Strax efter att frågan först dök upp, i Tidöavtalet, började flera yrkesgrupper ropa högt i protest mot tanken på en anmälningsplikt. Alltså att offentliganställda ska bli skyldiga att till myndigheter rapportera personer som saknar tillstånd att vara i Sverige.

Kritiken från facken har haglat, och även arbetsgivare har risat idén. Flera kommuner har krävt undantag eller sagt nej till att deras anställda ska tvingas rapportera in någon utan tillstånd att vistas här.

I slutet av augusti sjösatte regeringen till slut utredningen. Eller rättare sagt, en redan pågående utredning fick ett utökat uppdrag. Arbetet pågår och ska vara klart senast i slutet av september 2024. 

Men ingen representant från arbetsmarknadens parter deltar i arbetet. Det trots att både fackens medlemmar och arbetsgivarna skulle påverkas av en anmälningsplikt. 

– Det är väldigt, väldigt beklagligt. Det handlar så uppenbart om villkoren för LO-förbundens medlemmar och går in rakt i kärnan på både yrkesetik och olika centrala lagområden, säger LO-utredaren Joa Bergold till Arbetet.

”Otroligt känslig fråga”

Saco, som bland annat organiserar lärare och psykologer, har varit tydliga med att de helst vill att förslaget slängs i papperskorgen. Men om frågan väl ska utredas vill de naturligtvis vara med, betonar Sacos ordförande Göran Arrius. 

– Vi tycker naturligtvis att våra professioner borde bli lyssnade till när man ska utreda en sådan otroligt känslig fråga. Det är de som är berörda och även insatta i hur det ser ut i vardagen och har kunskap om sina etiska riktlinjer, säger han. 

Den särskilda utredaren Anita Linder skriver i ett mejl till Arbetet att utredningen endast har en expertgrupp med sex personer från olika myndigheter, justitiedepartementet och en advokat.

”Det är regeringen som förordnar de som ska ingå som experter i utredningen. Några planer på att utöka expertgruppen nu finns inte vad jag känner till”, svarar hon. 

Ingen referensgrupp

Men LO:s Joa Bergold betonar att det inte finns något som hindrar utredaren från att träffa parterna och att det inte krävs något godkännande från regeringen för det.

Enligt Anita Linder kommer utredningen i den mån det behövs att ordna möten med olika parter.

”Det ligger dock en bit fram i tiden eftersom vi för närvarande fokuserar på delbetänkandet som ska lämnas i slutet av januari.”

Men hon har inte tänkt tillsätta en referensgrupp, alltså en grupp där aktörer från olika håll i samhället kan sitta med.

Sacos Göran Arrius tycker det är viktigt att parterna får vara med redan vid arbetets början. Det räcker inte att vara med och säga i en remissrunda när förslaget väl är klart. 

– Alla vet att när en remiss väl går ut så är babyn redan född. Det ska mycket till om det ska ändras då. Vill man vara med och göra det på ett konstruktivt sätt måste man vara med från början i en sådan här utredning. 

Ansvarig minister Maria Malmer Stenergard (M) skriver i ett mejlsvar till Arbetet att utredningen tillsattes av den förra regeringen och att ”stora delar av uppdraget om informationsplikt också fanns med”.

Hon skriver att de inte gjort en annan bedömning än tidigare regering när det gäller expertgruppens sammansättning.

”I direktiven till utredningen framgår det dock att utredaren under uppdraget ska samråda med myndigheter och organisationer i den utsträckning som det bedöms finnas behov.”