Medellönen för samtliga anställda i Sverige var 37 500 kronor i månaden förra året, enligt statistik från SCB som LO har bearbetat och nu presenterar i sin årliga lönerapport.

För arbetare var medellönen 29 300 kronor, för tjänstemän 45 100 kronor.

Det betyder att en tjänsteman i snitt tjänade 15 800 kronor, eller 54 procent, mer än en arbetare.

Ett av de långsiktiga mål som LO satte upp för perioden 2016 – 2028 var att löneskillnaden mellan arbetare och tjänstemän skulle minska.

Men sedan 2016 har gapet vuxit år för år. Nu är det större än det har varit någon gång sedan 1930-talet, enligt LO:s lönerapport.

Rapportförfattaren Mats Larsson, utredare vid LO, lägger till ett ”troligtvis”. Garderingen är nödvändig därför att enhetlig lönestatistik för hela arbetsmarknaden inte finns så långt tillbaka.

Men på de delar av arbetsmarknaden där statistik finns bekräftar den att löneklyftan nu är historiskt stor.

Inom gruv- och tillverkningsindustrin tjänade en tjänsteman drygt dubbelt så mycket som en arbetare år 1913 (noga räknat 118 procent mer). En skillnad som krympte till 50 procent i mitten av 1930-talet, för att sedan hålla sig kring 33 procent från 1945 fram till 1950-talets mitt.

Staten la sig i

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson ser två förklaringar till att löneklyftan har vuxit de senaste åren.

– Först lade sig staten i och gav extra pengar till lärarnas löner. Och sedan, under pandemin, tog arbetarna ansvar för Sveriges ekonomi medan andra drog ifrån, främst privatanställda tjänstemän.

Borde LO sluta ta samhällsansvar och bara se till sina egna medlemmar?
– Vi får analysera det här. Jag vill inte föregå den diskussionen. Men vi kan absolut inte acceptera den här utvecklingen.

”Ett misslyckande”

Ett annat av LO:s mål är att löneskillnaderna mellan män och kvinnor ska minska.

Det har de gjort de senaste dryga 20 åren. Men utjämningen har varit kraftigare bland tjänstemän än bland arbetare, låt vara att könsskillnaden var större bland tjänstemännen i utgångsläget.

Bland arbetare var medellönen för män 17 procent högre än för kvinnor år 2000. År 2009 hade skillnaden krympt till 13 procent. Sedan dess har utvecklingen stått stilla.

– Det går inte bra med det målet heller. Det är ett misslyckande, och vi måste diskutera hur vi kan bli bättre, säger Torbjörn Johansson.

Fotnot: De löner som redovisas i rapporten är grundlöner, vilket betyder att OB-ersättning och ersättning för övertid inte ingår.