”Det finns bättre alternativ än Margaret Thatchers nyliberala tillväxtmodell”
Dags för politiken att investera i välfärd – för välstånd, skriver Daniel Lind och Roger Mörtvik.
Margaret Thatcher.
”Det finns inget alternativ till den nyliberala tillväxtmodellen”, sa den tidigare brittiska premiärministern Margaret Thatcher i ett berömt tal om hur ekonomiskt välstånd skapas.
I detta låg tanken att statens roll för tillväxten var att hålla fingrarna borta och att offentlig välfärd och välorganiserade löntagare var kontraproduktivt för en god ekonomisk utveckling.
Men om den beskrivningen är korrekt skulle länder med högre skatter, mer offentlig välfärd och hög facklig organisationsgrad, som nog kan betraktas som Thatcherdoktrinens motsats, inte vara särskilt framgångsrika samhällen.
Demokrati och välfärd skapar välstånd
Men tvärtom verkar Sverige och de övriga nordiska länderna lyckas bättre än flertalet länder i omvärlden.
De nordiska länderna ligger i toppskiktet i världen nästan oberoende av vad man jämför när det gäller allt från konkurrenskraft, innovationskapacitet och produktivitet, till jämställdhet, jämlikhet och livskvalitet.
Personer med mer marknadspräglade glasögon började notera att det som inte borde vara möjligt ändå skedde. Men hur kan det komma sig? Är det en osannolik slump?
Utgår man ifrån nyare tillväxtforskning, som presenteras och diskuteras i den här nya rapporten från Facken inom industrins produktivitetskommission, ser man att den investerande staten i allt högre grad är en nödvändig aktör och katalysator för ekonomiskt välståndsskapande.
Länder med en inkluderande och demokratiskt förankrad social välfärdsstat, offentliga investeringar i kunskap, infrastruktur och teknisk omställning, och med väl fungerande partssystem på arbetsmarknaden, verkar vara bättre rustade än andra för ekonomisk tillväxt och produktivitet i en globaliserad ekonomi.
Jämlikhet stärker demokratin
Detta har att göra med det som forskningen visar – att den moderna ekonomin är beroende av investeringar, inte minst i de anställdas kunskap – men även genom att länder med starkare jämlikhetspolitik gör det lättare för fler att utvecklas och bidra till den ekonomiska utvecklingen.
Jämlikhet stärker demokratin och den sociala tillit som är grunden för ekonomisk utveckling.
Forskningen pekar dessutom på att mindre ekonomier som är starkt handelsberoende, som till exempel Sverige, är mer beroende av investeringar som underlättar löntagarnas löpande omställning på arbetsmarknaden.
Tillväxt verkar skapas bäst i länder som ger alla medborgare del av det värde som ekonomin skapar.
Med en klokt designad välfärdspolitik kan detta generera hög sysselsättning, bättre tillväxtförutsättningar och ökad social rörlighet.
De högre skatterna används då ofta till det som marknadsekonomin eftertraktar, men själv inte förmår generera.
OECD: högre skatt ger jobb och mindre klyftor
Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD konstaterade för några år sedan att länder med högre social välfärd, levererade välstånd och jobb, men till priset av högre skatter.
De mer marknadsliberala lågskatteekonomierna kunde leverera tillväxt och jobb, men till priset av stora sociala och ekonomiska klyftor.
Nyare forskning pekar därför på att en stark välfärdsstat, med demokratiska och inkluderande institutioner, är en viktig infrastruktur för hållbar ekonomisk tillväxt.
Detta har för svensk del gett möjlighet till ett handslag om behovet av en effektiv marknadsekonomi, men med starka sociala förtecken.
Detta välståndsskapande handslag bygger dock på att politiken kan leverera det välfärdslöfte som innebär att merparten får det bättre.
Men den här tillväxtskapande kompromissen hotas när näringslivet anser att investeringarna i el och energi, infrastruktur, klimatomställning och kunskapsutveckling är otillräckliga.
Eller när medborgarna upplever att samhället dragit sig tillbaka när de gäller att upprätthålla välfärden och den sociala tryggheten.
Politiken underpresterar
År av underinvesteringar har lett till sämre framtida tillväxtförutsättningar, växande sociala klyftor och ökad polarisering i samhället. Det hotar den svenska samhällsmodellen.
Nu måste frågan om statens roll och investeringarnas betydelse upp på dagordningen.
Dagens svenska finanspolitiska ramverk måste möjliggöra de omfattande samhällsinvesteringar som behövs.
Fack och arbetsgivare måste driva på för detta – för att förbättra svensk konkurrenskraft och för ökade reallöner.
Det är hög tid att sist och slutligen slå fast att det finns bättre alternativ än Thatchers nyliberala tillväxtmodell.
Det alternativet är den svenska samhällsmodell där staten, genom kloka investeringar och en jämlikhetskapande politik, krattar manegen för hög produktivitet, stark välfärd och ett sammanhållet samhälle.
Men vi kan inte längre leva på gamla meriter. Politiken måste orka ta sitt långsiktiga ansvar.
