Det finns partiledare som är större än sitt parti, vars politiska övertygelse eller vars persona är förmer än partiet.

Jonas Sjöstedt var en sådan partiledare.

Och Annie Lööf.

Muharrem Demirok är definitivt inte en sådan partiledare, och kanske förklarar det Centerledarens stora brist på konkretion i årets tal i Almedalen.

”Mjuk grön liberalism”

Allt vi behöver är ny mjuk liberalism, menade han, ett uttryck som ju nästan är parodiskt intersägande. Begreppet blev inte särskilt mycket tydligare när han mot slutet av talet modifierade det till ”ny mjuk grön liberalism”.

Det Centerparti Almedalsbesökarna fick höra om blev därmed samma parti som Annie Lööf och Maud Olofsson förvandlade från ett böndernas, klimatets och landsbygdens parti till ett parti vars politik i stort sammanfaller med arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs ståndpunkter.

Atbetarföraktande drömsamhälle

Och när de få konkreta politiska förslagen slutligen lämnades under talet av Muharrem Demirok förde de med sig en omisskännlig air av Maud Olofssons och Annie Lööfs grovt arbetarföraktande drömsamhälle.

Demirok föreslog därför att arbetare ska betala relativt sett mer i skatt för att företagsägare ska få sin arbetsgivaravgift sänkt.

Det föreslog även Maud Olofsson och det genomförde även alliansregeringen.

Det är alltså ett stående inslag i modern centerpolitik.

Nystartsår

Ett obligatoriskt nystartsår ville Demirok också ha, med straff i form av sänkta bidrag till den som inte går på introduktion.

Till synes opåverkad av de många larmen om arbetsgivare som hämtar ut stöd utan att ens erbjuda de jobb de får betalt för och vittnesmål om otillräckliga resurser till Arbetsförmedlingen för att hinna ta hand om alla som vill ha nystartsjobb. Det var dessutom Centern som under Annie Lööf fick igenom den grova slakt av arbetsförmedlingen som gjorde resurserna otillräckliga.

Och nu vill hennes efterträdare alltså straffa dem som inte kommer med i nystart. Skulden läggs på individen. 

Att montera ned arbetares trygghet är uppenbart en Centerpartistisk tradition som Muharrem Demirok inte vill bryta. 

Och han har uppenbart ingen vilja att se en arbetares värde.