Det blåser en mild vänstervind genom Sverige. Åtminstone om man ska tro Medieakademins årliga förtroendebarometer som presenterades i förra veckan.  

För första gången på länge så är det fler svenskar – 42 procent – som placerar sig till vänster än till höger – 40 procent – på den klassiska skalan. 

Överraskad? Nå, det fanns fler intressanta saker i rapporten. 

Att fackföreningsrörelsen får sitt högsta förtroende på tio år, till exempel. Och att Systembolaget är det företag som åtnjuter absolut högst förtroende. 

Eller att folket har mycket stort förtroende för lokalpressen. Att förtroendet för SVT och SR är mycket högt. Att universitet, högskolor, Svenska kyrkan och Naturskyddsföreningen ligger i förtroendetoppen.  

Tycker någon att dessa faktum på något sätt präglar den politiska diskussionen? Vad tidningarna skriver om? Vad Agenda, Aktuellt och Studio ett diskuterar? 

Nej. Det är kamp mot spritmonopolet, attacker mot presstödet, kommunister i public service, cancelkultur i den högre utbildningen, klimatterrorister, myndighetsvänster, wokepesten som smittat allt mellan himmel och jord. Det är höger höger höger och hej vad det går. 

Tänka snabbt och långsamt

Den mänskliga hjärnan har två sorters tankelägen: 

Antingen tänker vi snabbt, och förlitar oss på känslor och vanor när vi tar beslut. Men hjärnan kan också vara eftertänksam och göra komplexa analyser. 

Det snabba tänkandet är oftast det som leder oss i vardagslivet. Människan behöver ta massvis av beslut, göra mängder av bedömningar hela tiden. Det tar kraft och den mänskliga hjärnan är en latmask. Alltså låter vi allt som oftast känslor och vanor ta över spakarna. 

Nobelpristagaren och psykologen Daniel Kahnemans populariserade den bakomliggande forskningen i boken Tänka snabbt och långsamt. 

Han visade att hjärnan har en förkärlek för att dra förhastade slutsatser på basis av tyckande och tro. Det bidrar förstås till att det blir fel ibland, om förutfattade meningar och rena fördomar styr oss i för stor utsträckning. 
 
Kognitiva snedvridningar talar man om i beteendevetenskapen och i över tre decennier har man studerat hur dessa snedvridningar påverkar journalistiken. För journalister har också, tror det eller ej, lata hjärnor.  
 
Och vi låter det styra vilka vinklar vi väljer, vilka rubriker vi sätter, vilka källor vi använder och i hur stor utsträckning vi tar in information som motsäger vinkeln. Det visar forskningen. 

Ett brinnande dårhus

En ny amerikansk studie har tittat särskilt på hur de kognitiva snedvridningarna inom journalistiken ser ut genom att titta på vad journalister sysslar med på Twitter kontra vad de skriver i sina artiklar och i sina sändningsmanus. 

Och visst, det visar sig att det journalistiska språket på Twitter är mer känslostyrt, tvärsäkert, fokuserat på nuet, mindre analytiskt och innehåller färre siffror.  
 
Inte så konstigt. 

På Twitter ska man inte tänka långsamt. Twitter är en ständigt pågående gyttjebrottningsmatch i ett brinnande dårhus. Slå hårt, slå först, skrik och gå på.  

Men forskningen visar också att Twitter är platsen där journalister processar information, prövar sina hypoteser och väljer sina vinklar.  
 
Men vilka fler än journalister är det som håller till på Twitter? Botar. Desinformatörer. Extremister. 
 
Hänger man där för länge utsätts man för kognitiva snedvridningar, så att säga. Själv firade jag i dagarna 16 år som användare. Hurra! 

Och enligt Internetstiftelsens rapport Svenskarna och internet är det nästan bara män som använder Twitter. 17 procent av männen använder mikrobloggen minst en gång i veckan. Bara 5 procent av kvinnorna gör det. Internetstiftelsen visar även att Twitter sticker ut särskilt vad gäller näthat och trakasserier.

Vi är förstörda

S-debattören Payam Moula skrev i januari om en destruktiv effekt av att landets journalister är kvar i det brinnande dårhuset (i gott sällskap med de värsta nazisterna, kvinnohatarna och kverulanterna):  

”Med jämna mellanrum påminner opinionsinstituten exempelvis om att sjukvård är en av väljarnas viktiga frågor. När sist speglades det av politiska journalister? Vilka tycker vad, var går konflikterna?” 

Daniel Kahnemans forskning gör gällande att människan är lättlurad, lättledd och extremt påverkad av det sammanhang hon befinner oss i.  

Och, tja, någonting måste det göra med oss att konfronteras med allt vansinne på Twitter, dag ut och dag in.

Jag är inte säker på att min analys av samhället blivit bättre i alla fall. Jag är mer övertygad om att det förstört mig lite grand. 

Slår jag på tv:n eller radion så är det uppenbart att fler kollegor också är förstörda.