Annie Lööf blottar något nytt när hon berättar om Ulf Kristerssons elakhet

RECENSION. Man kan läsa politikerbiografier av olika skäl. Kanske vill man förstå och lära sig mer om författarens åsikter.

Eller, möjligen vanligare, letar man efter människan bakom talepunkterna. Något verkligt under lagren av kommunikationsplaner och strategidokument. 

Det var i alla fall därför som jag kastade mig över Annie Lööfs nya bok. Jag är uppriktigt nyfiken på personen bakom fasaden, så präglad av duktighet och prestation.

Med hjälp av medförfattaren Caroline Bankler lovar hon nu att dela med sig ”av det som funnits under ytan, bakom rubrikerna och besluten”. 

Äntligen hoppas jag få reda på hur en uppväxt på åttio- och nittiotalet på den småländska landsbygden, inte helt olik min egen, kunde tända en så brinnande eld för sänkt minimilön, urholkad arbetsrätt och marknadshyror.

Också Annie är 320 sidor lång

Också Annie är 320 sidor lång. Börjar när huvudpersonen engagerar sig politiskt på gymnasiet och slutar när hon stämplar ut från riksdagen vintern 2023. 

I början går det snabbt. Redan på sida 45 väljs hon till partiledare. Vad som sedan breder ut sig är en lång rad beskrivningar av skeenden man känner igen från nyheterna. 

Det utskällda idéprogrammet. Decemberöverenskommelsen. Krisen då både hon och den för tidigt födda dottern var nära döden vintern 2019. De dramatiska händelserna i Almedalen 2022, när hon stod på en högerextrem mördares dödslista. 

Interiörer från familjelivet i Nackavillan mixas med telefonsamtal från statsministrar, reportrar och partiledarkollegor. Professionellt blandas med privat.

Man kan alltså inte direkt beskylla henne för att vara snål. Annie Lööf delar mycket riktigt med sig av sådant som ingen tidigare har sett, som de handskrivna anteckningar som hon fört under hela riksdagsperioden. 

Varenda lokal beskrivs

Texten gör också sitt bästa för att skapa närhet. I detalj beskrivs varenda lokal huvudpersonen sätter sin fot i.

Man får veta färgen på tapeterna i riksdagsrummet (gula), vilket sekel stolarna på Sagerska är tillverkade (1800), av vilken modell vintagefåtöljen hemma i villan är (Lamino) och hur den kommit i Lööfs ägo (morfarsarv). 

Stora delar av färgsättningen, både på berättandet och miljöerna, tycks hämtad rakt ur Sköna hem.

Hur väl jag än lyckas visualisera Lööf i mötesrum, på sjukhuset eller i Säpo-bilen känner jag dock inte att jag kommer henne närmare.

Hon förblir irriterande dold bakom samma vänliga leende som brukade möta tittaren från hennes så ofta hånade Youtube-konto. 

Kristersson har ”nedlåtande attityd”

I stället är det andra människor i hennes omgivning som får verklig gestalt i boken. Allra tydligast Ulf Kristersson. Lööf lägger inga som helst fingrar emellan när hon beskriver hans beteende efter valrörelsen 2018.

Kontakten dem emellan utvecklar sig med tiden till något som närapå liknar en mobbare-offer-relation. 

Han som nu är statsminister träder fram som en principlös, maktgalen och lögnaktig buffel. ”DESTRUKTIVT. ULF EXTREMT SUR PLUS KORTHUGGEN”, skriver Lööf efter ett av de många möten där hon vidhållit att hon inte vill regera med stöd av SD. 

Kristersson har en ”nedlåtande attityd”, lovar att ”dra igång hela kommunikationsenheten” mot C när de inte gör som han säger och ”uttrycker sig med sådana okvädningsord att de inte lämpar sig i skrift”.

Fräckheten och gränslösheten är bitvis på en sådan nivå att man häpnar.

Skvaller om makten

Först tänker jag att det kanske är så man ska läsa hennes biografi. För skvallret från insidan av makten. Men så inser jag att något också händer när Annie Lööf så ofiltrerat öppnar dörren till förhandlingsrummen.

Genom att berätta om statsministerns elakhet säger hon faktiskt för första gången något verkligt, något nytt, om sig själv.

När hon avstår från att skydda sin gamle Alliansvän visar hon också var hennes egna gränser går. Avslöjar en kallhamrad sida, som skär sig mot den vedertagna bilden av henne som snäll prestationsprinsessa. 

Den oväntade twisten förvandlar ”Också Annie”. 

Vad som först kändes som ett tillrättalagt sömnpiller vecklar slutligen ut sig i rätt rafflande psykosocial dramatik.