Martin Klepke: Har Svenskt Näringsliv tappat vettet?

Ni har säkert märkt den, Svenskt Näringslivs nya framtoning.

Hittills har vi fått höra att föräldraledigheten bör tas bort, semesterlagen bör skrotas, dygnsvilan bör kasseras och – naturligtvis – lönerna måste ju definitivt sänkas.

Kraven kommer från arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv – eller ännu oftare genom Svenskt Näringslivs hitman-organisation Timbro.

Och även om det vid första anblicken kan tyckas obegripligt så är detta på allvar.

Förutom att anställda i Svenskt Näringslivs paradisiska värld tydligen ska döda sina nyfödda barn så de inte påverkar jobbet, aldrig ha semester och jobba dygnet runt – till låga löner – så måste fler riktigt lågt avlönade jobb skapas.

Timbro pekar på USA

Under våren har Timbro pekat på USA och menar att Sveriges BNP per capita inte är högre än i USA och till och med lägre än i många amerikanska stater.

Och visst är det så. Det syns i den vänstra diagrammet här nere. BNP per arbetad timme är inte högre i Sverige.

Men svenska anställda har lyckats ta ut en betydligt större del av det värde som arbetet producerar i form av fritid. Det i sin tur har möjliggjorts av en starkare arbetarrörelse och en högre produktivitet i Sverige än i USA.

Det syns i diagrammet till höger.

I Sverige har en del av vårt ihoparbetade extravärde gått till att öka företagsägarnas vinster.

En del av värdet har arbetstagarna i stället förhandlat till sig i form av höjda löner.

Men vi har också valt att ta ut en del av detta värde i mer fritid, längre semestrar och annan betald frånvaro, som lång föräldraledighet. Det är detta värde Svenskt Näringsliv nu vill ta ifrån arbetstagarna.

Vi bör inte göra som USA

Båda graferna är framtagna av Daniel Lind, forskningsledare på Facken inom industrins produktivitetskommission i samarbete med Arena Idé.

”På ett flertal områden bör vi ta efter amerikanerna”, utropar Svenskt Näringsliv genom Timbro.

Nej det bör vi verkligen inte. I stället måste vi värna vår höga produktivitet för att den vägen skapa ännu mer extravärde till starka företag, högre löner, mer fritid och en bättre välfärd.

För 50 år sedan var Sverige enligt OECD världens tredje mest produktiva land. 2008 var vi väldens fjärde mest produktiva land och 2021 var vi världens femte mest produktiva land.

Vad betyder då detta?

Det betyder att amerikanarna fortfarande får jobba längre tid för att få ihop samma värde som vi i Sverige.

Men visst, dödar vi våra spädbarn, jobbar dygnet runt och aldrig tar semester blir det väldigt mycket mer arbetstid som vi kan jobba upp vårt BNP med.

Då slår vi amerikanarna med hästlängder.

Dumheter från Svenskt Näringsliv

Alla dessa dumheter som Svenskt Näringsliv nu levererar kan de naturligtvis inte föra fram i normala avtalsförhandlingar.

I stället låter de Timbro agera som kommunistiska promillepartier och föreslå reformer som påminner om förhållandena i sovjetiska arbetsläger.

Den stora skillnaden är att Dagens Industri och i många fall public service vidareförmedlar Timbros förslag som vore de allvarliga och stringenta.

Vill Svenskt Näringsliv fortsätta att montera ned sin seriositet är det naturligtvis upp till dem.

Men det blir då svårt att upprätthålla någon vettig diskussion med facken.

Enligt docent Jenny Janssons forskning vid Uppsala universitet syns två klara skäl till det drastiskt minskade antalet strejker och strejkdagar under de senaste decennierna.

Höjda böter vid olovlig strejk är det ena skälet.

Lagliga strejker minskade drastiskt

Men det som framför allt sticker ut är att antalet lagliga strejker minskade drastiskt efter det att industriavtalet blev norm för arbetsmarknaden.

Parternas samförstånd om förhandlingarnas kärnområden bäddade för en fred på arbetsmarknaden som nu har stått sig i drygt tjugo år.

Det är dessa kärnområden Svenskt Näringsliv nu attackerar.

Naturligtvis minskar möjligheterna till att nå ansvarstagande avtal när den ena parten, Svenskt Näringsliv, samtidigt arbetar frenetiskt för att rasera all grundläggande trygghet för arbetstagarna.

Svenskt Näringsliv bör överväga sin fortsatta väg. Vill de över huvud taget bli betraktade som en ansvarstagande arbetsgivarorganisation eller ska de fortsätta agera som en fanatisk ytterlighetsgruppering från tidigt 1970-tal.