Barnflickan om sin tid hos krogprofilen: ”Kändes som att jag var i en bur”
Som i en bur. Så säger kvinnan i vit huvtröja att det kändes hos hennes tidigare arbetsgivare. Nu sitter de mittemot henne i tingsrätten, åtalade för människoexploatering.
Kvinnan lämnar salen i Göteborgs tingsrätt med snabba steg på tisdagseftermiddagen. Hennes man som suttit på åhörarplats sluter upp vid hennes sida. Nästan hela dagen har hon fått svara på frågor om sina två år hos det västsvenska par som nu är åtalade för hur de behandlat henne och ytterligare en kvinna som anställdes i deras hem.
Den åtalade mannen, en västsvensk krogprofil, sitter tvärs över salen från henne i mörk kavaj. Han skakar flera gånger på huvudet när kvinnan beskriver sin situation under de år då hon hade hand om hans barn.
Som Arbetet tidigare berättat har kvinnan enligt åtalet arbetat dygnet runt i familjens hem och haft väldigt begränsad ledighet. Hon ska ha varit övervakad av kameror samt av en spårare på nyckelknippan som visade vart hon gick.
– Det kändes som att jag var i en bur, säger hon.
Försvaret: ”Du valde att stanna”
Den åtalade mannens försvarare advokat Fredrik Ungerfält menar att åtalets bild av kvinnans anställningsvillkor inte stämmer. Han ifrågasätter också varför hon inte lämnade hushållet redan i början av anställningen.
– Du valde själv att stanna kvar, slår han fast.
– Hur kunde jag ha gått? Jag hade inga papper att visa vid gränsen, svarar kvinnan.
Hon är från Filippinerna och behövde skicka hem pengar till familjen där. Hon säger att hon väntade på handlingar som visade att hon hade rätt att vara i Sverige, som hon skulle få via det åtalade paret.
Kort efter att hon börjat jobba och bo hos dem kom också pandemin, som begränsade möjligheterna.
”Kunde inte planera livet”
Fredrik Ungerfält säger att kvinnan inte arbetat 24 timmar om dygnet, att det inte fanns uppgifter till det. Men enligt åklagaren Thomas Ahlstrand är det viktiga inte om hon haft något att göra alla dygnets timmar. Han säger till Arbetet att det kan ha uppstått pauser under dagen men att de stunderna inte har varit förutsägbara så att det gått att utnyttja dem som ledighet.
– Ett uppenbart orimligt villkor är att du inte har möjlighet att planera ditt liv, säger han.
Han har åtalat paret för människoexploatering, just utifrån argumentet att kvinnorna utnyttjats i arbete med ”uppenbart orimliga villkor”.
”Det finns ingen ledig dag”
Att villkoren inte varit i linje med vanliga regler om arbetstider och ledighet tycks tydligt när rätten får lyssna till bitar av ett inspelat samtal mellan den åtalade kvinnan och den andra barnflicka som åtalet gäller.
– Hur är det med ledig dag? frågar den nyanställda som spelar in samtalet.
– Ledig dag? Det finns ingen ledig dag, svarar den nu åtalade kvinnan.
I samtalet sägs också att barnflickan inte förväntas ta semester första året.
Men för att någon ska vara skyldig till människoexploatering måste mer än att man brutit mot vissa regler bevisas. För att villkoren ska vara uppenbart orimliga ska de på ett ”påfallande och negativt sätt” skilja sig från det acceptabla.
I en tidigare friande dom skriver Värmlands tingsrätt att kraven för att något ska vara exploatering är höga.
Det räcker heller inte att villkoren varit tillräckligt dåliga, den som arbetat under dem ska också ha hamnat i situationen via tvång, vilseledande eller genom att dennes svåra situation utnyttjats.
”Jag kunde inte stoppa det”
När lagen infördes 2018 var tanken att skärpa skyddet för dem som utnyttjas i arbete. Efter fem år har endast ett fåtal fall om exploatering i arbete nått domstol.
Den nu åtalade kvinnans försvarare advokat David Bardavid säger till Arbetet att det kommer bli en hel del argumentation i de kommande slutpläderingarna i målet, just eftersom det inte finns så mycket att gå på rörande tillämpning av lagen.
Kvinnan som hördes i rätten på tisdagen uppger att hon i vart fall upplevde sina villkor som så pass svåra att hon försökte varna andra som var på gång att få jobb i samma familj. Men den kvinna som kom våren 2022 och som också är part i rättegången, hade hon inte möjlighet att ha kontakt med innan hon redan var på plats i familjen.
Hon brister i gråt i rättegångssalen.
– Jag är bara människa, jag kunde inte stoppa det.
Rättegången fortsätter under onsdagen och torsdagen med bland annat förhör med de åtalade som hittills suttit tysta i salen. Kvinnan har erkänt brott mot utlänningslagen men båda nekar till människoexploatering.