”Livsmedelsföretagen vill skydda arbetsmiljöskurkarna”
Det är tungt och farligt att jobba i livsmedelsindustrin. Ändå vill arbetsgivarsidan i avtalsrörelsen försämra möjligheten att bedriva effektivt arbetsmiljöarbete. Det är cyniskt, skriver Ola Hakefelt, huvudskyddsombud på Livsklubben Nybergs Deli.
Ola Hakefelt
Livsmedelsarbetare hör till de yrken som är absolut värst drabbade av såväl långvarig ohälsa kopplad till arbetet som allvarliga olycksfall på arbetsplatsen.
Men arbetsgivarsidan ställer som huvudkrav i avtalsrörelsen att möjligheterna att bedriva ett effektivt lokalt arbetsmiljöarbete ska försämras kraftigt.
Det finns mycket att säga om de långtgående krav på försvagningar av kollektivavtalet för livsmedelsindustrin som branschens arbetsgivarorganisation, Livsmedelsföretagen (LI) ställt i årets avtalsrörelse.
Men det allra mest uppseendeväckande är att ett huvudkrav är att möjligheterna att bedriva ett effektivt lokalt arbetsmiljöarbete i princip ska utraderas.
Farligt jobb i livsmedelsindustrin
Livsmedelsarbetare är ett tungt jobb som sliter hårt på kroppen. Vi som arbetar med rehabiliteringsärenden ser med egna ögon att en majoritet av alla som arbetat länge i branschen ådrar sig olika typer av förslitningsskador.
Enligt AFA försäkring är livsmedelsarbetare bland manliga arbetare det yrke som är näst mest drabbat av allvarliga olycksfall på jobbet i Sverige.
Bland kvinnliga arbetare är livsmedelsarbetare den femte mest olycksdrabbade yrkeskategorin.
I det läget går LI fram med avtalskrav om att rätten och skyldigheten att utbilda chefer och skyddsombud i hur man arbetar aktivt och systematiskt med arbetsmiljön ska minska.
Chefer okunniga om arbetsmiljöarbete
Jag har varit i kontakt med oräkneliga skyddsombud inom Livs och knappast någon är nöjd med kompetensnivån när det gäller arbetsmiljöfrågor. Bland arbetsledare och chefer lyser till och med basala kunskaper om hur man bedriver systematiskt arbetsmiljöarbete oftast med sin frånvaro.
Men för LI är det högprioriterat att kraven på utbildning i arbetsmiljöfrågor sänks ytterligare.
Vidare kräver LI att all arbetsmiljöreglering i kollektivavtalet som även återfinns i lagtext eller föreskrifter ska tas bort. ”Att reglera samma frågeställningar i kollektivavtalet är varken lämpligt eller nödvändigt” skriver man.
Syftet med detta krav är att göra det så svårt som möjligt för den lokala skyddsorganisationen, eller ombudsmän och regionala skyddsombud, att hålla efter att reglerna följs. Om reglerna inte står i kollektivavtalet måste man nämligen skicka varje tvisteärende till Arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverket gör få inspektioner
Som Arbetet avslöjade förra året är Arbetsmiljöverkets inspektioner få och genomförs numera ofta via telefon utan att skyddsombud kan delta på ett meningsfullt sätt.
En anmälan till Arbetsmiljöverket leder alltså sällan till några märkbara konsekvenser. Om lagtexten däremot står i kollektivavtalet kan man driva frågan direkt lokalt, och se till att reglerna följs, annars hotar skadestånd.
Vem ställer då LI detta avtalskrav för? Inte är det för att hjälpa de arbetsgivare som ser till att upprätthålla en god arbetsmiljö och som följer lagar och föreskrifter.
Inte heller för de arbetsgivare som rättar till fel och brister när de får dessa påpekade för sig. För dessa arbetsgivare spelar det nämligen ingen som helst roll att reglerna står inskrivna i kollektivavtalet.
”Tar strid för de som bryter mot lagen”
Nej, Livsmedelsföretagen drar här en lans för de företag som bryter mot Arbetsmiljölagen och föreskrifterna.
Man tar strid för arbetsgivare som trots att skyddsombud påpekar brister i arbetsmiljön ändå inte rättar till dem.
Det är dessa man vill lägga en stor del av sitt förhandlingsutrymme på att skydda från konsekvenser av deras brott. Och därigenom underlätta för dem att fortsätta negligera arbetsmiljöarbetet.
Detta i en bransch som är en av de absolut värst drabbade av olycksfall och ohälsa på arbetet. Det är häpnadsväckande cyniskt.
