Ulf Kristerssons höstbudget är lika galen som Liz Truss
Ulf Kristerssons karriär borde ruttna som ett salladshuvud, skriver Arbetets politiska redaktör.
I morgon presenterar finansminister Elisabeth Svantesson (M) höstbudgeten och är det något vi vet, så är det att den kommer innehålla skattesänkningar. Många och stora skattesänkningar.
Det mesta av reformutrymmet på 60 miljarder kronor – som staten förväntas låna till – är nu intecknat.
Det blir ett nytt jobbskatteavdrag. Avtrappningen i jobbskatteavdraget slopas. Brytpunkten för statlig inkomstskatt höjs. Skatten på ISK-konton sänks.
Det är åtskilliga miljarder som försvinner från staten och det är åtskilliga miljarder som plöjs in i rika människors hushållsekonomi.
Enligt storbanken SEB:s beräkningar får ett hushåll med 187 500 kronor i total månadslön 42 000 kronor mer i plånboken på ett år.
Tugga i oss hästskiten
Det är så här Ulf Kristerssons regering försöker möta det svenska samhällets akuta problem. Välfärdskris, skolkris, infrastrukturkris, gängkris, klimatkris… Det blir sänkta skatter. Och som så ofta är det de som redan har mest som också får mest.
Minns ni förresten Liz Truss?
Hon var Storbritanniens konservativa premiärminister i ett ögonblick, men hann sjösätta en ekonomisk chockdoktrin vars svallvågor sänkte brittisk ekonomi och sköljde bort henne från makten.
Hennes expansiva nyliberalism – riktade skattesänkningar till landets rikaste – syftade till att få igång ekonomin genom att göra de rika knösarna ännu rikare. Tanken är knappast ny och ibland kallas den kallas den hästskitsteoremet.
För de doktrinära högerliberalerna ska man tänka på samhället som ett stuteri eller en bondgård. Genom att ge en häst mycket havre kan de ynkliga sparvarna picka många korn ur hästens avföring, tror de doktrinära högerliberalerna. Det är därför bra för de små sparvarna att hästen får mycket att äta. Alltså: ge de rika mycket pengar. Det blir bra för alla till slut.
Förlorade mot en grönska
Alla som vet något om hästar begriper att det inte blir mer näring i skiten bara för att hästen får mer mat. Möjligen blir pållen lite fetare.
Omsatt i den politiska verkligheten är det sannerligen inte i toppen. Särskilt inte i ett Storbritannien där staten samtidigt lånade pengar. Särskilt inte när vanligt folk samtidigt tvangs välja mellan att köpa mat eller betala huslånen.
Särskilt inte när politiken samtidigt urholkade värdet på valutan, tryckte upp inflationen och tvingade centralbanken att stödköpa statspapper.
Det politiska och ekonomiska kaoset fick affärstidningen The Economist att spå att Truss karriär hade samma hållbarhetslängd som ett salladshuvud.
Daily Star tog skämtet ett steg längre och började sända live, dygnet runt, med en bild på premiärministern och ett salladshuvud för att se vem som kunde överleva längst.
Kvällstidningen kunde snart förklara det ruttnande salladshuvudet som vinnare. Liz Truss fick avgå.
Det budget Elisabeth Svantesson sjösätter på torsdag är naturligtvis inte exakt lika spektakulär som Truss piratskepp.
Sverige kommer inte kastas in i en ny ekonomisk kris i eftermiddag.
Samhällsfarliga fundamentalister
Men höstbudgeten bygger på samma samhällsfarliga, attackliberala skattesänkarfundamentalism. Den är sprungen ur ekonomiskt vanvett som inte tar hänsyn till att det spelar roll hur pengar – eller havre om man så vill – fördelas i ekonomin.
När hjulen ska börja rulla så skuldsätter regeringen oss alla för att kunna lansera massiva stödpaket till landets rikaste människor. Det får inte tågen att gå i tid, det får inte igång bostadsbyggandet, det kapar inga vårdköer och det hjälper inga ungdomar att få gymnasiebehörighet. Det göder däremot höginkomsttagares spar- och investeringskonton i förhoppning om att alla andra ska hitta lite näring i det som kommer ut där bak.
Höstbudgeten är full av resurser som förslösas i ett läge där samhället behöver alla pengar för att skolan, vården och omsorgen överhuvudtaget ska fungera.
Det är resurser som förslösas i ett läge där de mest utsatta i vårt land lever i allt större nöd.
För det borde faktiskt Ulf Kristerssons karriär ha kortare hållbarhetslängd än ett salladshuvud.
