Är det sexistiskt att beskriva Sanna Marin som en girlboss? 

Hon är ju Finlands förra statsminister, inte bara ung och kvinna. 

Om hon säger något kvickt behöver man inte säga “slay”, man kan lika gärna säga “väl talat!”. 

Hon gör sitt jobb, hon sliter, hon ska få vara något annat än en snygg bild på en kändis som sossar och feminister kan fästa sina alltmer verklighetsfrånvända förhoppningar vid, så här mitt i dansen mot högerextrem klimatkris. 

När folk i min närhet har poängterat Sanna Marins fördelaktiga yttre har jag varit tydlig: det där är inte relevant. När hon gick med på att drogtestas efter att lite festbilder läckt tyckte jag att det var sorgligt att hon behövde utstå det. 

Slappa festbilder fick kritik

När hon behövde säga att en bild på två av hennes vänner som hånglar med uppdragen tröja på efterfest “aldrig borde ha tagits” och när hon kallades fjortis i pressen tyckte jag att alla andra var pinsamma och överspända, elaka mot fina Sanna Marin. 

Jag såg bilderna efter all kalabalik och tänkte ”herregud vad är problemet?” Det finns festbilder som på riktigt får marken att rämna under en. Dessa var inte sådana.

Jag vill få kalla Sanna Marin en girlboss, i bemärkelsen kämpa på mot sexismen.

Det här säger jag för att jag vill att ni ska veta att jag verkligen har försökt att älska Sanna Marin. Det finns inget dunkelt i mitt motiv nu. 

Hon tror att ett mer enat och mer ekonomiskt jämlikt samhälle står bättre rustat mot Finlands högerextrema. Det tror jag med.

Hon har kämpat dag och natt för finska socialdemokrater. Jag kan inte ens förställa mig hur jobbigt det är. 

Med allt detta i åtanke måste jag nu meddela att jag vill cancla Sanna Marin. Jag menar det verkligen.

Ett rättsvidrigt krig

Jag vill cancla  henne av helt andra anledningar än de andra som vill det. Jag vill cancla henne för att hon tycks ha förlåtit Tony Blair.

Jag vill cancla henne för att jag tycker att Operation Iraqi Freedom, invasionen av Irak 2003, har misslyckats. Någon däremot? 

Att USA och Storbritannien den tjugonde mars 2003 ville “Shock and Awe” Iraks huvudstad med 3000 bomber, tills staden var intagen och deras frihetsoperation kunde fortsätta, tycker jag är oförlåtligt.

Det åtta år långa kriget dödade kring 300,000 irakier och 4,600 amerikaner.

Ett anfallskrig, mord, tortyr och att rikta in sig på civila. Allt det är krigsbrott, men George W. Bush har aldrig ställts inför rätta. Det har inte heller Tony Blair, den brittiska premiärministern som bestämde att Storbritannien, till skillnad från till exempel Frankrike och Tyskland, skulle följa med USA in i galenskapen. 

Blair förtydligade att han skulle stå med Bush, “vad som än händer”.

Det är livsfarliga ord att säga till en krigsbrottsling. 

Nytt jobb hos Tony Blair

Nu har Sanna Marina har fått ett nytt jobb. När hon får dispens från finska riksdagen – vilket man kan ansöka om när man får ett “socially important” jobb och tyvärr inte hinner var folkvald längre – väntar ett jobb som rådgivare på Tony Blair Institute for Global Change. 

Det är ett institut som vill verka för världsförbättring, döpt och skapat av en man som borde åtalas för krigsbrott. 

Tony Blair har startat institutet för att han är trött på populism. De riktar in sig på Mellanöstern, vill gärna se mer “good goverance”. 

På det hela taget är Tony Blair Institute for Global Change en sådan sak som får mig att undra om det här världen är på riktigt? Hur sjukt kan det bli?

Som en boomer skulle säga: ”ska man skratta eller gråta?”

Bush till Haag

Bush hade sedan länge planerat en invasion av Irak, planer han delade med sin brittiske allierade.

Medan FN fördömde den planerade invasionen noterade Blairs team att “intelligence and facts were being fixed around the policy” också känt som bluff och båg för att motivera ett anfallskrig. Det kunde det läckta dokumentet kallat Downing Street memo, publicerade av The Sunday Times, visa redan 2005.

Någon som är kapabel till att följa med på det tåget borde naturligtvis inte få sitta i en kostym bland andra institut och lobbyister och prata om “vår tids utmaningar”. Han borde åka till Haag.

Jag kan inte tänka mig att Sanna Marin inte vet det här. Och jag fattar inte hur hon tänker. Hon, som kan göra vad hon vill, och som ändå kan tänkas veta något om rädslan för ett anfallskrig, väljer att rentvå Tony Blair. 

Det går bara inte. 

Så hejdå Sanna Marin, en girlboss för alla som förlåtit Irakkriget. Jag hoppas du tar ditt förnuft till fånga!