Kohei Saito visar Karl Marx miljömedvetna sida

RECENSION. Kohei Saito är en osannolik kändis. Den lågmälde unge japanske professorn i filosofi vid Tokyos universitet är specialist på Karl Marx skrifter.

Han har lusläst Marx tidigare opublicerade anteckningsböcker och fördjupat sig i debatter mellan mer eller mindre kända marxister om hur man egentligen ska tolka Marx skrifter och intentioner. 

År 2020 kom Saitos bok Capital in the anthropocene ut i Japan. I boken lyfter han fram Marx intresse för naturvetenskap och miljö.

Det är sidor av Marx arbeten som ofta tidigare förbisetts, men Saito fokuserar på texterna om hur kapitalismens ensidiga fokus på profit och tillväxt av kapital inte bara innebär en rovdrift på människor utan även på miljön. 

Evig tillväxt är inte möjlig på en planet med begränsade resurser. 

Saito, liksom Marx, anser att ett brott med kapitalismen och blind vinstjakt som drivkraft för samhället är nödvändigt för att rädda miljön. I stället vill han se gemensamt ägande, bättre fördelning och organiserad nedväxt av ekonomin för att rädda klimatet och skapa bättre liv i ett mer jämlikt samhälle. 

Succé för Saito i Japan

Boken blev en succé i Japan och såldes i mer än en halv miljon exemplar. Japanska bokhandlare inrättade hörnor för marxistisk litteratur som nådde en ny yngre läsekrets. 

Saito satt snart i japansk TV och förde fram förslag som kortad arbetstid, inkomsttak för höginkomsttagare och gemensam social konsumtion som alternativ till en ekonomi pådriven av ojämlikt fördelad blind konsumtion av nya prylar. 

Många unga japaner som ifrågasätter landets konservativa samhällsklimat med ideal som långa arbetsdagar och lojalitet mot företag tilltalades av hans idéer.

För några månader sedan kom Marx in the anthropocene – towards degrowth communism ut på engelska, i den utvecklar Kohei Saito sina tankar från Capital in the anthropocene. 

Saitos utttalade mål är att förena det röda och det gröna, marxismen och klimatrörelsen, för att finna lösningar på den akuta kris för vår planet som klimatförändringen och överexploateringen av naturresurser skapar.

Kapitalismens rovdrift på natur

Marxismen ses ofta som en ideologi med fokus på klassmotsättningar, produktivkrafter och ekonomi. Men faktum är att Marx inte bara beskriver kapitalismens rovdrift på människor, utan även på naturen.

Han blev allt mer intresserad av naturvetenskap, förkapitalistiska samhällen med egendomsgemenskap och utvecklingen utanför Europa när han blev äldre.

Det är dessa mer okända sidor av Marx som Saito lyfter fram.

Kapitalismen kräver ständig expansion med överkonsumtion, överproduktion och tillväxt. Men tillväxten är blind, den består också av sådant som skadar människor och natur. Sociala strukturer och naturens komplicerade väv av samband slits sönder av den blinda exploateringen. 

Samtidigt är naturen själva förutsättningen för arbetet och skapandet av värde. Den utgör grunden för människors livsbetingelser. Men i kapitalismen reduceras såväl det mänskliga arbetet som naturen till varor. 

Naturen ses som gratis

Naturen med dess rikedomar ses som gratis, den har bara ett värde när den omsätts som vara. Effekten blir exploatering, utsugning och förstörelse. En stor del av den rikedom och det överflöd av varor som finns i den utvecklade västvärlden bygger dessutom på exploatering av människor och natur i Syd. En mycket stor del av den globala konsumtionen sker hos de allra rikaste i västvärlden. 

Saito menar att brott inte bara med kapitalismen utan även med kapitalismens fragmenterade produktionssätt är nödvändigt. Det kräver demokratisk kontroll över produktionen som ska styras av behov, inte jakt på profit. 

Samhället måste bryta beroendet av att ständigt konsumera nya saker. 

Ett socialistiskt samhälle skulle utvecklas långsammare materiellt men ge människor mer ledig tid och mer innehållsrika arbeten. Ständigt ökande materiell konsumtion ersätts med gemensam välfärd, jämlikhet och möjligheter till självförverkligande. 

Mänskligheten måste inse att den inte kan styra helt över naturen utan måste respektera att den styrs av egna samband och lagar. 

Saito använder Marx för att polmeisera

Saito använder Marx för att polemisera mot de marxister som tänkt bort naturen när de fokuserat på produktivkrafternas utveckling och det kapitalistiska samhällets förmåga att ständigt utveckla produktionen. 

Han polemiserar också mot de socialistiska teknikoptimister som menar att den automatisering och tekniska utveckling som skett under kapitalismen helt enkelt kan omvandlas till ett socialistiskt samhälle där alla lever i överflöd.

Saitos tankar och tolkningar knyter samman marxismens analys av kapitalismens drivkrafter med den radikala klimatrörelsens insikter om hur fossilbolagen förstör vår planet och att vi måste bryta med en ekonomi baserad på blind ekonomisk tillväxt. 

Det är här, och i analysen av Marx tänkande runt naturen och kapitalismen, som Saito är som mest relevant och intressant för dagens politiska debatt.

Läsvärd bok

I Marx in the anthropocene utvecklas den marxistiska teoribildning som är grunden för succéboken i Japan. Det är läsvärt för den som är intresserad av avancerad analys och polemik om marxistisk teori. 

Citaten från olika marxister är många och abstraktionsnivån är hög. För den som inte behärskar den marxistiska begreppsvärlden kan det bli svårläst och emellanåt blir lite överkurs med utläggningar om varför någon vantolkar en eller annan fotnot från Marx verk.

Trots detta är det Kohei Saito högintressant för den som inser att det kommer att krävas stora förändringar av det ekonomiska systemet och dess drivkrafter för att mänskligheten inte ska förgöra sina egna möjligheter att leva vidare på den enda planet vi har.  

Enligt honom är slutsatsen av Marx teoretiska utveckling målet om ett samhälle med degrowth communism – nedväxt och egendomsgemenskap. 

Jag hoppas att hans nästa bok på engelska knyter an ännu mer till den aktuella klimatdebatten och de konkreta samhällsförändringar vi behöver göra för att skapa ett ekosocialistiskt samhälle.