Strandhäll: S medskyldiga när verktyg mot arbetslöshet skrotades

Ökade klyftor, osäkra jobb och ett trygghetssystem som inte fungerar. Det är utvecklingen i Sverige sedan 1990-talet. Det konstaterar en av elva grupper som har tillsatts för att ta fram en ny socialdemokratisk politik. 

Men det är inte bara högerns fel att det ser ut som det gör, konstaterar den tidigare socialförsäkringsministern Annika Strandhäll (S), som lett den grupp som analyserat arbetslivsfrågorna. 

– Vi kan skylla på att vi har haft högermajoritet i Sveriges riksdag i nästan 20 år. Men de facto så är det så att även när vi själva har suttit i regering har vi inte heller förmått att hålla emot den utvecklingen. I vissa delar har vi till och med bidragit till den. 

Vilka delar då? 
– Arbetsförmedlingen är ett exempel. Som socialdemokratisk politiker är det viktigt att ha tillgång till de verktyg som vi haft genom Arbetsförmedlingen. Att avhända sig de verktygen och lämna över dem i privata händer försvårar våra möjligheter att kunna möta en nedåtgående konjunktur, säger Annika Strandhäll. 

Svårsmält politik för facken

Förändringen av Arbetsförmedlingen var en del av januariavtalet, där Centerpartiet och Liberalerna tvingade fram ett antal liberala reformer mot att Socialdemokraterna fick regeringsmakten. Mycket av politiken var svårsmält för fackföreningsrörelsen och skapade en spricka inom arbetarrörelsen. 

Nu sitter partiföreträdaren Annika Strandhäll tillsammans med två LO-toppar, Handels Linda Palmetzhofer och GS-fackets Per-Olof Sjöö, och tar fram en ny socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. 

– Själva grunden för hela det arbetet är just att ta ett omtag på ett antal områden. För jag tror att varken LO eller partiet är nöjda med den utveckling vi ser, säger Annika Strandhäll. 

”Nystartsjobb för att tvätta bilar”

Även när det gäller arbetsmarknadsinsatser ser arbetsgruppen att det finns stora problem. Sverige har tidigare varit ett land som satsat mycket på arbetsmarknadsutbildningar. Bland annat för att kunna hantera förändringar på arbetsmarknaden. 

Men så är det inte längre, konstaterar Annika Strandhäll. Nu lägger Sverige betydligt mindre på arbetsmarknadsutbildning än många andra västländer. I stället satsas pengarna på subventionerade anställningar, alltså att göra det billigare för arbetsgivare att anställa arbetslösa.. Ett skifte som även Socialdemokraterna bidragit till, enligt gruppen. 

– I stället för att satsa på en arbetsmarknadsutbildning på tre månader för att någon ska kunna ta ett jobb som solcellsmontör, något arbetsmarknaden skriker efter, så får man ett nystartsjobb, en subventionerad anställning, för att tvätta bilar på Hisingen i flera år.  

Även när det gäller trygghetssystemen har analysen kommit fram till att allt inte är högerns fel. Fler utförsäkrade från sjukförsäkringen och färre som har rätt till a-kassa är en utveckling som pågått en längre tid, enligt Annika Strandhäll. 

– Jag har själv varit socialförsäkringsminister under åtminstone sex år och jag kan känna mig oerhört självkritisk. I utvecklingen av trygghetssystemen i Sverige sedan 90-talet har nivån på ersättningarna sjunkit, kvalificeringskraven har höjts och en alldeles för stor andel av de arbetslösa står i dag utanför a-kassan. 

När hon ska beskriva den utvecklingen tvekar hon först om vilket ord hon ska använda för vad som hände med trygghetssystemen under regeringen Reinfeldt. Till slut landar hon i ”slakt”. 

”Enklare för politiker att spara”

Enligt arbetsgruppen ledde det till att parterna klev fram och tecknade kollektivavtalade trygghetsförsäkringar och fackförbunden erbjöd inkomstförsäkringar som komplement till a-kassan. 

– Det var som att välja mellan pest och kolera. Någonstans inser man såklart att skaffar vi egna försäkringar så kommer vi fortsätta att undergräva de offentliga systemen. Men nu är vi ju där. Sist jag kollade var det 750 000 som hade en privat sjukförsäkring och det bara ökar, säger Annika Strandhäll. 

Gör de privata lösningarna att det blir svårare att driva frågor som till exempel höjd a-kassa? 
– Det gör det enklare för politiken att dra sig undan sitt ansvar och spara pengar. Vi inom arbetarrörelsen måste ställa oss frågan: är det så här vi vill ha det? 

Förutom Annika Strandhäll har gruppen ”Ett hållbart och utvecklande arbetsliv för alla” alltså bestått av Handels ordförande Linda Palmetzhofer och GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö. 

Gruppen har kommit fram till att omkring en miljon svenskar har en otrygg anställning. Det handlar bland annat om deltider, timanställningar och den så kallade plattformsekonomin med gig-jobb. 

– Inom handeln så är otrygga jobb så klart en av de stora frågorna. Hur vi ska få fler att få en heltidsanställning men också få tillsvidareanställningar. Vi ser det som otroligt viktig att politiken och facket går tillsammans framåt i det här, säger Linda Palmetzhofer. 

”Klassiskt sätt att fördela vinsterna”

Även arbetstidsfrågor har diskuterats i gruppen. Också där har utvecklingen gått åt ett mer tudelat samhälle konstaterar man. 

– Väldigt många i tjänstemannayrken har ett betydligt flexiblare arbetsliv än de flesta i traditionella arbetaryrken. Pandemin visade ju det här i tydlig blixtbelysning, där över nio av tio arbetare var tvungna att gå till sina arbetsplatser varje dag, säger Annika Strandhäll. 

Men arbetstidsfrågan har inte bara med arbetsmiljön att göra, utan det är en klassisk fördelningsfråga också, anser Per-Olof Sjöö. 

– Det går inte dåligt för Sverige. Det går inte dåligt för svenska företag. Däremot är frågan hur man fördelar kakan. Arbetstidsförkortning är ju ett klassiskt sätt att fördela vinsterna lite mer rättvist, säger han utan att utlova några konkreta förslag om kortare arbetstid. 

– Men det är en viktig diskussion att föra. Särskilt om man har blicken riktad framåt.