Byggarbetaren Mats står mitt i krisen: ”Har tonåringar – allt har blivit jättedyrt”

Som på en signal bryter åtta breda byggnadsarbetare upp från fikaborden och skyndar tillbaka till arbetet. 162 nya lägenheter ska klämmas in på en innergård i centrala Stockholm, och eftersom projektet redan är försenat vill Skanska inte tappa tempo.

Kvar bland matlådor och kaffekoppar blir tre snickare, alla med många års anställning på Skanska bakom sig och alla bekymrade över vart branschen är på väg – av allt att döma mot avgrunden.

– Vi förstod att det går åt skogen när småhustillverkarna i Småland började gå i konkurs. Sedan nådde krisen oss själva. De små byggföretagen säger upp folk, men byggjobbare får gå också från stora företag som Peab, säger Stefan Slottensjö.

– Vi i Stockholm har klarat oss hittills, men i Västerås och Uppsala har jobb på Skanska försvunnit. Vi hör om nedskärningar och varsel dagligen, säger Roger Bergman.

Tre barn hemma

Mats Westerberg, yngst av de tre, lyssnar tankfullt. Med tre barn hemma är han mer utsatt än sina båda äldre kollegor.

De senaste åren har han blivit uppsagd ett par gånger, senast under pandemin. Skulle Skanska minska personalen ligger han risigt till, trots sammanlagt 15 år vid företaget.

– De tidigare gångerna hittade jag nytt jobb snabbt, även om jag fick gå ner i lön, säger Mats Westerberg.

Nu är läget annorlunda. Förra året varslades 9 166 personer om uppsägning i byggbranschen, mot 3 611 året innan. Siffran är den högsta sedan 2009, då 9 283 varslades och finanskrisen kulminerade.

– Att leva på a-kassa skulle bli tufft, säger Mats Westerberg. Med två barn i tonåren märker man hur dyr maten har blivit. En timme efter middagen står 14-åringen i köket och rostar mackor.

Stefan Slottensjö tror att vi närmar vi oss snarare en ny 90-talskris – en kris som varade i många år.

– Jag höll mig kvar länge men blev uppsagd 1997, efter sex års nedgång i branschen. Plötsligt var jag inte längre den där byggnadssnickaren. Jag kände mig tom.

Rasat 55 procent

Drygt 67 000 nya bostäder behöver byggas varje år fram till 2030 för att svenskarna ska ha någonstans att bo.

Förra året påbörjades omkring 27 000, ett ras med 55 procent jämfört med året innan. I år blir det betydligt färre.

– Man får backa till 1990-talet för att se ett lika snabbt fall i bostadsbyggandet. Men den verkliga effekten på arbetsmarknaden har dröjt. Vi är oroliga för att det är nu den kommer, säger Johan Deremar, prognosansvarig på Byggföretagen.

Räntorna på bolån har tredubblats på kort tid. I det läget vågar människor inte ta lån och köpa bostad fastän de behöver.

Därför finns det ett överskott av bostadsrätter som nyss har byggts färdiga och inte går att sälja. Planerade byggen av såväl bostadsrätter som småhus läggs på is.

Till det ska läggas att det statliga investeringsstödet för hyresrätter har tagits bort. Samtidigt har priserna på byggmaterial, energi och transporter stigit. Det gör att inte heller hyresrätter kan byggas till hyror som folk är beredda att betala.

”Det är den perfekta stormen”, säger Petter Jurdell, kommersiell chef på Rikshem, till Tidningen Näringslivet. ”Vi går mot en total byggkrasch i alla boendeformer.”

”Finns ingen bostadspolitik”

Stefan Slottensjö är 66 år och skulle gärna bo nära en tunnelbanestation på äldre dar. Det lär inte hända.

– Min partner har stått i bostadskön i 20 år. Nyss kollade hon en hyreslägenhet i Gärdet i Stockholm. Hon hamnade på 648:e plats bland de sökande.

För Stefan Slottensjö är det ett av flera bevis på att Sverige saknar en bostadspolitik värd namnet. Bristen på bostäder är akut på många orter, ändå har byggandet stannat av.

Den 6 februari lämnade Byggnads och GS-facket över 18 000 namnunderskrifter för ökat bostadsbyggande till bostadsministern vid en demonstration i Stockholm. På initiativ av bland andra Stefan Slottensjö.

– Regeringen sitter och väntar på att räntan ska sänkas. Så passiv behöver man inte vara. Under pandemin gick staten in och höll uppe efterfrågan, det går att göra något liknande för att hålla uppe bostadsbyggandet, säger Stefan Slottensjö.

För mycket politisk inblandning

Det tror inte Johan Deremar på Byggföretagen är någon lösning. Att byggbranschen har mer dramatiska upp- och nedgångar än andra branscher beror tvärtom på för mycket politisk inblandning, anser han.

– Politikerna ändrar förutsättningarna ganska ofta, till exempel reglerna för finansiering, och reaktionen brukar bli kraftig. Vi skulle behöva stabila spelregler.

Byggföretagen vill ta bort det skärpta amorteringskravet på bolån, införa friare hyressättning i nyproducerade bostäder och öka rot-avdraget. Men de förslagen är de tre byggjobbarna på Skanska i Stockholm tveksamma till.

– Ett bygge har jättelång startsträcka. Politiken borde absolut göra mer för att jämna ut konjunkturen, säger Mats Westerberg.

– Miljonprogrammet hade sina avigsidor, men det var långsiktigt. Under den perioden var det inga problem att få tag i vare sig bostad eller jobb, säger Stefan Slottensjö.

Förlorad sammanhållning

Stefan Slottensjö minns det bygglag han var bas för när 90-talskrisen kom.

– Vi var 27 personer i laget.  Fem blev kvar i branschen.

Men de som blev arbetslösa på 1990-talet var i alla fall inte ensamma, påpekar Robert Bergman.

– De hade lagkamrater som var i samma sits.

Själv sökte sig Robert Bergman till byggbranschen som pojke, ”en tvärhand hög”. Han blev en del av ett bygglag som höll ihop år efter år och ”gjorde det där extra för varandra”.

I dag kan han komma till ett Skanska-bygge och vara närapå den ende som är anställd på Skanska. Det mesta av arbetet har lagts ut på underentreprenörer, ibland med utländska arbetare som inte kan engelska.

– När konjunkturen vänder uppåt igen tror jag inte att Skanska, Peab och de andra anställer fler. Att ta in firmor med arbetskraft från andra EU-länder är ju billigare, säger Roger Bergman.

Skanska i Stockholm har krympt från 2 200 egna yrkesarbetare till 163, varav 43 går i pension inom två år.

Känslan av otrygghet och förlorad sammanhållningen gör att de tre Skanskaarbetare som Arbetet intervjuar inte kan rekommendera byggbranschen för ungdomar som ska välja yrke idag.

De ser hur krisen tvingar duktiga kollegor att lämna branschen. Och de tror inte att någon av dem kommer tillbaka.

De sörjer redan.