Den otrogna kapitalismen
Alliansen mellan kapitalet och den nya auktoritära högern har etablerats på dyra, näringslivsfinansierade middagar, men hur troget kommer kapitalet vara? Det undrar Johan Sjölander, chef på tankesmedjan Tiden.
För drygt tio år sedan lanserades den norska otrohet-sajten Victoria Milan i Sverige. Det är en kontaktförmedling avsedd för utomäktenskapliga affärer. På ett sätt var det väl inget nytt. Det har alltid funnits de som velat tjäna pengar på våra svagheter och lägsta lustar.
Men när jag för första gången såg den proffsiga reklamen kändes det ändå talande. Kapitalets förmåga att förvandla vad som helst, inklusive längtan att bedra din partner, till profit blev så påtaglig. Med snygga typsnitt och glättiga fotografier.
Det har gått rätt bra. Victoria Milan har idag enligt dem själva 460 000 användare, och det numera Malta-baserade företaget arbetar internationellt. Som de själva uttrycker det, för många är en affär lättare om den sker borta från hemmet, i samband med jobbresan eller liknande.
Mitt syfte här är inte att moralisera. Vuxna människor får ta ansvar för sina egna handlingar. Däremot finns en annan poäng att göra. Och den handlar om vad ett samhälle byggt på en kapitalistisk logik förvandlas till.
Marknadskrafter
Ett vanligt försvar för kapitalismen är att det är det första samhällssystemet som omfamnar snarare än undertrycker människans lustar och längtan. Kapitalismens tillskyndare beskriver de otyglade marknadskrafterna som en osynlig hand, med vilken vår egoism och vårt egenintresse blir krafter som tjänar det allmännas bästa.
Det är inte fel att vilja sko sig, menar de, eftersom det är just den drivkraften som leder till ökat välstånd.
Den skotske upplysningstänkaren Adam Smith – som var först med att beskriva kapitalismen som en osynlig hand – såg själv inte ohämmad egoism som något positivt. I sin Teori om de moraliska känslorna tog han avstånd från just idén om egenintresset som enda motiv för mänskligt handlande.
Den brasklappen tycks dock ha fallit i glömska. Och faktum är att vi kan prata till förbannelse om moral och etiskt företagande utan att det gör någon skillnad, så länge hela den ekonomiska strukturen drar åt ett annat håll. När människor ständigt intalas att det främsta målet i tillvaron är ekonomisk framgång till varje pris, så får vi också ett samhälle därefter.
Långt utanför vänstern växer nu insikten om farorna med otyglade marknadskrafter. Högern har i land efter land flyttat sin ideologiska tyngdpunkt från ekonomisk liberalism till auktoritär konservatism. Strikta normer och en mer sluten gemenskap står på dagordningen.
En motreaktion
På ett sätt kan vi kanske se detta som en motreaktion, och som slutet för det mer hedonistiska marknadsliberalismens tidevarv. Men det är garanterat inte slutet för det ohämmade vinstintresset.
För den nya högern må rikta sin ilska även mot även den ekonomiska eliten. I det amerikanska kulturkriget har de gjort såväl ”woke”-stämplade företag som Disney, som techjättarna i Silicon Valley till sina måltavlor.
”Nämn fem Fortune 500-företagsledare som ens nästan är höger om mitten”, utbröt Ted Cruz retoriskt på en konservativ konferens för några år sedan. Och det ligger något logiskt i att en rörelse som hämtar sin kraft ur en kritik av globaliseringens baksidor – som säger sig stå upp för den lille mannen som eliten skiter i – försöker framställa sig som David mot de multinationella megaföretagens Goliat.
Egenintresse väger tyngst
Men i slutändan väger egenintresset tyngst. Av de satsningar för vanligt folk som Donald Trump utlovade i den amerikanska valrörelsen 2016 blev det bara mummel och snömos. Skattesänkningarna för den rika eliten kom däremot i rasande takt.
Liknande konturer kan vi se tecknas även i Sverige. Alliansen mellan kapitalet och den nya auktoritära högern har etablerats på dyra, näringslivsfinansierade middagar. Vid sena kvällar där slipade Kreab-konsulter druckit brorskål med tidigare så utstötta sverigedemokratiska politiker, som nu ivrigt slickar i sig allt av vad de nya köttgrytorna har att erbjuda.
För något årtionde sedan var det inne att prata om ”pink money”, hur företag tjänade pengar på HBT-communityn och ett HBT-vänligt tilltal. Nästa sak att spana efter är snarare Brown Money, hur kapitalet hittar sätt att göra profit på de auktoritära tider vi nu lever i.
I förlängningen av detta ligger den perfekta syntesen i form av privata fängelser, privat övervakning och ett mer och mer privatiserat våldsmonopol. Rädsla är en närmast outtömlig källa till profit, om man bara vet hur man ska tjäna pengar på den.
Ägarnas vinstkrav går före
Jag tänker på Nordic International School i Norrköping. Som etablerades med löften om skoluniformer och ordning och reda. Men där elever och lärare så småningom flydde, när ägarnas vinstkrav visade sig gå före alla ambitioner om kvalitet och bildning.
Det är en så talande bild. Till slut slår vinstintresset igenom. Det finns nog goda skäl för sverigedemokrater att hoppas på än fler slevar från storföretagens köttgrytor under kommande år.
Samtidigt finns all anledning att betvivla hur beständig en sådan relation kommer vara, och hur besjälad deras nya herre verkligen är av svenska värderingar, kristen trosgemensam och minnen från fornstora dagar.
En morgon, efter ännu en spritindränkt bjudning, kanske sverigedemokraterna vaknar upp och i bakruset ser hur de blågula fanorna över slottet halats ned, och att det i stället är Amazons, den saudiska kungafamiljens och Folkrepubliken Kinas flaggor som fladdrar i vinden.
För är det något vi vet om kapitalismen, så är det att den är notoriskt otrogen.