Undersköterska hyllar tolk på heltid: Handlar om vårdpersonalens trygghet och säkerhet

Det sitter två laminerade lappar redan innanför entrén, vid väntrumsstolarna närmast ytterdörren.

På svenska, somaliska och arabiska kan besökaren läsa att tolk finns på plats i väntrummet varje vardag mellan klockan 8 och 16.  

I drygt sex år har Mukhtar Abdi arbetat heltid här, på Vårdcentralen Näsby i Kristianstad.

Han är diplomerad inom sitt yrke och har den ovanliga kompetensen att tolka till båda de språk som är allra vanligast bland invånarna i detta bostadsområde.

En fullträff, kommer vårdpersonalen vi strax ska träffa senare vittna om. 

Tolk i väntrummet

– Den ena dagen är inte den andra lik. Det beror ju helt på vilka patienter som kommer hit, säger Mukhtar Abdi och berättar att han spenderar mycket av sin arbetstid just här i väntrummet, tar emot, lyssnar till vad människor söker för och visar rätt.  

– Men ibland är jag med på hembesök och det blir en del tolkningar under exempelvis minnesutredningar. 

Tolkrätt ifrågasatt

Det var i juli 2019, under politikermötet i Almedalen på Gotland, som Moderaterna först lyfte förslaget om att begränsa rätten till finansierad tolk i människors kontakt med myndigheter.  

– Vill man vara kvar i Sverige ska man kunna svenska, sa partiledare Ulf Kristersson (M) då till Dagens Nyheter. 

I Tidöavtalet, den överenskommelse mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna som ligger till grund för regeringsbildningen, slår man fast att rätten till kostnadsfri tolktjänst för personer med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap ska utredas. Detta står också i regeringens statsbudget för 2023.

Kan strida mot lag

Men förslaget att personer som inte längre är asylsökande ska bekosta tolk själva har kritiserats av många yrkesgrupper, däribland advokater, läkare och poliser.

Även den nytillträdda sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) ställer sig kritisk till förslaget med motivering att det skulle strida mot flera lagar om patientsäkerhet och en jämlik vård. 

Tillbaka till Vårdcentralen Näsby i Kristianstad. Mukhtar Abdi hinner bara prata helt kort, sedan behöver han följa med en patient in på ett akut läkarbesök. Hit är det nämligen många som kommer utan att ringa först och då kan det bli så – att han behöver lämna väntrummet och följa med in till nästa sluss.  

– Att människor ofta dyker upp i vårt väntrum beror på att det är än svårare att göra sig förstådd i telefon. Då kommer de hellre hit oanmälda, med alltifrån hjärtsmärta till magont eller med ett barn som skriker, förklarar undersköterska Johanna Winell och berättar att Mukhtar då kan behöva följa med in till läkarrummet.  

Tolk underlättar patientflöde

Johanna Winell jobbar på labbet och med egen mottagning, men är också den som ansvarar för schema och beställning av väntrumstolken genom det företag som regionen för tillfället har avtal med.  

Det var under 2015, i samband med bland annat den stora flyktingströmmen från krigets Syrien, som personalen på Vårdcentralen Näsby såg hur tolkbehovet blev alltmer akut. 

Flödet i verksamheten stoppades ofta upp av att reception eller mottagningssköterska inte riktigt förstod vad människor sökte för.  

Det tog tid, resurser och, inte minst, skapade otrygghet. Någon kläckte idén om att alltid ha en tolk, och då helst samma person, på plats i väntrummet.

På så sätt skulle flödet kunna flyta bättre. För många patienter kan besöket på Vårdcentralen Näsby vara första mötet med vården i Sverige överhuvudtaget, här görs bland annat hälsoundersökningar av asylsökande. 

Viktigt för patientsäkerhet

– Hur vi bemöter våra patienter kan färga människors syn på vården i Sverige, om man vågar söka sig till myndigheter framöver, säger undersköterskan Marie Jeppsson, som även har rollen som Kommunals arbetsplats- och skyddsombud på vårdcentralen. 

Hon tillägger att det även handlar om personalens egen trygghet och säkerhet.  

– Utan tolk är det lätt att missförstå och göra fel, det kan leda till allvarliga vårdskador. 

Både hon och Johanna Winell har följt debatten om de nya regeringspartiernas överenskommelse om att utreda tolkfrågan.

De båda undersköterskorna är noga med att poängtera att de inte vill uttala sig ur ett politiskt perspektiv, utan att de bara kan reflektera kring vad det skulle innebära i deras yrkesutövning. 

– Det skulle bli jättesvårt för oss att arbeta. De patienter som bor häromkring har det ofta svårt ekonomiskt, de har ingen möjlighet att betala tolk ur egen ficka, konstaterar Johanna Winell. 

Anhörigtolk sämre alternativ

Att låta en anhörig tolka ser de inte som ett alternativ.

Dels handlar det om rättssäkerhet och sekretess, att själv få sköta och kontrollera vård- och andra myndighetskontakter är viktigt.

Men det handlar också om ren patientsäkerhet, betonar Johanna Winell. Sjukvården har många särskilda ord och begrepp och den som tolkar behöver ha särskild utbildning.

– Vi erbjuder alltid tolk när vi noterar ett behov av det och kan boka en på i princip vilket språk som helst, åtminstone via telefonlänk. Anhöriga, och särskilt inte barn, ska inte behöva ha tolkrollen. Man ska inte höra och översätta allt som ens förälder genomlider, säger Johanna Winell. 

Prisad vårdcentral

För några år sedan fick Vårdcentralen Näsby, som har runt 60 anställda inom en bred kategori av yrkesgrupper och omkring 10 500 listade patienter, Region Skånes likarätts-pris.

Vårdcentralen var bland de första i Skåne som införde en ständig väntrumstolk.  

I prismotiveringen uppmärksammades vårdcentralens aktiva arbete för att ta hänsyn till aktuell patientgrupp och anpassa sig efter just dess behov vilket, enligt prisnomineringen, ”har lett till ett tryggt och välkomnande omhändertagande för människor med olika bakgrund”.  

Verksamhetschef då som nu är sjuksköterska Linda Björklund. Hon springer mellan olika möten i dag men hinner, precis som Muhktar Abdi, titta in en kort stund i vårt mötesrum. 

– Jag tror inte att Johanna, Marie eller någon annan av mina medarbetare skulle jobba kvar här om vi inte hade möjlighet till tolk. Det handlar om medarbetarnas trygghet. Annars kan man inte göra korrekta och säkra bedömningar, konstaterar Linda Björklund.