Förskoleläraren Eva: ”Barnen vill inte ens bajsa om de inte får kolla på paddan”

– Det är typ det sorgligaste jag hört i hela mitt liv.

Det säger Eva Lindström, förskollärare och krönikör på tidningen Förskolan, om tipsen från Folkhälsomyndigheten till föräldrar om vad de kan göra i stället för att sätta en skärm i händerna på sina barn.

Vid läggdags kan man i stället läsa en saga eller sjunga en sång för de minsta barnen, är rådet från myndigheten.

– Att det ens ska behöva sägas. Det är väl något av det som är mest basic för föräldrarollen, säger Eva Lindström.

Ingen skärmtid alls upp till två år

Folkhälsomyndigheten har kommit med rekommendationer för hur mycket tid dina barn maximalt ska tillbringa framför en skärm.

För barn under två år ska det helst inte vara någon skärmtid alls. Successivt ökar sedan den rekommenderade skärmtiden när barnen blir äldre, upp till tre timmar för 13–18-åringar.

Eva Lindström tycker att rekommendationerna är bra, men anser att samhället hamnat snett när regeringen måste stå på en pressträff och berätta det som egentligen är självklart. Samtidigt tror hon att de kan fylla en funktion för föräldrar som har svårt att sätta gränser för sina barns skärmanvändande.

”Ska inte sitta och titta på någon babblare som hoppar runt”

För förskollärare är barnens skärmtid ett problem, anser Eva Lindström, och tycker att det är självklart att en två-åring inte ska sitta med en Ipad och ”titta på någon babblare som hoppar runt”. 

Ändå är det inte ovanligt. Hon berättar om lämningar där föräldern kommer med sitt barn, med skärm i hand, i vagn. När föräldern går tar den med sig skärmen.

– Då är det vi som måste hantera hysteriska utbrott från barnen när de inte får titta på skärmen längre.

Eller barn som har svårt att klara av vardagliga situationer, som att sitta stilla och prata med andra när de äter lunch, för att de är vana att äta med en skärm i handen.

”Klarar inte vanliga grejer utan skärm”

– Det blir svårare för oss att få barnen att göra helt vanliga grejer. Barnen vill inte ens bajsa om de inte får kolla på paddan, säger Eva Lindström.

Hon berättar om en barngrupp med äldre barn som hon jobbade med. Barnen började klaga att de ville gå hem efter mellanmålet och personalen förstod inte varför. Tills barnen berättade vad det var som var så roligt hemma.

– Då får jag spela på min padda, sa de. Där här vi hamnat, barnen vill inte ens vara på förskolan och leka med andra barn, säger Eva Lindström.

Vad ska man göra i stället om man till exempel vill laga middag i lugn och ro?
– Då kan jag tänka på oss som växte upp utan skärmar. Vad gjorde vi? Hur kunde vi äta och bajsa då? Barn har inget behov av skärmar, utan det handlar om föräldrarnas behov att inte bli störda, säger Eva Lindström.