Jag kliver på stadsbussen hem från Centralen och ser bussreklamen rulla. ”I Sverige är det olagligt att köpa sex” står det på flera olika språk. Funktionärer i färgglada jackor hälsar glatt under skyltar med texten ”United by music”.  

Eurovision-veckan är i full gång och Malmö är inte sig likt. Neonskyltar, avspärrningar och poliser med automatvapen har trängt undan cyklister och de lekande barn som annars är de som syns mest. På Möllan är allt kusligt tyst. ”Som under pandemin”, säger en vän jag hälsar på.

United by music

Tyst är det också från Eurovisionarrangörerna, EBU. De vet att det inte finns en vettig förklaring för varför Ryssland portats från tävlingen men inte Israel så de väljer att inte ge någon. “United by music” räcker tydligen. 

Folkets park, barnfamiljernas lustgård har, som America Vera-Zavala skrivit i Arbetet, gått ifrån att vara en trygg plats till en märklig sorts taggtrådsomgiven reklampelare. Trots att det gjorts försök att förbjuda den syns Palestinaflaggan från balkonger och fönster och överallt syns människor med palestinasjalar. 

Folkets Bio Panora har målat stora vattenmeloner i sina enorma skyltfönster. ”It’s free free free Palestine ‘till Palestine is free”, låter Malmöborna meddela och organiserar protester och förfäras över poliser med automatvapen, stängsel och avstängningar på annars allmänna platser. Och över det konstanta mediebrus om Malmö signerat människor som av allt att döma aldrig satt sin fot här. 

Malmö stad gör en pudel

I sociala medier sprids videos på hur klottersanerare förstör en propalestinsk mural.  

Malmö Stad pudlar, ber om ursäkt och skyller på den mänskliga faktorn. En “olycklig miss” som gjorde att saneringspersonal skickades ut att förstöra en målning på Malmöbornas lagliga vägg. Trots att interna dokument om hur allt som rör Israel/Palestina ska saneras från stadsbilden.

För människor borde förstå att en medmänniska kan göra fel. I övrigt ska Malmöborna stoppa undan sin medmänsklighet i ett par dagar och istället låta EBU flyga in israeliska säkerhetspolisen. 

Den israeliska huvudsponsorn Moroccan Oils pengar behövs för att kosta på allt glitter, alla stängsel, alla krypskyttar på taken och färgglada plakat med sloganen ”united by music”. En tystnad bara den som står för cashen kan kosta på sig. Och jag som trodde att ironin var död. 

Tungt beväpnad polis överallt

Vad i helvete pågår, tänker man som Malmöbo när man cyklar förbi Falsterbogatan som spärrats av och vigts åt polisen. I stadsbilden ryms alltså karavaner av polisfordon men inte vattenmeloner. 

Men pansarterrängbilar, däremot, är det gott om. Stora, mörkblåa fordon som påminner mer om stridsvagnar än något annat. 

Det är så bekvämt för den som håller ett behörigt avstånd att misstro, avfärda och himla med ögonen åt Malmö. Den osäkerhet som Eurovision dragit in över staden inte hör till vår vardag. Och ni ska veta att den ovarsamma hanteringen av protesterna och Malmöbornas fria ord inte går obemärkt förbi.  

Men känslan är hemsk, situationen otrygg. ”Oroligt”, skriver en bekant. ”Det går inte att glädjas”, skriver en annan. ”Avsmak”, ”taktlöst”, ”piss”, ”besvikelse” och ”ingen feststämning direkt”, säger andra. 

Ingen av oss vågar ta med våra barn till de fredliga demonstrationerna som ägt rum varje vecka sedan oktober. Sammankomsterna känns inte längre trygga och inte är det varandra vi är rädda för. 

Mot förtryck hjälper bara motstånd

Desperat letar andra efter positiva nyheter. Som vill att ”festen ska vinna”. Någon dansade i stället för att vara arg när det brändes koraner! Vad härligt med kärlek som övervinner hat! Låt inte de onda krafterna vinna! Heja alla goda! United by music!

Ingen verkar vilja låtsas om att det inte räcker med att vara god. Att hemskheterna fortgår, oavsett hur mycket vi ignorerar dem eller dansar och sjunger. Eller är barnen som dör och lider i Palestina onda?

Nej, mot förtryck hjälper bara motstånd och de onda krafterna vinner bara mark när motståndet tystnar. Och helvete vad många försöker tysta motståndet i Malmö. De har förbjudit och målat över. De har bett oss hålla käft. Med hjälp av nyttiga idioter i politik och medier har man spätt på bilden av att malmöborna är galna.  

Malmö säger nej till krigsbrott

Kanske är vi det. Malmö är inte som andra städer. Här dansar man inte efter andras pipa medan nakna, bakbundna barn hittas mördade i massgravar.  

Här lyssnar man inte när Palestinas flagga förbjuds i ett evenemang som marknadsförs som enande. Här står man upp för medmänsklighet och samexistens, varje dag.  

I Malmö demonstrerar man. 

Här hänger vi ut Palestinaflaggan från våra fönster, tar med barnen ut och skanderar att det faktiskt inte är ok att begå krigsbrott, folkmord eller hyckla bara för att man råkar vara huvudsponsor till ett musikevenemang. 

Vem frågar om de döda barnen?

Vi bojkottat aktörer som tummar på sina moraliska principer och det beror inte på påtryckningar utan för att de fina värdeorden om allas lika värde faktiskt betyder något. Du kan inte säga en sak och göra en annan. Detta är inte Stockholm. 

I Malmö får varken Malmö stad, polisen eller någon Israelfinansierad musikfestival trycka undan malmöiter utan reaktion. 

På Ekot hör jag en person beklaga att det ”känns som om de lagts en tråkig filt” på Eurovision. Jag tänker på alla döda barn jag sett invirade i filtar och undrar om personen orkar tänka på de tråkiga filtarna också. Jag önskar frågan ställdes. 

”Tråkigt” av Eric Saade

I stället pyntas Malmö med glitter, neon, stängsel och poliser med automatvapen. Samtidigt ”råkar” någon sanera en protestmålning mot den israeliska regim som bär ansvar för tiotusentals döda. 

Och vad ”tråkigt” att en ”miss i kommunikation” ledde till det. Vad ”tråkigt”, säger också SVT om att Eric Saade ”utnyttjade” sitt framträdande för att med en sjal visa solidaritet med alla dem som faller offer för Israel.

Denna vecka bär vi en sorg och en chockartad besvikelse över hur Malmö Stad agerat och hanterat sin egna befolkning, för att inte tala om Palestinas.

Men glöm inte att i Malmö är det ”free, free, free Palestine ’till Palestine is free”. Oavsett om arrangörer, kommunen eller någon annan kryper för uppmärksamhet.