”Almegas logik om rut-avdraget haltar”
Vi måste använda våra gemensamma resurser klokt. Då kan vi inte kan ha ett rut-avdrag som gynnar de rikaste, skriver LOs Ulrika Lorentzi i en replik.
Ulrika Lorentzi
REPLIK. Marcus Lindström, Almega, hävdar att LO:s kritik av rutavdraget handlar om förakt för de som arbetar med städning, i artikeln ”LO:s ordförande Susanna Gideonsson svartmålar sina egna medlemmar i städbranschen”.
Med den logiken kan vi hävda att Almega föraktar alla som arbetar i sektorer som inte får halva arbetskostnaden betald med skattebidrag: butikssäljare, vaktmästare, lagerpersonal, florister, industriarbetare, hotellstädare. Listan blir lång.
Vad skulle hända om dessa, och alla andra yrken värda respekt, betalades till hälften av skattepengar?
Garanterat inga resurser kvar till gemensam välfärd, snarare ett stort svart budgethål eller en snabbt växande statsskuld.
Rätt att de med LO-inkomster använder rut
Marcus Lindström har rätt i att personer med vanliga LO-inkomster använder rutavdrag. Alla som köper en flyttstädning eller en fönstertvätt kan göra rutavdrag.
De som tjänar mellan 20 000 och 30 000 kronor i månaden gjorde i genomsnitt rutavdrag på 500 kronor per person förra året. De som tjänar över 83 000 kronor i månaden gjorde i sin tur i genomsnitt rutavdrag på 5 325 kronor per person.
Alltså tio gånger så mycket som de med vanliga LO-inkomster. Nästan hälften av statens kostnad för avdrag för hushållsnära tjänster går till tiondelen med högst inkomster.
Rutavdraget måste avskaffas
LO:s kritik av rutavdraget handlar om att vi måste använda våra gemensamma resurser klokt. Då kan vi inte kan ha skatteavdrag som gynnar de rikaste.
Rut-avdraget fördelas efter plånbok, inte efter behov. Ju mer pengar du har ”över” för att köpa rut-tjänster, desto mer avdrag får du tillgång till.
Rutavdraget måste avskaffas eftersom det skapar ojämlikhet både på kort och lång sikt. På lång sikt undergräver avdraget stödet för gemensamt finansierad välfärd som fördelas efter behov.
När resursstarka köper rut-tjänster minskar deras intresse av att hålla uppe kvaliteten i välfärden.
I stället ökar stödet för politiker som lovar skattesänkningar och mer rutavdrag.
Med en sådan politik får vi en åtstramad offentligt finansierad basvälfärd för vanligt folk och en skattesubventionerad privat betald VIP-välfärd för de rika. Den utvecklingen måste brytas.
