflationen likaså.
Trots att högt uppsatta politiker drabbats av en sällan skådad optimism är effekterna av rådande lågkonjunktur fortsatt tuffa. För arbetslösa, för småföretagare, för alla i Sverige som bor och äter.
Tufft för kommunerna
Och, inte minst, Sveriges 290 kommuner.
Inför årets höstbudget flaggade många svenska kommuner för att ökade kostnader skulle innebära nedskärningar för skolor, förskolor och inom äldrevården.
Alternativen för kommuner? Säga upp personal och sänka ambitionsnivån – eller höja skatten.
I Stockholm har mittenvänsterstyret valt alternativ två. Nu höjs kommunalskatten med 24 öre per hundralapp.
Det är dyrt att vara stockholmare, ojar sig moderata ministrar, attackliberala tankeslöjdare och allmänna högertyckare på sociala medier, något man kan läsa om i fiaskobloggen Bulletin.
”Slappt” att inte skära ner
Vår nya biståndsminister Benjamin Dousa klagar öppet, vilket är lika delar väntat som det är olämpligt. Kristdemokraternas gruppledare Nike Örbrink kallar beslutet “slappt” och tycker prioriteringar skulle gjorts.
Innehåll från Twitter
Genom att klicka på knappen godkänner du Twitters dataskydsspolicy.
Ingenstans skriver någon av de skojare som är kritiska dock att partierna som står för dessa aggressiva skattesänkningar faktiskt har ambitioner att behålla eller än mindre förbättra den välfärd som många upplever som försämrad.
Detta trots att det ju är välfärden på kommunal nivå som når och fångar upp barn och unga.
Eller att det faktiskt får konsekvenser att konsekvent kräva effektiviseringar av verksamheter i offentlig sektor. Eller, och kanske framför allt, att vi har rekordlåg skattekvot.
Alltså, vi i Sverige betalar in mindre skatt i relation till vad vi producerar än på mycket länge.
Pengarna räcker inte
Med en moderatledd högerregering är det väntat att skatterna sänks för höginkomsttagare och kommunerna får mindre pengar, trots att allt mer offentlig service utförs av kommunerna.
Det som inte borde förvåna skatteskeptikerna i Regeringskansliet och på Timbro är att lokala styren försöker rädda upp sina verksamheter.
Skola, äldrevård, vägar, förskola, kultur- och fritidsaktiviteter. Kommunbudgeten ska räcka till allt detta och mycket mer. Med Tidöregeringens budget räcker inte pengarna.
Kanske ska man förstå högerilskan mot kommunalskattehöjningar som att de hellre sett nedläggningar eller privatiseringar.
Det är ju trots allt poängen med att inte ge välfärden pengar och sedan sänka skatten för folk som har råd med privata alternativ.
24 öre per hundralapp
De stöter då och då på patrull.
Ibland är det en demonstration mot nedskärningar i skolan. Ibland räcker rapporter från verkligheten, inte minst när äldre ligger i sin egen avföring för att personalen inte hinner med sina pressade minutscheman.
Ibland är det en kommunledning som tror på en ordning där en snål stat inte behöver innebära välfärdens undergång. I stället höjer de skatten med 24 ören per 100-lapp i ett försök att jämna ut det försprång välbeställda fått av Elisabeth Svantesson i höstbudgeten.
Tycker Ulf Kristersson att stockholmarna förtjänar mindre barngrupper, elevassistenter och personal som mår bra? Eller att den som blir gammal ska kunna lita på att äldrevården är något mer än en förvaring i väntan på den eviga vilan? Och inte bara välbeställda ska ha råd att utöva sport eller skapa eller konsumera kultur?
Då ska han nog vara glad, en dag som denna. Men det är han inte.
