Paulina Brandbergs liberala parti bär ansvar för döden på jobbet
Utmärkt att biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg nu är informerad om hur verkligheten ser ut, nu gäller det att leverera politik som passar den, skriver Arbetets politiska redaktör.
– Sedan jag tillträdde har jag tagit del av statistik, och jag studsade till när jag såg att det var fler som dog i arbetsplatsolyckor än i gängskjutningar i fjol.
Det är biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L) som säger det i en intervju med Dagens Arbete.
Ja, det är nog en del som studsar inför det där. I skrivande stund har 41 personer dödats på sina jobb i år. Nästan en person i veckan kommer aldrig hem från arbetet.
Och det politiska intresset för detta faktum är en aning svalt, trots att inte minst landets fackliga organisationer försökt väcka lagstiftarna.
Skyddsombuden är fundamentet
Vad beror ointresset på? Att det är arbetare som dör på jobbet? Eller beror det på att man i riksdagen tror att svenska arbetare är tryggare på sina jobb än vad de är?
Svenska arbetsplatser är väl säkra platser?
Visst, förhållandevis. Men det har inte blivit så av sig självt.
Det har blivit så för att myndigheten Arbetsmiljöverket haft både resurser och rätt att ställa krav.
För att arbetsgivare engagerat sig och tagit ansvar. För att löntagarnas organisationer varit välorganiserade och haft närvaro i alla delar av svensk arbetsmarknad.
Och sist, men inte minst, för att tiotusentals skyddsombud som med arbetskamraterna i ryggen kunnat säga ifrån och slå larm i tid.
Det är liksom själva fundamentet i det svenska arbetsmiljöarbetet. Tyvärr har inte fundamentet värnats något vidare.
Högern motarbetar kollektivavtalen
Skyddsombudens jobb har blivit svårare med tiden när arbetsmarknaden har förändrats genom bemanningsföretag, långa kedjor av underleverantörer, färre fackmedlemmar och sjunkande täckningsgrad för kollektivavtalen.
Dessutom hörs varningarna allt oftare om att skyddsombud trakasseras och utsätts för hot.
– Jag känner att de här frågorna måste vara prioriterade, säger Paulina Brandberg nu.
Det är en utmärkt utgångspunkt, om än lite sent påkommen. Politiker, inte minst liberalpartister, har nämligen gjort sitt för att slå sönder fundamentet.
I riksdagen motarbetar högerpartierna öppet den svenska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtal. I moderata servettskissbudgetar har man länge underfinansierat Arbetsmiljöverket.
En riksdagsmajoritet bestående av Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna satte för bara två år sedan stopp för försöken att utvidga de regionala skyddsombudens möjligheter att arbeta.
Förslaget, som skulle förbättra arbetsmiljöarbetet på företag utan fackliga medlemmar, röstades ner sommaren 2020.
Fler kommer dö på jobbet
I statens höstbudget fortsätter anslagen till de regionala skyddsombuden att ligga på 112 miljoner kronor per år, samma summa i fjol.
Det blir i praktiken en nedskärning eftersom löner och andra kostnadsökningar urholkar värdet på pengarna.
De sammanlagda konsekvenserna blir otryggare arbetsplatser, fler arbetsplatsolyckor, fler arbetsrelaterade sjukdomar och fler människor som inte kommer hem från jobbet.
Det är förstås utmärkt att Paulina Brandberg nu är informerad om hur verkligheten ser ut.
Anständigheten kräver att hon nu tar ansvar för den politik som förs – och ser till att lägga om den.