REPLIK. Jag läser en krönika av Lotta Ilona Häyrynen i Arbetet. Hon är sarkastisk och mitt i prick, driver med den opinionsbildande medelklassen, användandet av sociala medier i allmänhet och Linkedin i synnerhet. 

De som känner igen sig skrattar åt sig själva och jag skrattar med. Som jag brukade skratta åt skämt om mitt arbetsliv. När jag hade ett.

Sedan kommer eftersmaken. Den är lite sursöt och lite bitter. Oron får jag på köpet.
 
För mig handlar nästa uppdatering på LinkedIn om hopp och rädsla, på riktigt, som statsministern säger och på stort allvar.

Under vintern har jag vågat tänka att jag innan året är slut kanske, kanske ska befinna mig nära den punkt då jag behöver uppdatera mitt CV och min profil på just Linkedin. 

För att aktivt börja söka jobb.

Sjukskriven och utmattad

Jag är 47 år, sjukskriven för utmattning på femte året. Bortsett från några månader då Försäkringskassan inte godtog mina läkarintyg har jag varit sjukskriven på heltid sedan september 2019. En evighet. I alla fall när jag ska skriva CV.  

Min Linkedin-profil finns men är inte uppdaterad. Jag skaffade den sent. Och använde den aldrig innan jag blev sjuk och lärde mig därmed inte hur plattformen fungerar.  Men jag vet att jag behöver uppdatera den när jakten på mitt nya arbete ska starta. 

Jag är en medelålders kvinna med utmattningssyndrom som blev nästan färdig med min universitetets examen för 20 år sedan. Att gå tillbaka till mitt gebit är inte möjligt. Jag behöver hitta en ny arbetsmarknad när jag blir frisk nog att arbeta igen. 

Det är alltså inte bara frågan om att få ett arbete igen. Utan att byta yrke. Sa jag att jag är medelålders kvinna? 

Uppförsbacke

Min omgivning säger att det kommer gå bra. De vill mig väl. Men jag vet att det är mycket som ger mig uppförsbacke och tänker mycket på hur en arbetsmarknad för en sådan som mig ser ut? Om den finns. 

Mitt perspektiv på Linkedin är inte att jag med ett snett leende ska uppdatera min profil med mitt senaste uppdrag och sucka åt all yta som trängs när människor försöker sälja in sina bästa jag.  

Mitt perspektiv är egen försörjning. Hur ska jag hantera mitt CV, förklara och fylla i hålet som utmattningen utgör i raden av arbete och uppdrag? 

Hur ska jag skapa intresse för mig?

Hur ska jag skapa intresse hos de som rekryterar? Ta mig förbi fraser om flexibilitet och stresstålighet?

Hur ska jag kunna vända de tankar som svagheter och sårbarheter som väcks hos en rekryterare som ser fem år – om det stoppar där –  av sjukskrivning, till en nyfikenhet på mig och mina kompetenser? 

Hur ska jag göra för att ses som anställningsbar? Kunna bli anställd och äntligen få försörja mig själv igen. 

Fram till nu har jag ägnat all kraft jag haft åt att försöka bli friskare. Jag har kommit så långt att jag arbetstränar 4 timmar i veckan. 

Nu tänker jag på sedan. Det som ska hända efter arbetsterapeuternas ”här och nu” och ”en sak i taget”. Tvivel och frågor. 

Tänk om den arbetsmarknad jag så desperat vill komma tillbaka till inte vill ha mig? Hur ska jag då kunna försörja mig?  Det är mitt perspektiv på Linkedin.