KOMMENTAR. ”Det är den konstigaste valrörelsen jag varit med om”, sa Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, trumpet efter att resultatet meddelats.

Jag, om någon, är beredd att för ovanlighetens skull hålla med partiledaren för landets yttrehögerparti. Men kanske inte av samma anledning som Åkesson.

Att TV4 granskat partiet före valet är såklart inget konstigt. Det märkligaste med det var istället partiets reaktion på granskningen. Att en uppbragt Jimmie Åkesson gick ut i ett ”tal till nationen” – på Youtube – och med ett sprucket ”SVERIGEVÄNNER” påstod att partiet utsatts för en desinformationskampanj. 

Sverigedemokraterna var, enligt Åkesson, utsatta för en destabiliseringskampanj instigerad av TV4 och Magdalena Andersson.

Ett narrativ man sedan närmast oemotsagt kunnat påstå ett antal intervjuer och debatter, inte minst, i SVT. 

Detta kröntes med att partisekreteraren Mattias Bäckström Johansson i SVT:s valvaka kunde kalla det en ”påverkansoperation som saknar motstycke i svensk politisk historia”. 

Att SVT:s reporter, efter en månad där Sverigedemokraterna alltså konstant papegojpropagerat detta, inte förberett motfrågan ”menar du verkligen att partier aldrig tidigare granskats innan ett val?” är faktiskt helt obegripligt.

SD:s valrörelse saknar motstycke

Bäckström Johansson har dock en poäng. Något i Europavalet ”saknar motstycke i svensk politisk historia” och det är Sverigedemokraternas egen valrörelse. 

Efter att avslöjandet om partiets trollfabriker har exakt det jag då skrev skulle hända utspelat sig. De andra partierna i Tidöstyret svarade undflyende. Johan Pehrson svamlade. Ebba Busch fokuserade på attacker på muslimer. Statsminister Ulf Kristersson – som snarare kommer gå till historien för sin obefintliga ryggrad än att han tog Sverige in i NATO – har smitit från allt ansvar. 

Näringslivets statsminister har sagt om och om igen att Sverigedemokraternas beteende är förfärligt, till och med farligt, men han kommer inte göra något.

Och Sverigedemokraterna, de blev bara värre. Aktiviteten i trollfabrik med omnejd ökade när ett normalt parti suttit ned i båten. Retoriken blev grövre.

Problemet med att det största partiet i vårt regeringsunderlag arbetar med anonyma konton och sidor på sociala medier utan avsändare reducerades till en fråga om huruvida de varit artiga mot de andra partierna i samarbetet.

Något som resulterade i fortsatta hån från sagda parti, mot sina underlydande i regeringen.

SD klär av sig inför öppen ridå

Sakta men säkert började de klä av sig själva inför öppen ridå när ingen satte några som helst gränser. I sina valkampanjer har man pekat ut individuella politiker och journalister som rena folkfiender. Som lögnare, de som förstört Sverige.

En sådan är Kalla Faktas reporter Daniel Andersson som wallraffade partiet och Aftonbladets politiske chef Anders Lindberg. 

”Ljugmedia”, var budskapet med en kontinental efterklang av tredje riket.

Andra individer som hamnat i skottfältet är helt vanliga medborgare som hamnat på film och råkar ha fel hudfärg när de, efter Sverigedemokraternas definition, inte kan bete sig. Filmerna, inte sällan utan kontext, en del hämtade från andra platser än Sverige ackompanjeras av pumpande techno och budskapet mitt Europa bygger murar.

En kampanj så främlingsfientlig att till och med Ultima Thule kunnat säga att de kanske skulle tona ned rasismen lite under nittiotalet.

Videorna hade man snott från nätet för ”vem ska stämma oss?”, som partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein sa till TT. Hans favoritbok är tydligen ”Gudfadern”. När Daniel Andersson ville sluta på SD:s kommunikationsavdelning hotade Wallerstein honom med svartmålning och uthängningar. 

Exakt det hände alltså. Men även om Lindberg och Andersson är värst drabbade är de inte ensamma.

