Väljarnas ideologiska kompass är trasig
Jag ställer frågor för att runda skyttegravskrigen
Under en biltur i somras diskuterade jag och min far valrörelsen.
Jag ondgjorde mig över att debatterna i valrörelsen helt saknade diskussion om ideologi och framtidsvisioner.
Farsan har upplevt några fler valrörelser än vad jag har. Han svarade med att det inte går att vänta sig någon vidare verkshöjd i debatterna givet det nuvarande politiska läget.
El- och bränslepriser som skenar, ökade matpriser och krig i vårt närområde. Det präglar allt i valrörelsen.
I somras, kring arbetsplatsens och släktmiddagarnas matbord, pratades politik på ett sätt jag tidigare inte upplevt.
Vad tycker du om vinster i välfärden?
Rösterna höjdes och folk argumenterade högljutt kring varför man skulle rösta på just det parti man själv tyckte var bäst.
Genom åren har jag lärt mig att man ofta inte ändrar någons åsikt genom skyttegravsargumentation där man till varje pris ska försvara sitt val.
Jag har lärt mig att inta en annan roll kring borden. Jag har kommit på ett sätt att kringgå skyttegravarna: jag ställer frågor.
Jag brukar inleda med att ställa större frågor: ”Vilken typ av samhälle vill du se?”.
Det vanliga svaret jag brukar få är att man vill ha ett samhälle där man tar hand om varandra.
Man vill ofta se ett samhälle med minskade klyftor där skillnaden mellan fattig och rik inte är alltför stor.
Sen går jag in på lite mer specifika frågor: ”Vad tycker du om vinster i välfärden?”.
Det vanliga svaret jag fått är att man tycker det är fel att man ska kunna tjäna pengar på sjuka människor och skolbarn och att välfärden är en fråga för staten, inte privata aktörer.
Vidare tycker kanske de flesta att facken är en bra idé för att arbetsgivare inte ska kunna bete sig hur som helst mot arbetstagare.
Billigare med Moderaterna
Men efter tag, när mitt frågebatteri tar slut får jag ändå ofta svar i stil med: ”Jag ska rösta på Moderaterna eftersom det blir billigare för mig”.
Det kan vara människor som jag vet är med i facket och ur ett större perspektiv verkligen inte skulle gynnas av klassisk högerpolitik.
Det som förvånat mig mest under dessa diskussioner är hur låg den ideologiska medvetenheten är och hur dåligt kalibrerad den ideologiska kompassen verkar vara.
Är man med i facket, inte tycker om privatiseringar och gillar idén av minskade klyftor låter det som en dålig idé att rösta höger.
Arbetarväljare röstar höger
I valet 1968 röstade 82 procent av LO:s medlemmar på S. Sedan dess har den siffran sakta sjunkit och i valet 2022 var siffran nere på 42,4 procent.
Enligt SVT:s vallokalsundersökning röstade 50 procent av arbetarväljarna på något av partierna i högerblocket i valet 2022 och 48 procent på S, V, MP eller C.
Jag förstår att mycket har hänt på 54 år i svensk politik. Men partiernas ideologiska grund är i stort sett densamma.
Jag vet inte hur eller varför den ideologiska kompassen bland svenska väljare är trasig. Jag konstaterar bara att den verkar vara det.
Några månader senare åker jag och min far bil igen. Farsan fick rätt.
Den här gången är bensinen 14 öre billigare per liter.
