För en vecka sen var jag ute i en medelstor stad i norra Sverige. När jag vaknade upp hade jag sprängt mitt konto. Men det var inte helt utan anledning.
Det var med en känsla av att kvällen kunde ta vägen precis vart som helst. Något jag inte känt ute i Stockholm på länge.
Det är som att till och med festandet har blivit ängsligt i den stan.
Det är ju då man ska släppa på spärrarna och leva det goda livet, istället kan jag inte låta bli att blänga när jag går förbi den nyöppnade Riche-baren på Götgatsbacken.
Utanför står alltid uppklädda gäster i fina färgglada pälsar och röker samtidigt som de slänger nedlåtande blickar på alla som går förbi.
Jag fattar. Där står de med sina dyra bubbelglas och markerar att de är inne. Problemet är bara att de inte verkar ha särskilt roligt.
Stockholmare på Way out West
Lite som champagnebaren på Södra Teatern har blivit. Dit åker man upp för att man har lista och får komma dit, men särskilt kul har det inte varit på länge.
Samma sak händer alltid när stockholmarna ska komma till Göteborg och festa på Way out West eller Bokmässan.
Då förvandlas utelivet från den stökiga hemmafesten det brukar vara, till något högtravande VIP-mingel där alla vill hamna på bild med rätt person på rätt ställe.
Dessutom skruvas medelåldern upp, det premieras att säga något smart snarare än att göra något kul och ingen kan föra sig på ett dansgolv.
Pratar om sig själva
I somras kom en nyhet på P4 om att unga som inte klubbat under pandemin har svårt att föra sig på en klubb.
Jag har visserligen varit med om att 18-åringar ramlat in i mig med drinkar och de får gärna ta sig i kragen – men jag ser lika gärna att man även ger Stockholms kulturelit en guide i hur man festar.
En bra utekväll innehåller det flippiga och okontrollerade.
Om du pratar om dig själv eller om ditt jobb gör du något fel.
Vill du framstå som trevlig? Lär dig ställa frågor.
Livet är för kort för att inte njuta av att gå ut, trängas och känna musiken bubbla i hela kroppen.
Framförallt är det för kort för att spendera kvällarna genom att snegla på andra och vara rädd för att göra något fel.
Tack för att ni bidrar
Jag hade egentligen ingen större lust att skriva den här texten. Eller något överhuvudtaget för den delen.
Jag har efter valet inte orkat ha en enda åsikt eller ta en enda diskussion.
Så fort någon ens kommer i närheten av en politisk diskussion på en AW är det jag som avbryter och ropar “ingen politik!” eftersom jag verkligen inte orkar höra ett ord till om det.
Jag blir trött på mig själv bara genom att skriva detta.
Men, när jag sprängde mitt konto och vaknade upp med endast några hundralappar kvar så slog det mig att jag kanske kommer behöva frilansa lite för att klara denna månad.
Och nu har jag råd att kasta ännu mer pengar på det svarta hål som är min ohälsosamma livsstil.
Så tack för att ni läser och bidrar till det!
