Efter en lång väntan fick vi beskedet: regeringen lämnar ett skambud på välfärden. Och de har samtidigt mage att paketera det som en historisk satsning.

De måste anta att fredagströtta svenskar inte kan räkna. Tio miljarder är i praktiken en nedskärning i välfärden.

De senaste veckorna har pressträffarna duggat tätt och ministrarna pratat vitt och brett om att reformutrymmet rymmer satsningar på försvaret, polisen, brottsbekämpning och välfärden – och så klart skattesänkningar.

Ingen historisk satsning

Nu har finansministern presenterat vad som blev över till välfärden och jag kan konstatera, att nej, matematiken går såklart inte ihop 

Av regeringens reformutrymme på 40 miljarder vigs 10 miljarder till kommuner och regioner. Finansministern menar att 10 miljarder ska undvika en välfärdskris.

Låt mig uppmärksamma finansministern att krisen redan är här.

Det som provocerar mest är att regeringen presenterar dessa 10 miljarder som en historisk satsning när vi kan konstaterar att kommuner och regioner redan behöver 6 miljarder bara för att kompensera för årets underskott – en perfekt storm av hög inflation, prisökningar och pensionsavsättningar.

Rekordhögt underskott 2024

Och 2024 blir mycket värre, underskottet landar på 28 miljarder.

Det finns inte på kartan att kommuner och regioner ska kunna leverera på politikernas löften till befolkningen om inte ens underskotten kompenseras. 

För mig är det tydligt att vi behöver en bottenplatta: vi måste indexera upp statsbidragen.

Innan det har kommit på plats får politikerna sluta med att presentera ”satsningar” som i verkligheten är nedskärningar, det skadar bara tilliten till våra folkvalda politiker. 

Välfärden lider av en kronisk underbemanning och dagens besked kommer inte lösa detta problem.

Ett tillskott på 10 miljarder räcker inte för att hantera de stora behov som finns här och nu. Det här kommer att leda till mer nedskärningar oavsett vad finansministern säger. 

Ett svek mot medborgarna

För konsekvenserna av regeringens senaste svältbudget visar sig redan. Elevassistenter och barnskötare sägs upp, tryggheten i vardagen försvinner och kvarvarande kollegor pressas hårt.   

Välfärdskrisen är redan här. Det är inte ett framtidsscenario. Och som vanligt förväntar sig politikerna att medlemmarna i Kommunal ska lösa underfinansieringen genom att springa fortare.

Ett svek mot medborgarna, och riskabelt för vårt lands långsiktiga kompetensförsörjning. Nu ser vi hur regeringen värderar välfärden.

Det återstår att se om oppositionen gör något annat. Kanske en satsning, på riktigt? 

  • Malin Ragnegård
    ordförande, Kommunal