Byggnadsarbetare krävde sin lön – blev nedslagen av chefen

Söndagen den 23 oktober kliver Aleksejs chef in i bostadslängan där Aleksej bor. Chefen har en arbetsledare med sig.

I över tre månader har Aleksej arbetat på byggen i Stockholm utan att få den lön han blivit lovad, och nu har han krävt att få betalt.

Det får han inte. I stället blir han nerslagen några meter innanför porten.

En arbetskamrat, Michail, hör bullret och skyndar genom korridoren.

– Jag hittade Aleksej medvetslös. Ansiktet var blodigt, kepsen hade hamnat bredvid honom på golvet. Det rann blod ur ena örat.

Aleksej förs med ambulans till Sankt Görans sjukhus, där han så småningom förhörs av polis. Dagarna efter misshandeln mår han illa och kräks, vilket är vanliga symtom vid hjärnskakning.

Slagen gul och blå

När Arbetet träffar honom fem dagar senare är ansiktet fortfarande blått och gult. Aleksej stryker sig då och då kring ögonen, han har fortfarande ont. En tand är lös, men han har inte råd att gå till tandläkare.

Det har tagit en stund att hitta bostadslängan där Aleksej bor, undanskymt i ett industriområde i Bromma. Grå betongbyggnader och containrar hukar bakom taggtrådsstängslet.

Sittande ute på farstubron berättar Aleksej och hans arbetskamrater hur det svenska byggföretaget, som drivs av en man från ett baltiskt land, har lurat dem.

De har spacklat och målat på olika byggen, senast i kontorslokaler på Olof Palmes gata i centrala Stockholm.

Aleksej och landsmannen Michail har arbetat för företaget i tre och en halv månad.

De uppger att de bara fått en mindre del av den utlovade lönen, som skulle ge dem 14 euro i timmen i reda pengar. De visar sms och betalningsuppgifter till stöd för sin berättelse.

”Jag har inte pengar till mat”

Oleksander, målare från Ukraina, blev lovad att första lönen skulle betalas ut efter två veckor. När sex veckor har gått har han fortfarande inte fått ett öre.

– Jag har inte pengar till mat och kan inte tanka bilen. När jag sa till chefen att bensinen var slut svarade han att jag skulle gå till jobbet, två mil enkel väg. Annars skulle jag få sparken.

I bostadslängan är skyltarna i korridorerna och det gemensamma köket på ryska: Här bor rysktalande gästarbetare från en rad länder. Rummen är av vandrarhemsstandard. En del av de boende har spänt tvättlinor under taket.

Av andra gästarbetare fick Aleksej tipset att vända sig till Pelle Sunvisson, som företräder fackföreningen SAC Syndikalisterna och talar ryska.

Två dagar efter den kontakten hörde arbetsgivaren av sig och ville plötsligt betala lönen. Fast i kontanter, och fortfarande mindre än utlovat.

– Vi tackade nej. Vi har jobbat öppet, registrerat oss med ID06-kort på jobbet varje dag. Tar jag emot kontanter får jag själv betala skatt sedan, säger Aleksej.

Fick sparken efter misshandeln

Pelle Sunvisson, som har stor erfarenhet av gästarbetarnas villkor, känner igen mönstret.

– Först försöker arbetsgivaren slippa betala. Sedan erbjuder de stegvis mer, för att slippa problem.

– Men vi vill ha en riktig uppgörelse via oss som fackförening. Arbetarna ska också ha ersättning för två veckor då de fick sitta utan arbetsuppgifter.

Efter misshandeln och kontakten med fackföreningen fick de tre arbetarna sparken. Därmed får de inte bo kvar i bostadslängan. De är besvikna.

– Jag trodde Sverige var ett land med lag och ordning. Vi kunde ha tjänat mer hemma i Lettland, säger Michail.

– Det är inte första gången jag blir lurad på lön i Sverige. På ett bygge i Örebro blev jag blåst på 60 000 kronor, säger Aleksej.

Fortsätter leta jobb

I samtalet deltar också en målare från Belarus, som bott i Sverige i 13 år. Han har blivit lurad flera gånger, senast av en arbetsgivare från Litauen.

– Jag mötte honom av en slump på gatan för en tid sedan. Han vände och sprang när han kände igen mig.

Men trots att de blivit utnyttjade tänker alla fyra leta efter nya jobb på svenska byggen. De hittar dem via kontakter och i ryskspråkiga grupper på Facebook.

De är medvetna om att det inte handlar om jobb med lön enligt kollektivavtal. ”Sådana får vi inte så länge vi inte kan svenska.”

Aleksej och Michail har barn och barnbarn i Lettland, men alternativet att åka hem och arbeta till låga lettiska löner lockar inte.

De påpekar att de har ryskt ursprung och därför inte är medborgare i Lettland, trots att de är födda och uppvuxna i Riga. Det violetta främlingspasset är ingen fördel på den lettiska arbetsmarknaden.

Fick två timmar på sig att lämna

När Arbetet ringer Aleksej några dagar senare är han stressad. Han och hans arbetskamrater har fått två timmar på sig att lämna boendet, och av den fristen återstår en halvtimme. Männen vet inte var de ska tillbringa natten.

Efter ytterligare några dagar hålls en förhandling som Pelle Sunvisson har kallat till. Arbetsgivaren går med på att betala 1 500 euro i bruttolön till Oleksander och Michail (netto får de 1 000 euro var), och 2 300 euro i bruttolön till Aleksej (som får en utbetalning på 1 600 euro netto).

Enligt Pelle Sunvisson har Oleksander och Michail sagt att de nöjer sig med den uppgörelsen, fastän de borde fått betydligt mer. Medan Aleksej inte vill ge upp sina krav på företaget.

– Bland annat saknas reseersättning, semesterersättning, ersättning för de veckor då arbetarna fick sitta sysslolösa, lön under uppsägningstiden och eventuellt skadestånd för olovlig uppsägning, säger Pelle Sunvisson.

– Det är inte helt ovanligt att nödställda medlemmar går med på mindre än de har rätt till i utbyte mot att pengarna betalas ut omgående. Rent krasst är det ännu ett sätt på vilket arbetsköpare utnyttjar migrantarbetares utsatthet.

Artikeln har uppdaterats den 1 decemer 2022