STORUMAN. Tunneln går spikrakt ner i berget när vi lämnar septemberdiset på fjället utanför Storuman. Skyltar uppmanar chauffören att använda motorbroms eller trycka ner bromspedalen i korta pumpningar.

Ingen vill förlora kontrollen över bilen i en tunnel som ska föra dig nästan tre hundra meter ner under fjällskogen och vindkraftverken i Västerbottens inland.

Jag är på väg till kraftverket i Juktan under sjöarna Storjuktan och Blaiksjön. Längst ner i tunneln möts vi av kraftverkets hjärta. Det står Asea på generatorn. Ett stänk från 70-talet. Den ser liten ut i de jättelika bergssalarna, men den fortsätter genom tre våningar.

När jag för första gången hörde talas om bygget av pumpkraftverket väcktes en fråga som jag fortfarande inte lyckats besvara: Varför har jag inte hört någon prata om det här för länge sedan?

Ministern har inte sagt ett ord

Namnet pumpkraftverk är egentligen lite missvisande. Ett pumpkraftverk är inte i första hand ett sätt att producera ny energi. Däremot kan det användas för att lagra energi. Ett jättelikt batteri.

Kraftverket i Juktan skulle kunna vara en liten del av svaret på hur Sveriges energisystem kan göras mer robust. Ändå har anläggningen inte använts som pumpkraftverk sedan 1996. Efter avregleringen av elmarknaden ville ingen ta kostnader för stabiliteten i systemet. Juktan byggdes om till ett vanligt kraftverk.

Om detta hade jag som sagt inte hört Ebba Busch eller någon annan säga ett ord.

Lyckligtvis är det inte alltid det politiker pratar om som avgör vad som händer i verkligheten. Johan Dasht är vd för Vattenfalls vattenkraftverksamhet.

Innan vi åker ner till kraftverket har han berättat att bolaget storsatsar på modernisering av sina kraftverk. Sedan 2016 driver man ett program som när det är klart ska bidra med motsvarande en stor kärnkraftsreaktor till det svenska elsystemet. Och det utan att nya älvar tas i anspråk. Det här är en del av det programmet.

Värt arbetet och pengarna

Mats Hägglund är projektledare för återstarten av pumpkraftverket i Juktan. Ett komplicerat arbete. I Blaiksjön, det övre magasinet, har ett gruvbolag dumpat giftig zinksand.

Att hantera det kommer att fördyra projektet med runt 100 miljoner. Dessutom förstördes ett av de gigantiska rör som ska leda vattnet upp och ner genom berget när kraftverket byggdes om. Utrustning måste bytas och ett nytt kontrollrum byggas. Men det är värt arbetet och pengarna.

– Det här är det roligaste arbete jag gjort, säger Hägglund när han lyckas överrösta fläktar och bullret från turbinerna.

Under fyra dygn kommer Juktans pumpkraftverk att kunna leverera lika mycket el som ett av de små serietillverkade kärnkraftsverk som vissa drömmer om. Ett enormt batteri.

Om allt går som det ska startar bygget på allvar om tre år. Investeringsbeslutet är inte fattat, men kalkylerna ser bra ut. Just nu mäts och digitaliseras hela anläggningen millimeter för millimeter.

Byggdes redan på 1970-talet

Uppe vid Blaiksjöns yta är det inte mycket som skvallrar om dramatiken under våra fötter. Den krypande växtligheten håller på att gå över i höstfärger och vindkraftverkens vingar roterar målmedvetet. Ett arbetslag håller på att undersöka någon detalj i dammen. Intaget till kraftverket är oansenligt, som en liten brygga för en skärgårdsbåt eller så.

Under störtar röret ner mot turbinen nästan 300 meter längre ner.

Här byggdes alltså Sveriges första pumpkraftverk under 1970-talet. På den tiden fanns varken GPS eller massor av datakraft. Mätningar med all dagens teknik visar att den tunnel som för vattnet tillbaka till Umeälvens vattensystem missade målet med någon meter i sida. Och det efter många kilometers tunnelbygge rakt genom berget.

Dessutom ligger utloppet en dryg decimeter under ritningen. Kanske tänjde lodlinan ut sig några millimeter under arbetet.

När det finns överskott av el ska vatten pumpas upp till sjöarna ovanför kraftverket. När det är brist kan det släppas ut över turbinen och generera el.

Kina storsatsar

Magasinen i Juktan kommer att räcka i fyra dagar. I Europa och Kina används tekniken framför allt för att jämna ut topparna i förbrukning under dygnet.

När alla Hong Kongs sju miljoner invånare samtidigt vill ha sitt morgon-te öppnas ventilerna i det jättelika pumpkraftverket i Guangdong och räddar elsystemet.

Kina storsatsar nu på pumpkraft. I höst sattes världens största anläggning i drift norr om Peking.

Pumpkraft kan vara en resurs också för Sverige. Det finns planer på att till exempel använda gruvor i Mellansverige som vattenmagasin.

Samtidigt har alltså en storskalig anläggning legat i malpåse sedan 1996. Villaägare och industrier har fruktat pristoppar när kärnkraftverken stannat eller vinden mojnat. Politikerna har bråkat om kärnkraft och vindkraft utan att bry sig om praktiska saker som tidsplaner eller kostnader. Och hela tiden har en del av lösningen vilat bortglömd här i berget under sjöarna Storjuktan och Blaiksjön.

Men nu ska pumpkraftverket få nytt liv.

Det är knappast energipolitikens förtjänst.

Ingvar Persson är fristående kolumnist på Arbetets ledarsida. Tidigare har han bland annat varit ledarskribent i Aftonbladet.