”Jag har sett saker på jobbet som kunde slutat i dödsfall”
Skillnad mellan liv och död på arbetsplatsen ska inte koka ner till tur
Lyckligtvis omkom ingen av mina kollegor under de tolv år jag arbetade i transportbranschen.
Jag skulle verkligen ljuga om jag sa att jag inte sett saker som kunde slutat i dödsfall på arbetsplatsen. Arbetsmiljöarbetet var länge eftersatt. I ärlighetens namn var det ren och skär tur att ingen omkom.
Transport- och byggnadsbranschen är mest utsatta för dödsfall i arbetet. Som gammalt lokalt skyddsombud inom Transportarbetarförbundet kan jag inte säga att jag är särskilt förvånad.
28 omkomna mellan januari och juli
Mellan januari och juli i år omkom 28 människor arbetsplatsolyckor. 28 människor gick till sina arbetet och kom aldrig hem igen.
Det är den högsta siffran under perioden januari till och med juli sedan 2011. Tidigare i veckan kunde vi läsa om en 14-åring som omkom på sitt sommarjobb.
Det går inte att beskriva på annat sätt än att varje arbetsrelaterade dödsfall är en oerhörd tragedi.
Olyckorna hade kunnat förhindras
Olyckorna hade kunnat förhindras om arbetsgivarna följt de lagkrav som ställs på dem. Alla arbetsgivare ska göra riskbedömningar på individnivå för att förhindra, förutse och förebygga så att ingen kommer till skada, eller dör, i arbetet.
– Vi har sett att riskbedömningar saknats i en stor del, kanske till och med alla, händelser där någon omkommit i jobbet, säger Per Nylén, avdelningsdirektör på Arbetsmiljöverket till Ekot.
Johnny Rindebrant, arbetsmiljöansvarig på facket Byggnads, delar bilden av att riskbedömningar i arbetet är eftersatt.
– Det här har vi jobbat med i oändlighet, att byggnadsarbetare ska få en bättre arbetsmiljö. Men vi ser också att det finns en lagstiftning som alla borde följa, men man gör inte det, säger han till Ekot.
Tidöpartierna vill minska fackens inflytande
En stor farhåga inför framtiden är Tidögängets idéer om att införa en ny ordning på arbetsmarknaden där fackets roll blir allt svagare. Sverigedemokraterna vill att skyddsombuden ska ersättas av arbetsmiljörådgivare från Arbetsmiljöverket. Resterande Tidöpartier tycker det är fel att facket har ensamrätt på att utse skyddsombud.
Och det är inte bara jag som ser riskerna med att skyddsombudens roll försvagas. Utan facket i ryggen blir skyddsombuden tandlösa, menar Maria Steinberg, docent i arbetsmiljörätt vid Örebro universitet.
Skyddsombudens befogenheter omfattas av Arbetsmiljölagen.
Skyddsombuden agerar som representant för arbetstagarna för att kunna ställa krav på att arbetsgivaren genomför åtgärder för att uppnå en säker och trygg arbetsmiljö. Skyddsombud kan också avbryta arbeten som kan leda till omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa, så kallat skyddsstopp.
Arbetsmiljölagen – ett problem enligt Timbro
Samtidigt som arbetstagare dör på arbetsplatser står högerns organisationer som Timbro på barrikaderna och basunerar ut sina budskap om att arbetsgivarna har för lite inflytande på arbetsmarknaden.
Timbros Arbetsmarknadsansvarige, Albin Zetterwall, menar i en text att det finns för många regler och lagar att förhålla sig till som arbetsgivare.
Bland annat lyfter han upp just Arbetsmiljölagen som ett problem i relation till företagens expansion. I Arbetsmiljölagens första kapitel och paragraf står det:
”Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”
Arbetsmiljölagen. Ett problem för expansion. Det är inget annat än ett direkt oanständigt påstående.
Johan Pehrson vid rodret
Att borgerligheten inte går främst i ledet för arbetstagares säkerhet kommer inte som någon större överraskning. SD säger sig vilja avpolitisera skyddsombudens roll. I realiteten handlar det om att de avskyr fackförbundens ställning.
Med Johan Pehrson vid rodret på Arbetsmarknadsdepartementet och SD i ryggen är det svårt att känna något annat än en enorm oro.
I nyliberalernas och SD:s Sverige är det tydligen politik att gilla idén av att människoliv borde värderas högre än företagens profit.
