”Sveriges lärare och elever förtjänar en bättre arbetsmiljö i skolan”
Vi har för hög arbetsbelastning, skriver ledarna för Sveriges lärare i dag på den internationella arbetsmiljödagen.
Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén.
Trots att lärare har ett av de viktigaste samhällsuppdragen; att ge våra barn och elever en likvärdig utbildning av hög kvalitet, behöver vi gång på gång larma om alldeles för hög arbetsbelastning.
Vilken nu riskerar att bli ännu värre när regeringen väljer att inte öka statsbidraget i vårbudgeten till skolan så att neddragningar stoppas i kommunerna.
Låt oss stanna upp och se hur lärarna runtom i landet såg på sin arbetsmiljö under exempelvis en helt vanlig skolvecka i månadsskiftet januari och februari.
Undersökningen visar att 70 procent av lärarna i förskola till gymnasium anser att arbetsbelastningen var för hög. Riktigt allvarligt är det att flertalet av lärarna även uppgav att de dagligen eller flera dagar under veckan kände stress på grund av arbetet.
Brist på tid
Anledningarna till stressen är brist på tid till planering och att inte kunna möta barnen och elevernas behov och ge den utbildning de har rätt till. Det leder till om samvetsstress, att se vilka behov som finns men inte få förutsättningar att ta hand om dem.
Sedan 1990-talet har SCB gett oss tydliga varningssignaler; att lärare har betydligt högre arbetsbelastning än genomsnittet på arbetsmarknaden.
Det är tyvärr ingen nyhet att det finns allvarliga obalanser mellan kraven på lärare och de resurser och den tid som lärare har till sitt förfogande för att klara uppdraget.
Regeringens målsättning om en skola med hög och likvärdig kvalitet, går stick i stäv med nollsummespelet, där varken presenterade åtgärder eller satsningar gör skillnad på riktigt.
Lärarna, barnen och eleverna i Sverige förtjänar bättre.
Saknas politisk vilja
Tillsammans i Sveriges Lärare bygger vi nu ett starkt förbund för att alla lärare ska ges förutsättningar att ge eleverna den utbildning som de har rätt till. Det viktiga arbetet kring arbetsmiljö görs av den enskilde professionelle läraren i mötet med sin rektor.
Det görs av lärarkollegiet när lärare tillsammans löser utmaningar som finns i just den verksamhet som de är verksamma i. Det görs av alla arbetsplatsombud och skyddsombud på skolorna. Av förtroendevalda i förbundets lokala föreningar, av förhandlingsombud och huvudskyddsombud.
Möjligheterna finns. Men den politiska viljan saknas. Kommun efter kommun ska inte behöva spara ytterligare på skolan i lågkonjunkturens spår.
Det är dags att regeringen tar sitt ansvar för att rädda Sveriges framtid som kunskapsnation och på riktigt ser till att främja och skydda lärarkårens säkra, hälsosamma och anständiga arbetsmiljö.
Utan resurser, inga lärare. Utan lärare, ingen framtid.
