Regeringens utredning om cancelkultur är en produkt av paranoida män
Mats Persson spär på anti-intellektualism
Vem är utbildningsminister Mats Persson och vad är det han egentligen vill?
En gång i tiden var jag medlem i Folkpartiet Lund tillsammans med Mats Persson. Vi är vänner på Facebook, jag har över åren följt vad han pysslat med.
Jag hade länge intrycket av att han var både en seriös och trevlig politiker. Han har också gjort det hästjobb som är att skriva en avhandling.
Mycket har hänt sen dess, spelreglerna har förändrats i politiken. Jag lämnade Folkpartiet innan de ens bytt namn, än mindre hela sitt förhållningssätt till demokrati.
I januari gav regeringen genom Mats Persson ett uppdrag till universitetskanslersämbetet (UKÄ) att utreda akademisk frihet på grund av förekomsten av cancelkultur.
Jag vill försöka förstå. Vem är Mats idag och vad vill han åstadkomma med sin utredning?
Vag identitetspolitik
När man tittar lite närmare på vad utredningen handlar om gäller det fallstudier av akademisk frihet för kunskapssökande och kunskapsspridning.
Men om Mats Persson verkligen vill fokusera på akademisk frihet, varför använder han ens de laddade begreppen cancelkultur och identitetspolitik? Begrepp vars egentliga betydelse är vaga.
Beroende på var man står på det politiska fältet så hänvisar de till en kunskapsfientlig vänsterextrem ideologi som vill straffa ideologiska motståndare. Eller högervridna hundvisslor för att kunna polemisera mot de som riktar kritik mot sexism och rasism i institutionella sammanhang.
På amerikanska campus så har debatterna framför allt handlat om hur kritik ifrån studenter mot talare och lärare ska hanteras.
Vad gör man med statyer av slavägare? Ska kontroversiella talare bjudas in för att tala? Hur ska man hantera en lärare som sexuellt trakasserat studenter? Vad händer om en lärare säger n-ordet?
Studentrevolt på Konstfack
I höstas rapporterade Kalla Fakta om läget i Sverige, de menar att det har skett en ökning av fall i Sverige men att fenomenet är vanligast i USA och Storbritannien.
Det är framförallt två fall som återkommer: situationen på Konstfack som rör byggnaden Vita havet och en forskare vid Uppsala universitet som använt n-ordet.
Om det nu handlar om enskilda fall i Sverige, varför ser utbildningsministern behov av attt trissa upp stämningen kring något som både debattörer, studenter och akademiker säger är ett överdrivet problem?
En förklaring är att Mats Persson helt enkelt är en slipad politiker som förstår det moderna medieklimatet och hur man kokar soppa på en sten.
Att vara minister för högre utbildning är att vara okänd. Trots den omfattande budgetpost han ansvarar för så är det inte en medievänlig portfölj.
Polemisering mot stökiga studenter däremot har historiskt varit en framgångsrik politisk strategi.
Gammal högerstrategi
En skådis vid namn Ronald Reagan riktade in sin första guvernörskampanj på att ”städa upp stöket vid Berkeley”.
Reagan vann och flyttade till Sacramento för att sedan som bekant landa i D.C.
Idag minns vi att studenterna protesterade emot Vietnamkriget och för medborgarrättsrörelsen, men startskottet för ”stöket” var att de inte fick lov att organisera sig på campus.
Har Mats Persson en annan syn på makt och demokrati på våra lärosäten?
Han kanske tycker att studenter i första hand ska vara tysta och ta emot kunskap utan att kritisera varken sina lärare eller kurslitteraturen.
Det är lite svårt att se hur det ska gå att åstadkomma rent praktiskt utan att avsäga sig kritiskt tänkande i hela utbildningskedjan.
SD står bakom
Det svenska studentengagemanget på 60-talet ledde till att studenter har rätt att vara med i varje beslut på sitt lärosäte.
Även om svenska studenter jämfört med sina europeiska grannar inte är särskilt demonstrationsbenägna, så tvivlar jag på att de skulle vara mottagliga för försök att tysta dem eller att det skulle vara särskilt bra för det akademiska samtalsklimatet.
Samtidigt som den nya utredningen aviserats så har Mats Persson höjt statsbidraget till studentinflytande. Så det är lite svårt att se den här ekvationen går ihop.
Tyvärr stavas nog förklaringen SD.
Kulturkrig i amerikansk stil är mumma för de paranoida män som just nu styr den politiska dagordningen.
Mats Persson ser säkert sin möjlighet att göra sig populär både hos SD och en väljargrupp som varit svårnådd för Liberalerna genom att höja tonläget mot delar av akademien.
Men är det verkligen hållbart för fyra partier att slåss om exakt samma väljare?
Hot mot forskare
Jag tror vi är många som skulle vilja betona att det sista som behövs i en tid av paranoia, oro och konspirationsteorier är en utbildningsminister som spär på anti-intellektualism för sin egen eller sitt partis vinnings skull.
Jag undrar, när Mats Persson la fram sin avhandling, var detta vad han drömde om?
Eftersom den här utredningen i grunden handlar om fallstudier om akademisk frihet, så kan retoriken faktiskt dämpas rejält.
Fokusera på trakasserier och hot om våld som forskare möter i sin vardag.
Enligt en rapport från bland annat Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) är särskilt kvinnor och utrikesfödda utsatta.
Eller för den delen, lägg politiskt krut på de grundläggande frågorna som gör det möjligt att forska fritt: ökade basanslag och bättre anställningsvillkor.
Istället för att ta in politiken i akademien så borde Mats Persson använda sin plattform för att ta in forskningen i politiken.
Det skulle hela Sverige må bra av.
