”Hej svensk vänster! Ni har ju ägnat åratal att försöka hitta högersammansvärjningar med varierande fantasirikedom. Nu har jag gjort jobbet åt er”, skrev den skånska feodalherren Henrik Jönsson på Twitter. Han hade gjort en liten film som avslöjade banden mellan lobbyfirman Bellbirds grundare Anders Kempe och Northvoltägaren Harald Mix.

Kempe, som även sitter i stiftelsen Fritt Näringslivs styrelse och därför i högsta grad är delaktig i besluten kring näringslivets tankesmedja Timbros finansiering, är också delägare i Mix företag och sitter i Northvolts advisory board. 

Kempe är något av en pionjär inom det man med ett lite finare ord kallar public affairs, eller kort och gott lobbyism.

JKL, den byrå han och två andra moderater var grundade 1985, var den andra av sitt slag i Sverige. Man hade då kikat på Storbritanniens avregleringar vid Thatchers tillträdande och den nya spännande marknad av politiskt påverkansarbete de nya branscherna behövde. 

Tron var stor att samma sak skulle hända vid den borgerliga valseger man förutsåg samma år som byrån grundades. Man rustade för att Sverige skulle bli ett privatiserat Klondyke. Men Socialdemokraterna vann valet och guldruschen uteblev – i ett par år.

I stället fick Svenskt Näringsliv gå in med en järnlunga av resurser och uppdrag. Bland annat låg JKL bakom kampanjen mot radiomonopolet där de startade radiokanalen Radio City för SAF:s räkning.

JKL blev sedermera en av de verkligt stora aktörerna inom politisk påverkan och har hela tiden haft ett flertal borgerliga påläggskalvar anställda på byrån. Kempe har därigenom nära band till moderata styret. En av deras verkligt tunga rekryteringar var den tidigare socialdemokratiske partiledaren Göran Persson 2007.

Anders Kempe lämnade byrån 2015 och startade då Bellbird. Givetvis har han stort inflytande över borgerligheten.

Ingen större nyhet

Nu ska man kanske inte credda Henrik Jönsson allt för mycket för sitt ”gräv”. Två dagar innan guldgåsens publicering gick nämligen tidningen Affärsvärlden ut med ungefär samma nyhet.

Gissningsvis har Jönsson plankat infon i sin film därifrån. Eller så har han helt enkelt matats med ungefär samma intel.

För oss som följt lobbyisthärvan som är svensk maktelit kommer inget av det här som en större nyhet. Det är de gamla vanliga namnen som dyker upp i kontaktnätet som PR-byrån Kreabs ständiga hyrsvärd, tidigare moderate europaparlamentarikern och partisekreteraren Gunnar Hökmark.

Jönsson gör en stor sak av att en tidigare moderat pressekreterare, Jesper Wigardt, arbetat på Northvolt som kommunikationschef och nu är operativ chef på Bellbird.

Välkommen in i matchen – Henrik Jönsson

Jönsson konstaterar i alla fall i sin film att kontaktnät är viktiga för att påverka politiken, att det kan ge förtur till finansiering eller lagändringar. En helt rimlig slutsats. Gott så!

Det är såklart glädjande oavsett hur det gått till att Henrik Jönsson upptäckt den härva av lobbyister som genom svängdörrar ut och in till de politiska rummen försöker påverka Sverige. Vi får hälsa kamrat Jönsson välkommen in i matchen.

Dock är det värt att bli en smula misstänksam sett till att samma story om Kempe nu dyker upp på flera ställen samtidigt. Oftast är det ett tecken på att just lobbyism pågår. Inte minst när högerns nyttiga influenceridioter börjar tala med en röst.

I det här fallet tyder vissa källor på en intressekonflikt om el mellan näringslivslägret i de norra och sydliga regionerna.

Samtidigt är det stora borgerliga påkopplingen till Northvolts och Harald Mix andra gröna industriföretag rimligen länkad till en konflikt om samma el med fossilfria stålföretaget Hybrit i norr med LKAB, Vattenfall och SSAB som ägare.

Fler kopplingar mellan Bellbird och Moderaterna

Lustigt nog nämner Jönsson inte den mer uppenbara kopplingen mellan Bellbird och Moderaterna. Anställd som ”director” på byrån är nämligen partiets tidigare kommunikationschef Per Rosencrantz. 

Rosencrantz, känd för att under sin chefstid ha lanserat devisen ”when they go low, we kick them in the balls” lämnade rollen som kommunikationschef efter att en av hans anställda kallat Annika Strandhäll för hora under en moderat livestream från riksdagskansliet.

Per är också folkvald kommunpolitiker i Stockholms Stad för Moderaterna – samtidigt som han är lobbyist. Det ger honom inflytande över, i runda slängar, miljonen människor. Bland annat är han ledamot i Arbetsmarknadsnämnden och kommunfullmäktige samt vice ordförande i företaget Familjebostäder.

Trots att alltså ingen av oss vet vilka kundintressen han representerar.

Hans fru, Jessica Rosencrantz, är också riksdagsledamot och var tills nyss vice gruppledare för Moderaterna. Och här blir det lite kläggigt. Hon utsågs nämligen just precis till EU-minister av Ulf Kristersson.

”Jag har alltid ett toppat lag”, sa Kristersson till Expressen.

Ulf Kristersson toppar lobbyistlaget

Nu kan man säkert tänka att Per och Jessica Rosencrantz kan hålla isär sina roller hela vägen till frukostbordet. Det är nog vad de, Ulf och alla andra inblandade påstår. Något som förvisso visat sig vara fullständigt omöjligt tidigare. Vi talar trots allt om en regering där till och med statsministerfrun och statsministerparets kulbo, friskolemannen Göran Thorstensson, är tidigare PR-konsulter. 

Här kan det vara värt att inflika att just Thorstensson också var den stora lobbyisten mot flygskatt 2007.

Sett till hur nära kopplad vår nuvarande regering är till olika näringslivsintressen och lobbyverksamheter skulle det alltså förvåna stort om inte det här är en fortsatt fest för dessa snarare än för väljarna. Biståndsminister blev, för övrigt, Timbros tidigare vd – det skoätande näringslivstrollet Benjamin Dousa.

Sa vi att Timbros nuvarande vd PM Nilsson tidigare var statssekreterare hos Kristersson men flyttades närmast direkt till smedjan som utgör Kristerssons och näringslivets lilla skuggdepartement efter att han påkommits med att fiska ål?

Liberalen Mats Persson, med nära kopplingar till PR-byrån Nordic Public Affairs – vars grundare och Mats Perssons mentor, Johan Jakobsson, i dag är Kristerssons statssekreterare – belönades för sitt krig mot PK, wokevänster och våra lärosäten med rollen som arbetsmarknadsminister. Detta inte ens en vecka efter att Persson påkommits med att ljuga om motiven till studieförbundet Ibn Rushds indragna finansiering.

Allt här är givetvis fullt normalt.

Det är bara att gratulera Kristersson som onekligen toppat laget med ännu fler uppenbara lobbyistkopplingar än någon trodde var möjligt. Och anrika sådana ovanpå det!

Kanske något för Henrik Jönsson att titta på, nästa gång han vill förekomma vänstern med granska borgerlighetens lobbyistkopplingar till näringslivet?