En månads förhandlingar räckte inte.

Historiens näst längsta regeringsbildning rullar vidare och Ulf Kristersson får fortsätta jobba. Det gillar han inte.
 
Under hela valrörelsen återkom Ulf Kristersson till att han leder ett lag där alla medlemmarna tycker lika i alla väsentliga frågor. Riktigt så enkelt var det ändå inte. 

Vilka partier ska sitta i regeringen? Hur blir det med biståndet? Asylrätten? A-kassan? Kultur- och mediepolitiken? Sådana väsentliga frågor ska Moderaterna nu försöka reda ut med Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. 

Ulf Kristersson har inga alternativ

På tisdagskvällen passade M-ledaren på att gå på fest på slottet och på fredag, kanske, han är färdig. Ytterst är det förstås Sverigedemokraterna och Liberalerna som bestämmer hur det blir.

De kan välja oppositionsrollen – utan att nödvändigtvis förlora på det – om de inte blir nöjda med vad M erbjuder dem. 
 
För Ulf Kristersson är läget ett annat. Får han inte till det här kommer hans parti slita honom i stycken.

M har redan förlorat positionen som landets nästs största parti, de har redan förlorat makten i kommuner och regioner där de nästan alltid fått vara med och bestämma.  
 
Det finns inte på kartan att en enda moderat accepterar att Ulf Kristersson – som redan misslyckats med åtskilliga regeringsbildningar och har rekord i att förlora statsministeromröstningar – gör fiasko igen. 

Inte överens om det väsentliga

– Partiledningen och Ulf har varit lite naiva när det gäller tidsåtgången och svårigheten i detta, säger en M-källa till Aftonbladet. 

Den nativitet som Kristersson visat när han ska bilda regering kommer att hänga med om han väljs till regeringsbildare.  
 
Statsminister Kristersson kommer att varje dag möta nya kriser och nya problem som han måste lösa ihop med partier som i dag inte ens kan komma överens om vilka som ska sitta i regeringen.