Anonymiserad bild på Serhii. Händerna döljer ansiktet. Ena ögat syns.

”Att det skulle gå så illa som det gjorde, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig”, säger Serhii.

Sommaren 2022 börjar Serhii på ett företag som gör byggjobb och trädgårdsjobb i Stockholmsområdet. Han målar och snickrar, lägger plattor och jämnar till gräsmattor.

Serhii, som kommer från Ukraina, har varit hos den här arbetsgivaren tidigare, före kriget. En av alla dessa firmor som reparerar villor och lägenheter, skolor och äldreboenden. Och som drivs av män från Ryssland, Ukraina och andra delar av före detta Sovjetunionen.

De anlitar arbetare från ungefär samma länder, till stor del ryskspråkiga. Bara i Stockholmsområdet finns tusentals som Serhii. Män och kvinnor som jobbar svart, får lönen i kontanter – och när som helst kan bli lurade på pengar.

Jobbar svart

När Serhii börjar säger chefen att han ska jobba svart en månad. Sedan ska han få hjälp med arbetstillstånd, och få en riktig anställning.

Men när en månad har gått har arbetsgivaren ändrat sig. Nu säger han att Serhii ska vara anställd och få sin lön genom ett annat företag. Fast han ska fortsätta jobba för arbetsgivaren precis som tidigare.

Serhii litar på cheferna. Serhiis lillebror börjar också jobba för firman – han är 16 år och har kommit till Sverige med stöd av massflyktsdirektivet.

– När jag jobbade för företaget 2021 fick jag betalt, och jag lärde känna cheferna. Vi åkte och fiskade tillsammans, säger Serhii, och visar en solig bild där hans arbetsledare poserar med en nyfångad gädda.

Vi kan skjuta dig och slänga dig i skogen, ingen kommer leta efter dig.

Arbetsledaren

Får ingen lön

Men båda bröderna får vänta på lönen.

Chefen skyller på att företaget har problem. Det är fel på tujorna som man har planterat. Och det är problem med Skatteverket och Kronofogden.

– Jag sa: ”Okej, jag väntar”. Jag väntade en månad, jag väntade två. Vi fick i alla fall frukost av firman, säger Serhii.

Lämnar landet

Men pengarna kommer inte. I december lämnar Serhii Sverige för att träffa sin fru, som bor i ett annat land än Ukraina.

Då har Serhii jobbat 141 timmar som han inte har fått lön för. Den överenskomna lönen är 150 kronor i timmen i reda pengar, så Serhii har över 21 000 kronor att fordra.

– När jag ringde till Sverige och frågade hur det går med lönen svarade de först i normal ton. Men när jag sa att jag tänkte tala med facket och kronofogden blev de hotfulla: ”Låter det så, så betalar vi inte över huvud taget”.

Anonymiserade bilder på man (Serhii) i arbetskläder
Serhiis lillebror jobbade på samma firma. ”Om en 16-åring hade tagit emot de slagen vet jag inte hur det hade gått”, säger han.

Spelar in mötet

I januari 2023 är Serhii tillbaka i Sverige. Han tänker gå till arbetsgivaren och kräva sina pengar.

När han knackar på kontoret där vd:n sitter har han slagit på inspelningsfunktionen på telefonen.

– Jag anade att det kunde bli problem, minns Serhii. Men att det skulle gå så illa som det gjorde, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Vi är ändå i Sverige.

Jag är rädd för min brors skull. Och rädd för mitt liv.

Serhii

Blir hotfull

På inspelningen hörs hur Serhii om och om igen ber att få sin lön. Medan Serhii håller sig lugn blir företagets vd blir allt mer irriterad.

Det samma gäller Serhiis arbetsledare, som till en början är med i samtalet på telefon. Han blir snart hotfull och svär med könsord som är svåra att översätta:

– Jag kommer strax till kontoret. Då jävlar ska du få se.

Tar stryptag

De båda cheferna påstår att de har fört över pengar till ett annat företag, som sedan ska ha betalat lön till Serhii.

Men Serhii har inte fått något. Han ber att få se överföringarna.

Arbetsledaren, som nu har kommit in på kontoret, blir ursinnig:

– Vad är du här för? För att jag ska slå dig?

Arbetsledaren, som är mycket större än Serhii, griper honom om halsen med ena handen och håller för mun och näsa med den andra så att Serhii inte kan andas. Han skriker i raseri:

– Fattar du vem du pratar med din horunge? Tänker du fortsätta ställa krav?

