När detaljerna nu blottas i finansminister Elisabeth Svantessons budget för 2024 står det klart att den nogsamt följer Moderaternas ekonomiska plan.

De stöd som aldrig kom under inflationskrisen 2022 – 2023 (förutom ett misslyckat och försenat elprisstöd) lägger Svantesson nu ihop med de neddragningar i välfärden som i stället genomfördes.

Dessa båda utrymmen återkommer i årets budget i form av stora skattesänkningar.

Men de låg- och medelinkomsttagare som till äventyrs har stött Moderaternas slakt av välfärden i utbyte mot sänkt skatt kan knappast vara nöjda med vilka som får de skattesänkningar som nu blir verklighet.

Rikaste vinner miljarder

”Miljardregn väntar för höginkomsttagare” är rubriken på Dagens Nyheters bevakning av dessa skattesänkningar.

Och just så är det.

Den tiondel av Sveriges befolkning som har allra högst inkomst får mer än hälften av de sammanlagda skattesänkningarna i det kommande jobbskatteavdraget.

Betänkt detta. Mer än hälften av skattesänkningarna går till den tiondel som redan har allra högst inkomster.

Och av resten går det mesta till dem strax därunder, till den tiondel av befolkningen som har näst högst inkomster och den tiondel som har tredje högst inkomster.

Resten av befolkningen, 70 procent, får bara småsmulor.

Oklart om skolan

Regeringen låter dessutom uppräkningen av när man ska betala statlig skatt vara kvar.

Det betyder att statlig skatt endast utgår för inkomster över 56 916 kronor i månaden.

Det är som extra grädde på moset för dem som samtidigt får de mest gigantiska skattesänkningarna genom jobbskatteavdraget, alltså.

Även om någon stor oenighet inte är att vänta bland de fyra högerpartier som nu ska förhandla klart om budgeten är de övriga partiernas kommentarer om Moderaternas budgetarbete ändå förvånansvärt lama.

Liberalernas Johan Pehrsson angav nyligen att han hellre vill se satsningar på skolan än sänkta skatter.

Men vad är ytterst oklart.

Liberalernas ”satsa på skolan” fungerar i dag snarare som ett självspelande piano.

Den förra stora satsning på skolan från Liberalernas sida kom 2011 när Jan Björklund som skolminister i Fredrik Reinfeldts regering slopade högskolebehörigheten på yrkeslinjer.

Något som har blivit förödande för jobbrekryteringen på svenska arbetsplatser men som Liberalerna fortfarande står bakom.

Det enda nya stora reformförslag som Liberalerna i dag har på skolområdet är att de vill permanenta friskolornas rätt till vinstuttag. 

Är det denna ”reform” som Johan Pehrson vill lyfta in i årets budgetarbete?

Gigantiska nedskärningar

Kristdemokraterna säger att de vill satsa mer på sjukvården.

Har partiet hörsammat de desperata vädjandena från landets regioner är det naturligtvis utmärkt. Det krävs också en ordentlig uppryckning av LSS-lagen där KD tidigare varit i framkant.

Men med tanke på att Kristdemokraterna när de styrde sjukvården i region Stockholm under förra mandatperioden tvärtom genomförde gigantiska nedskärningar är partiets renommé inom vård och omsorg inte på topp.

Här kan vi knappast förvänta oss att välfärdens försvarare plötsligt ska kliva fram.

Noteras bör också att Sverigedemokraterna hellre pratar sänkta bensinpriser än ökade klassklyftor när det kommer till skatter.

I en kommentar till DN säger SD:s ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt:

– Vi är inte i närheten av färdiga när det gäller bränslepriserna. Det är den mest kostnadsdrivande reformen i kronor och ören från vår sida.

Tomt SD-prat

Pratet om en mer rättvis fördelning av statens resurser med bättre välfärdstjänster till hårt arbetande svenskar (som i SD:s värld har sabbats av invandrarna) var alltså bara tomt prat.

Ingenting händer när man nu har chansen att påverka.

Det bekräftar den nu ganska vedertagna bilden av samarbetet mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna, nämligen att SD låter Moderaterna sköta den ekonomiska politiken och struntar i ökade klassklyftor.

I utbyte tillåts SD att fortsätta driva sitt kulturkrig mot invandrare och andra grupper med syftet att öka polariseringen i samhället.

Styrkan i denna tysta överenskommelse åskådliggjordes med stor tydlighet under de senaste veckornas bråk om Sverigedemokraterna Björn Söders och Richard Jomshofs pridefientliga respektive antimuslimska utspel.

Överenskommelsen befästs nu genom SD:s tystnad över en Moderatbudget som är extremt negativ för svenska arbetare.