Debatten var het på LO:s kongress när frågan om arbetstidsförkortning diskuterades.  LO har sedan länge ett mål om 30-timmars arbetsveckor. Alla på den långa talarlistan var överens om att arbetstiden skulle kortas – frågan var bara hur. 

Många kongressledamöter ville att LO skulle verka för att få politikerna att lagstifta om kortare arbetstid. LO:s styrelse hade en annan syn.

– Inom fackföreningsrörelsen har vi alltid tyckt att det är parterna som ska göra upp i frågor som rör arbetsmarknaden och inte politikerna som ska bestämma, inledde LO:s avgående avtalssekreterare Torbjörn Johansson. 

Han talade för LO-styrelsens linje att verka för att kortare arbetstid genom avtal i första hand. Och han manade till försiktighet när det handlar om att lämna över frågor till politikerna, eftersom lagarna då kan ändras i takt med riksdagsmajoriteten. 

Kongressombud: ”Arbetarrörelsen ska inte vara försiktig”

– Vi måste komma ihåg att det ytterst handlar om makt. Så länge LO och Svensk Näringsliv förhandlar äger vi makten över frågorna.

Frida Strandberg Landin, kongressombud från Seko var en av dem som talade för lagstiftning.

– Då vi ser att flera förbund har svårigheter att driva frågan i kollektivavtal är det hög tid att driva detta med tydlighet mot politikerna, sade hon.

– Torbjörn Johansson manade till försiktighet. Jag säger: Nej! Arbetarrörelsen ska inte vara försiktig! tillade hon och möttes av applåder. 

Även Lars Mikaelsson från Transport ville driva på för lagstiftning om kortare arbetstid. 

– Det är oftast förbunden som just nu saknar muskler att få igenom arbetstidsförkortning i avtal som behöver det som mest, sade han.

LO ska använda alla verktyg

Liksom flera andra talare såg han vägvalet som en fråga om solidaritet och jämlikhet då olika förbund har olika förutsättningar att nå framgång avtalsvägen, vilket Arbetet nyligen granskat. 

Madelene Johansson Engman, avtalssekreterare för GS, talade dock för styrelsens linje. Hon betonade att alla i salen var eniga om att kortare arbetstid är en viktig fråga som ska prioriteras, och just därför borde kongressen inte låsa fast sig vid ett vägval.

– Vi måste ha alla verktyg tillgängliga i verktygslådan. Om vi låser fast oss i den politiska vägen enbart, så smälls partsvägen med förhandlingar igen, sade hon.  

När kongressen till sist gick till beslut vann LO-styrelsens linje med klar majoritet. Frågan om kortare arbetstid ska i första hand drivas förhandlingsvägen även i framtiden. Samtidigt håller styrelsen öppet för att fler vägar kan behövas och att en förändring av arbetstidslagen kan var en del i arbetet.