Livet i revy

På inspelningen hörs hur Serhii kämpar för att få luft. Så börjar arbetsledaren slå, ömsom med knytnäven och med öppen hand. Slagen landar på kroppen och i ansiktet med ett köttigt ljud.

– När han tog stryptag visste jag inte vad jag skulle göra. Det var som man har hört att det är när döden närmar sig: Hela mitt liv passerade framför ögonen, säger Serhii.

– Samtidigt var jag glad att min bror inte var med. Om en 16-åring hade tagit emot de slagen vet jag inte hur det hade gått.

“Vi kan skjuta dig”

Från vd:n hörs inte många ord under misshandeln, men det är tydligt att han är införstådd med det som händer. Vid ett tillfälle, när arbetsledaren har slagit Serhii ett antal gånger, säger vd:n till arbetsledaren: ”Det räcker nu”.

När Serhii får luft stönar han av smärta. Han lyckas få fram att han har en advokat som väntar på parkeringen utanför och kommer att slå larm om någonting händer honom.

Det är inte sant, men kanske är det detta som räddar Serhii.

Arbetsledaren, som är utom sig av raseri, sänker först rösten och säger hånfullt:

– Vad vet advokaten? Att jag låser in dig på muggen nu? Du har inga dokument. Vi kan skjuta dig och slänga dig i skogen, ingen kommer leta efter dig. Såna som du finns det hur många som helst här, nergrävda i skogen.

Ringer polisen

Men det Serhii har sagt om advokaten kanske ändå har effekt. På inspelningen hörs tumult då arbetsledaren kastar ut Serhii.

Sedan går vd:n och arbetsledaren själva ut ur lokalen. Innan de försvinner ropar arbetsledaren en varning till Serhii, han får inte gå till polisen.

– Jag har inte rört dig! Inte ens med ett finger!

Men Serhii ringer polisen och berättar att han har blivit misshandlad. När polisbilen kommer är han nerblodad.

– De tog bilder och skickade mig till sjukhuset i Haninge. Käken var skadad och en framtand var utslagen. Det måste fixas, men det hade jag inte pengar till.

Anonymiserad bild på Serhii. Hans skugga syns på marken.
Serhii vill se konsekvenser för våldet han utsatts för. ”Det här är Sverige, inte Ukraina”, säger han.

Hotar lillebror

Redan dagen efter misshandeln börjar arbetsledaren och vd:n söka Serhii. De ringer andra som har jobbat på företaget och frågar efter hans adress.

– De ringde min bror och hotade honom också, flera gånger.

Mer än fyra månader har gått sedan polisanmälan, men ingenting har hänt. Polisens förundersökningsledare Stefan Sjöström bekräftar att händelsen ska utredas som misshandel och olaga hot. Men det räknas som ”mängdbrott”, och det är inget som Polisen prioriterar.

– Jag är ansvarig för drygt 450 ärenden. Vi prioriterar ärenden där folk är frihetsberövade, säger Stefan Sjöström.

– Och vi har väldigt många frihetsberövade för närvarande. Vilket betyder att det här ärendet har vi inte tid att utreda för närvarande.

Frustrerad över polisen

Stefan Sjöström hänvisar till de många skjutningarna. När Polisen får tid med Serhiis fall kan han ”inte sia om”.

Serhii vill ha sina pengar, men framför allt vill han att det våld han utsatts för ska få konsekvenser för förövarna.

– Det här är Sverige, inte Ukraina. Jag vill att det som hänt mig ska bli känt, det är därför jag berättar för en tidning.

Serhii är frustrerad över att polisen låter hans anmälan ligga.

– Vd:n och arbetsledaren lever vidare ostört. För dem är det som hände inget problem. Medan jag är rädd för min brors skull. Och rädd för mitt liv.

Så gjorde vi

Arbetet har tagit del av en 65 minuter lång inspelning av Serhiis möte med byggfirmans vd och arbetsledare. Av inspelningen framgår bland annat vilket företag det handlar om, vilka de inblandade personerna är och att företaget vill undvika att betala skatt. Arbetet har också sett sjukvårdens dokumentation av Serhiis skador efter misshandeln.

Arbetsledaren, en rysk man som bor i Sverige med ukrainskt pass, har dömts upprepade gånger för bland annat småstölder, olovlig körning och urkundsförfalskning (han har använt ett förfalskat ryskt körkort).