Sverige stryper stödet till UNRWA – Är palestinier ens människor för Johan Pehrson och regeringen?
Sverige har blivit ett annat land när vi går emot FN och svälter ut Gaza, skriver Arbetets ledarskribent.
I tisdags blev det klart att Sverige med omedelbar verkan stryper sin finansiering till hjälporganisationen UNRWA.
Detta efter att det riktats misstankar om att medarbetare deltagit i terrordåden den 7 oktober i Israel. Biståndsminister Johan Forssell (M) tycker regeringen agerar ”mycket bra”.
Trots att experter vid FN riktar skarp kritik mot beslutet och varnar för de förödande konsekvenser slopade medel kommer innebära så följer Sverige bland annat USA, Kanada, Storbritannien och Australien.
Sveriges regering ställer sig alltså ännu en gång mot världssamfundets gemensamma fredsorganisation.
Följer SD-logik
Redan i oktober pausades allt demokratibistånd till Palestina. Organisationer som gav barn en meningsfull fritid, civilsamhällesorganisationer som arbetade med kvinnors rättigheter och kulturföreningar blev utan medel.
Riskerna att pengar skulle hamna hos terrorister ansågs för stora.
Snabbt gick det. Det har länge funnits ett önskan hos svensk borgerlighet att kapa biståndet i allmänhet och det till Palestina i synnerhet.
Detta trots att en majoritet av Gazas befolkning redan innan Israels aggressioner var direkt beroende av internationellt bistånd.
Tillsammans med hetsig ton mot muslimer på hemmaplan och ett tight, formaliserat samarbete med öppet främlingsfientliga Sverigedemokraterna följer detta helt den nya logiken.
Johan Pehrson självgod
Hur regeringen agerar nu borde, med tidigare facit i hand, inte förvåna oss. Men det är annorlunda nu. Krigsbrotten livesänds rätt in i våra sociala medier, de döda barnen är så många. Misären är utbredd, våldet så brutalt, alternativen för människorna obefintliga.
Men planen ligger sedan länge utstakad. Bistånd ska undergrävas, ifrågasättas och sedan dras in.
Kritiker ska anklagas för att vara kriminella, ohederliga eller terroristkramare. Hetsa islamofober eller låt dem i alla fall hållas. Allt i den ”liberala demokratins” namn.
Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) slår sig för bröstet på X, före detta Twitter.
“Mycket allvarliga uppgifter har framkommit om att personer anställda av FN-organet UNRWA misstänks ha varit involverade i Hamas terrorattack. Svenskt bistånd ska aldrig komma i närheten av terrorism. Bra att pengarna nu omfördelas till andra seriösa organisationer i området.”
Ingen annan kan ersätta UNRWA
Den omfördelning han påstår ska ske inte är praktisk möjlig. Både experter på FN och andra hjälporganisationer är överens om att ingen annan organisation har kunskap eller kapacitet att göra det Unrwa gör och att stoppade betalningar kommer att innebära död och i värsta fall “total kollaps”.
Johan Pehrsons sätt att resonera; att misstänkt terrorism är värre än svält och misär för palestinier i Gaza, är slående.
För honom spelar experterna på sakfrågorna – företrädare för Unicef, UNHCR och WHO bland annat – ingen som helst roll. Pehrson har bestämt sig för att Gazas invånare inte ens förtjänar de smulor de tidigare fick för att överleva.
Att ministern och hans regering nu driver allt fler in i den uppgivenhetens avgrund och riskerar att skapa en terrorns grogrund vill de helst blunda för. Deras beslut bär ansvar för ännu mer död och uppgivenhet.
”Goda väst” vet bäst
Mänskliga rättigheter har nu ersatts av en moralisk överlägsenhet redo att försvara vilket barbari som helst så länge det sänder ”rätt” signaler: vi ”goda väst” är bäst och inget vi gör kan eller bör tolkas som annat än rätt och riktigt. Även när det innebär svält och död.
Detta är ett aktivt val, en politisk riktning, en cynisk strategi. Norske toppdiplomaten Jan Egeland häpnar över svenska regeringens agerande. Norge fortsätter stötta UNRWA. Spanien tredubblar sitt stöd. Där verkar ett liv ha ett helt annat värde än här.
Frågan vi behöver ställa oss är enkel: är palestinier människor? Är svensk borgerlighet ens intresserade av palestiniers öden?
Den humanitära stormakten Sverige, vars namn var aktat och respekterat internationellt, är slaget i spillror. Kvar finns bara skuld, skam och döda barn.