Den trendiga Scandi-livsstilen blir allt mer bluff och båg

För några dagar sedan publicerade den brittiska dagstidningen The Guardian en artikel med rubriken ”Fika, four-week holidays – and zero overtime. Sweden’s stunningly healthy work culture.”

Amerikanskan Tess Meyer flyttade till Sverige för att slippa bli utbränd på jobbet, så också Instagramprofilen Madeline Robson från Kanada som fascineras starkt av Sverige, kanelbullarna och den svenska arbetskulturen. 

För den som håller sig ajour med samtiden kan det knappast ha undgått någon att det pågår en vurm för Sverige, starkt påhejad av bland annat personer som flytt den nordamerikanska arbetskulturen i jakt på ett mer välbalanserat liv i Sverige.

Scandi-lifestyle-trenden märks även av i Danmark och i Norge. Och det är främst ”The Swedish work life balance” som premieras, alltså den svenska livs- och arbetsbalansen som ska erbjuda mindre jobb och mer tid till godsaker och återhämtning.

Smala och fikande folk

På Madeline Robsons instagramkonto bjuds följarna till ett Sverige där det fikas till höger och vänster. Helgmorgnarna inleds ofta med en god brakfrukost på en av Malmös eller Köpenhamns hippaste kaféer.

Hon delar även med sig av iakttagelser och observerar bland annat att kroppshets och kroppskomplex inte är ett stort problem i Sverige. Här äter man bakverk med gott samvete och istället är det motion, sunda kroppsideal och den eftertraktade livsbalansen som håller svensken sund och slank.

Genom små videosnuttar av gula rapsfält, skandinavisk inredning och hållbart mode får följarna lära sig om generös föräldraledighet och sunda svenska vanor.

I ett inlägg från ett turkosblått Sardinien skriver hon att alla svenskar är lediga under juli månad.

Och det är här någonstans som jag känner att det är dags att ingripa.

Som född och uppvuxen i Sverige med ett visst tolkningsföreträde på ämnet kan jag inte se på när kommentarsfältet fylls av följare som tror att det hela svenska samhället stänger ner under juli månad.

Inget smörgåsbord

Nu ska jag inte vara alltför hård. En hållbar garderob, säsongsbaserade grönsaker och en generös föräldraledighet är i grunden bra saker och inget jag opponerar mig emot. Men att insinuera att den svenska livsstilen erbjuder ett smörgåsbord av fördelaktiga arbetsförmåner och trygga arbetsvillkor för alla svenskar, är inte bara vilseledande.

Det är också ett felaktigt porträtterande av arbetslivet och långt ifrån den verklighet som många svenskar lever i dag.

Idag arbetar närmare en miljon svenskar på tidsbegränsade jobb. En av de anställningsformer som ökat mest är också den som ger minst skydd, nämligen behovsanställning. Där ingår inte betald semester, friskvård eller lyxen att unna sig en massage under lunchrasten.

Istället vaknar många upp till plingande sms med lediga arbetspass som skickas till alla i bemanningspoolen. Inom vården, omsorgen och olika typer av företagsservice är tidsbegränsade anställningar mycket vanliga.

Dessutom är kvinnor och utrikesfödda extra utsatta när det gäller otrygga anställningar.

Sämst anställningsskydd i Norden

Att det här leder till stress, ökad ohälsa, sämre facklig organisering och färre möjligheter att planera sin vardag kan säkert de flesta lista ut. Men det behöver sägas och det behöver uppmärksammas.

Sverige är också det land som innehar flest tillfälliga anställningar och  sämst anställningsskydd i Norden, visar ny forskning från Göteborgs universitet.  

Fasta och trygga anställningar blir allt mer ovanliga och svårare blir det för dem som söker jobb med utomeuropeisk bakgrund. Heter du Leila eller Ali finns det en betydande risk att ditt CV hamnar i papperskorgen till förmån för svenskklingande namn. Det visar bland annat en studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.

Och slutligen, det är skillnad på invandrare och invandrare i Sverige. Det finns grupper som välkomnas och det finns grupper som ratas och pekas ut som en belastning för samhället.

Att svenskar tittar storögt på nordamerikaner och har en fäbless för USA är ingen hemlighet vilket det går att läsa mer grundligt om i boken ”Det blågula stjärnbarnet”. Därför är det inte särskilt svårt att föreställa sig att nordamerikaner sannolikt behandlas bättre och bemöts med mertolerans, öppenhet och möjligheter.

Det gör att Scandi-livsstilen blir missvisande då den endast reserveras för vissa eftertraktade invandrargrupper.

En bekymrad medelklass

En kort mening om avlägsna bostadsdrömmar och evighetslånga bostadsköer kanske också bör nämnas i en kontext som rör svenskars välmående och balans i livet. Och även om inflationen drabbat de som har det sämst allra värst så drabbar den både den hyrda och ägda bostadsmarknaden.

Idag har den genomsnittlige låntagaren fått dubbelt så höga boendekostnader till följd av räntehöjningarna. Den här verkligheten rimmar alltså ganska illa med bilden av den bekymmersfria medelklasssvensken.

Jag vet inte, kanske ska Scandi-livsstilen få vara som den är, inlindad av gula rapsfält, kanelbullar och entusiastiska nordamerikaner som vurmar för den svenska arbetskulturen.

Men att smörgåsbordet av möjligheter och välbalans skulle vara tillgängligt för alla, kanske man inte ska låta påskina.

För alla bjuds inte in till bordet och långt ifrån alla kan ta för sig av godsakerna.