Den gemensamma nämnaren för de som arbetar uppdragsbaserat, eller giggare om man så vill, är att de arbetar från A till B.

Det finns en på förhand bestämt början och ett slut. I denna ryms många olika avgreningar – både mer traditionella frilansyrken inom till exempel kultur och media där uppdragen kan ske inom ramarna för en produktion, och den plattformsbaserade modellen som av goda skäl ofta har blivit föremål för granskning. 

Att hantera motstånd och lösa problem är en naturlig del i att ta sig ur gamla hjulspår.

Och likt vedertagna arbetsformer, såsom tillsvidareanställning, behöver uppdragsbaserat arbete också utvecklas och regleras i takt med tiden. 

Förnya diskussionen

Sedan jag startade verksamheten med egenanställning i Sverige i slutet av 1990-talet med att hjälpa musiker att få betalt och organisera sina gig har branschen vuxit enormt och omfattar i dag alla slags yrkeskategorier.

Under 2019 uppgick antalet egenanställda arbetstagare i Sverige enligt SCB till fler än 32 000 och antalet har ökat sedan dess.

Mot bakgrund av det är det än mer angeläget att diskussionen om gig-ekonomins framtid går bortom gammal polemik. 

Avsaknaden av tydlighet och förankring i de uppdragsbaserade arbetstagarnas situation tar sig många uttryck. Ett talande sådant är a-kassefrågan.

Saknar riktlinjer

A-kassorna saknar i dag tydliga riktlinjer för hur de ska bedöma personer som arbetar på andra sätt än traditionella företagar- eller anställningslösningar. Konsekvensen blir att en betydande grupp på arbetsmarknaden utelämnas till ovisshet. 

Egenanställningsföretagens Branschorganisation har länge påtalat och lyft denna fråga– nu senast i ett svar på betänkandet En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring (Ds 2022:28). 

Utredningen konstaterar att den gemensamma välfärden ska vara pålitlig. Det bör rimligen betyda ett robust skyddsnät där arbetstagare oavsett yrke, bakgrund och arbetsform får stöd vid inkomstbortfall.

Utredningens förslag om att lättnader i arbets- och karensvillkor ska gälla tills vidare är ett sätt att leva upp till den ambitionen. 

Men samtidigt kvarstår bristerna för de som arbetar på andra sätt än i traditionella företagar- eller anställningslösningar. För dessa är det inte tal om någon pålitlig välfärd, trots att de är med och finansierar den med skatter och avgifter. 

Krävs en ny utredning

I a-kassefrågan krävs nu en ny utredning som ser över definitionsfrågan av den självständige uppdragstagaren vid bedömningar av arbetslöshetsförsäkringen.

För att skapa en pålitlig a-kassa på den moderna arbetsmarknaden behöver definitioner fastställas i lagstiftningen i stället för att som i dag bygga på praxis.

Men a-kasseexemplet kan också ses som betecknande för ett mer generellt tillstånd, där arbetsmarknaden inte hänger med; där uppdragsbaserade arbetstagare ofta blir föremål för diskussion, men sällan för faktiska lösningar. 

De som säger sig värna en trygg och välmående arbetsmarknad kan göra stor skillnad genom att nyansera diskussionen och förankra den i arbetstagarens verklighet, i stället för att låta den bli en arena för politiska poänger. 

  • Stephen Schad
    ordförande i Egenanställningsföretagens branschorganisation