KOMMENTAR. Att som sverigevän välja att uttrycka sin patriotism genom att sjunga på tyska till en italiensk låt med fransk titel kan vid en första anblick tyckas en smula märkligt. Någon sorts mångkulturell kulturmarxism, nästan.

Mer begripligt blir det om vi tillför ytterligare kontext. Låten, med de adderade slagorden “utlänningar ut” och “tyskland till tyskarna”, har använts i tyska högerextrema kretsar sedan slutet av 2023. 

I maj i år fick den stor medial uppmärksamhet och blev en global fascistmeme efter att en video med män som sjöng den samtidigt som de heilade gått viral online.

Att lägga till den på Sverigedemokraternas valvake-playlist är helt enkelt en blinkning till extremhögern.

En övertydlig sådan för alla som har lite koll, men med gott om utrymme för rimliga bortförklaringar om de skulle komma på tanken att påpeka det. 

Det är trots allt inte omöjligt att någon på kansliet bara råkar vara väldigt förtjust i italienska dancedängor från millenieskiftet, och inte hade någon aning om att den i en månads tid cirkulerat bland de politiska avarter partiet råkar överlappa med. 

Jomshof spelade okunnig

Richard Jomshof körde i stället på Åkesson-linjen – att spela okunnig och oförstående – när han under kvällen konfronterades av Expressens journalist med en fråga om musiken som spelades i bakgrunden. 

Inte särskilt bra, eftersom motfrågan “är det den tyska låten?” skvallrar om på vilka vägar han hört talas om den, men hade inspelningen stannat där hade han ändå kunnat lämna vakan med bortförklaringen i behåll.

I stället händer vad som, ärligt talat, inte hade kunnat regisseras bättre i en antifascistisk parodisketch.

Riksdagsledamoten David Lång dyker fram ur kulisserna, rusig på (får man anta) förväntad europeisk seger och valbubbel, och skanderar glatt “ausländer raus” till sin kollega och reporterns rullande inspelning. 

När han blir varse om det senare gör han ett försök att ta ifrån honom mobiltelefonen, misslyckas, och lämnar hastigt tillställningen.

Obegripligt att SD inte lär sig

Som granskare är det närmast obegripligt hur SD, särskilt med senaste valets Helg Seger-skandal i backspegeln, fortfarande inte lärt sig att valvakor är en festlighet där de garanterat observeras av minst en uttråkad journalist och därför borde lägga band på sina ryckningar i högerarmen. 

David Lång har varit medlem i Sverigedemokraterna sedan 1999, och suttit i riksdagen sedan partiets inträde som en del av dess mer traditionella falang.

Han går inte att bortförklara som ett radikalt nytillskott, eller en oslipad politiker som inte haft tid att lära sig riksdagens vett och etikett.

Jag påminns om hur de sverigedemokratiska partitidningarna från 90-talet bad sina medlemmar att inte dyka upp på demonstrationerna berusade eller i full skinnskallemundering. 

Allt för att på ytan fjärma sig från de rörelser de fortfarande inte kan hålla sig ifrån att flirtblinka till sekunden de får en öl innanför västen. 

Rörelser de tycks känna att de fortfarande behöver, i alla fall om de vill behålla kontrollen över de arga nätmobbarna.

Sedan riksdagsvalet 2023 har de rörelser längre ut på högerkanten, som innan börjat muttra att SD blivit för mesiga, framstått som relativt nöjda med sin kostymklädda halvbror. 

Extremhögern mer enade än på länge

Den svenska extremhögern har på många sätt varit mer enade än på länge.

Återkommande SD-utspel i sociala medier om islamisering och folkutbyte, samt planterade trollfabriksmemes om hur man gör de borgerliga till dörrmatta, har varit en försäkran om att partiet inte alls glömt sina rötter.

Det återstår att se om trenden håller i sig nu när partiet för första gången backar i ett val.

Förlusten (dessutom till Miljöpartiet) är inte bara en pinsam situation dess företrädare aldrig tidigare behövt hantera, utan också blod på vågorna för de många små vasstandade radikaler som dykt upp i deras kölvatten.