Få är de som blir föreslagna att leda världens mäktigaste fackliga rörelse. Än färre är de som får chansen att faktiskt göra det. När turen, efter många om och men, till slut föll på Johan Lindholm var hans svar ”självklart”.

Timmermannen från Södertälje, den orädda citatmaskinen som lett Byggnads sedan 2012.  Den påstått radikala. Den stridbara. En nagel i ögat på samtliga 8 (!) bostadsministrar som suttit på ämbetet sedan han blev förbundsordförande för 12 år sedan

Lindholm pratar stolt om hur LO-kollektivet får Sverige att fungera men konstaterar också att Sverige inte alltid fungerar för LO:s medlemsbas.

Mörk lägesbild

På söndagseftermiddagen höll han sitt installationstal och det var ingen ljus lägesbild som målades upp.

Bostadsbrist – men bygget står still. Skriande efterfrågan på bra och miljövänliga resor – men järnvägen är både vanskött och underfinansierad. Välfärdskris – men problemen skjuts över på personalen och på vanligt folk.

Lindholm lyfter hur ojämlikheten drabbar kvinnor absolut hårdast och att arbetarkvinnors intressen måste tas tillvara. Han må vara både byggnadsarbetare och man men hans syn och riktning är tydligt feministisk.

Beskyller snåla politiker

Kriminalitet, barnfattigdom, arbetslöshet. Jobben är nyckeln framåt samtidigt som regeringen får sig en känga för CSN-haveriet som inneburit att många avstått utbildning.

Ett svek att inte leverera på det som förhandlats fram och ett direkt hot mot den svenska modellen, konstaterar Lindholm.

Målande beskriver han effekterna av den svångremspolitik som drivits av samtliga regeringar. Det är hög tid att göra upp med den, konstaterar den nyvalde LO-ordföranden när han levererar sitt första av sina två politiska krav.

Kommer Magdalena Andersson ta bort karensen?

Med en stundtals ilsken övertygelse riktar han sig sedan direkt till Magdalena Andersson och det socialdemokratiska arbetarepartiet med krav nummer två: karensen.

Han kräver ett tydligt svar: kommer Socialdemokraterna ta bort karensavdraget om de kommer till makten? Sist fick facken ju nöja sig med en utredning.

I salen hörs jubel som berör. Karensavdraget, en av arbetsmarknadens djupa orättvisor ligger nämligen orört. Detta trots att det drabbar samhällsbärande yrken allra hårdast. 

Detta trots att Kommunal kampanjade hårt för en S-ledd regering med denna specifika fråga som dragplåster. Det skickades i stället på utredning. 

Och ”klasslagstiftningen”, som Lindholm kallar avdraget, ska väck. En markering och, förhoppningsvis, ett startskott för en annan sorts LO-ledning.

Nygammal ordning i samverkan med S

Med denna nya ledning vänder man inte S ryggen – men man anar ett annat självförtroende. LO är inte något pynt att plocka fram när det passar.

Både arvet och den utlovade riktningen Socialdemokraterna nu går fram med förpliktigar. Ska förändringen man säger sig vilja se bli verklighet behövs både arbetarvänlig politik och mer stålar.

Johan Lindholm är självklar – men också märkbart tagen av stunden. Nu, mitt i en brinnande branschkris får han kliva upp och axla sitt livs tyngsta uppdrag.

Och han ska ju leda hela LO, inte bara Byggnads. Av allt att döma sitter den jämlikhetstanke som genomsyrar LO:s uppdrag i ryggmärgen. 

Sverige måste fungera för LO:s medlemmar

Lindholm står stolt, stark och trygg i både sina övertygelser och på scenen framför den kongress som dagen innan gav honom äran att leda dem. 

Han uppmanar ombuden att sträcka på sig. Det är ju de som får Sverige att fungera och nu måste Sverige fungera för dem. ”Nu är det dags för utdelning för vanligt folk.”

Och det är ingen liten sak att vända LO:s negativa medlemsutveckling, han behöver ha med sig alla för att lyckas. Lindholm är tydlig; de måste bli bättre. Hårt jobb väntar.

Med Johan Lindholm får många fackliga kämpar en välbehövlig energiinjektion. Andra får det hett om öronen, däribland arbetsmarknadsminister Johan Pehrson – men också Magdalena Andersson. ”Ingen ska vara osäker på vad LO tycker”, säger LO:s nytillträdda ordförande.