”Drevet mot konferensbordet i Emmaboda är en populistisk soppa”
Möbelsnickaren Richard Kautto kastas under bussen när Emmabodas politiker viker sig för trycket, skriver Johanna Linder, Verksamhetschef Österängens konsthall.
KULTURDEBATT. Richard Kautto.
Så heter möbelsnickaren som skapat det omtalade bordet till Emmaboda kommun. Han driver sitt snickeri i Långasjö, efter avlagt gesällprov och lång utbildning på bland annat Capellagården och i Kalifornien.
Det råder stor brist på möbelsnickare i hela landet. Handens kunskap har länge varit på utdöende och därmed hotas också stora delar av vårt gemensamma kulturarv.
Vem ska restaurera våra kyrkor och hälsingegårdar om ingen vet hur man gör? Och vem ska tillverka de möbler som blir framtida svenska designklassiker?
600 000 kronor plus moms är billigt för att behålla den typen av kompetens i sin kommun.
Men hur mycket bryr sig politikerna egentligen om kulturarv?
Vad bryr sig ett drev om en möbelsnickare i Långasjö?
Inte ett skit.
”Konferensbordet i Emmaboda”
När nyheten om “konferensbordet i Emmaboda” kom sprang alla medier åt samma håll och bordet blev en riksangelägenhet.
Det innehöll alla ingredienser en populistisk soppa behöver: en del “naiva landsortspolitiker”, två delar “obegriplig konst” samt tre delar “slöseri med skattebetalarnas pengar”.
En kvinna som säger sig representera “vanligt folk” säger till P4 Kalmar att det är “för jävligt”, någon annan kallar det “skrytbygge” och på plattformen tidigare känd som Twitter menar moderata riksdagledamoten Lars Beckman att den halva miljonen skulle använts till skattesänkningar istället.
Till slut viker även politikerna i Emmaboda kommun för trycket. Moderaterna, som beställt bordet och sossarna som sitter i opposition, alla gör avbön. De borde inte ha köpt ett så dyrt bord, säger de nu.
Möbelsnickaren Richard Kautto kastas under bussen.
Men inte bara han.
Emmabodas stoltheter
För grejen är att bordet inte är ett bord. Utan ett stycke konsthantverk framtaget för att visa upp en samling verk av Emmabodas stoltheter och två av de kanske minst obegripliga konstnärerna vi har i det här landet: Ulrica Hydman Vallien och Bertil Vallien (eller: “två lokala glaskonstnärer”, som Aftonbladet väljer att kalla dem).
Ulrica, som gick bort 2018, vigde sitt liv åt glasbruket i Åfors som hon förgäves försökte rädda och Kosta Boda har tjänat miljarder på hennes folkkära glaskonst.
Räck upp en hand du som inte känner igen hennes tulpaner och ormar på en kilometers avstånd?
Och Bertil Valliens “The million dollar boat”, som beställdes av en amerikansk miljadärska, räddade Kosta Boda/Orrefors från konkurs 2015.
Kauttos hyllar paret Vallien
Richard Kauttos verk har formen av just en båt. Det är en hyllning till paret Vallien och det kommer stå i det rum där Emmaboda kommun tar emot delegationer från Visit Småland och vänorter i Baltikum.
Ingen i Emmaboda borde ha något att invända mot att de som räddade Glasriket och så många jobb, uppmärksammas av kommunen.
Och kommunpolitikerna? De borde göra avbön från avbönen.
Sträck på er!
Ni har just gett handens kunskap en chans att leva vidare.
Fler kommuner borde följa efter.