Eskalerat tryck

Fråga någon av de som öppet kritiserat partiet de senaste veckorna om det eskalerade trycket från öppna representanter för partiet, deras mediesfär av propagandister på slasksajter, deras trollsvans av anonyma konton – verkliga eller ej.

De senaste veckorna saknar på det viset motstycke. Redan i riksdagsvalet såg vi hur aggressiviteten ökade. Men det vi sett de senaste veckorna är något annat. Jag har själv utsatts, massivt, av rena förtal och trakasserier på nätet. Andra av regelrätta hot. Hembesök. 

Den här nivån av främligsfientlighet och högt tonläge, i kombination med att sprida konspirationsteorier samt ge sig på enskilda individer och media i ett partis valkampanj, det saknar absolut motstycke i svensk politisk historia. 

Där har Sverigedemokraternas partisekreterare rätt. Det var uppenbart att partiet börjat tro på sina egna memelords i fabriken.

Jimmie Åkesson, som på valnatten ansåg sig inte ha ”fått prata om hur de vill förbättra Europa”, krönte det hela med ett utspel i Expressen där han lanserade termen ”folkutbyte” en vecka före valet.

En klassisk vit makt-teori Åkesson själv inte ville använda och ansåg hemmahörande i nazismen för ett år sedan, men där är vi alltså nu. 

Riks pumpade ut klipp

Samtidigt pumpade Sverigedemokratiska Youtubekanalen Riks ut undermåligt klipp på undermåligt klipp om mainstreammedias lögner. 

Hemsidan Insikt24 – grundad SD:s tidigare riksdagsledamot Erik Almqvist som efter sin järnrörsafton arbetat som konsult åt partiet med att bygga upp dess ytterkantsmediesfär –  la någon dag före valet ut ett klipp på ungdomars firande på Götaplatsen. 

Det fick Sverigedemokraten Unni Björnerfors att reagera med ”Ut Ut Ut detta land är i kris ” stackars våra barn och ungdomar som inte kan försvara sig mot detta pack”.

Ungdomarnas brott? De hade tagit studenten men hade fel hudfärg. ”Gå ut och se dig om” var nu SD:s argument för sina folkutbytesteorier. Nu handlade allt uppenbarligen enbart om hudfärg igen.

Bevara Sverige Svenskt-ideologin, som grundade Sverigedemokraterna, har uppenbarligen stått stark i partiets kärna. Även om man, med uselt skådespel, försökt lura omvärlden.

Lite av Åkessons polerade yta är kvar

Väldigt lite av Jimmie Åkessons polerade yta är kvar av Sverigedemokraterna efter den här valrörelsen. Men det var inte TV4 som skrapade bort förgyllningen från bajskorven.

Det var Sverigedemokraterna själva. Och nu står de där med byxorna nere.

Partiet hade backat 2,1 procent från förra valet. De slogs av Miljöpartiet. Strategin fungerade inte, den här gången. Jag tror vi svenskar ska vara oerhört glada över att det blev så.

På valnatten stod den överförfriskade Sverigedemokraten David Lång och sjöng ”ausländer rauss”, utlänningar ut, på partiets valvaka. En variant av Gigi D’Agostinos L’Amour Tojours som blivit en sorts levande meme i det högerextrema Tyskland. Scenen var som hämtad ur ett främlingsfientligt ”the Office”.

När han insåg att Expressen spelade in försökte han ta ifrån dem inspelningsutrustningen. Inför Richard Jomshof, – av Tidölaget utsedd till ordförande i justitieutskottet.

Krona på verk. Hand i handske.

Den konstigaste valrörelsen är över. Förmodligen kommer nästa bli ett än värre lågvattenmärke och det här det nya normala. Och Ulf Kristersson, han kommer fortsatt tycka det är förfärligt, men inte göra något.

De enda som kan göra något åt den här orimliga situationen, det är vi väljare. I går visade vi att det fortfarande finns en gräns för vad vi accepterar, även från fullständigt gränslösa partier som bygger murar för alla andra.