Anställda på Torslanda vågar inte hoppas på högre lön trots rekordvinster för Volvo
AB Volvo och Volvo Cars var de svenska industriföretag som gjorde störst vinst förra året: 62 respektive 35 miljarder. De går fortfarande som tåget. Men arbetarna på Torslandaverken i Göteborg vågar inte hoppas på några större lönelyft.
”Man hoppas ju på högre lön. Men egentligen är lönerna på Volvo bra, problemet är att allt har blivit så dyrt”, säger Isabelle Penate, Isabella Majer och Julia Hansson.
– Om det inte var för inflationen skulle vi inte ha brytt oss så mycket om lönen. Men nu vänder man på varorna i mataffären, väljer inte längre ägg från frigående höns.
Julia Hansson, volvoarbetare sedan ett och ett halvt år, får medhåll av kompisarna Isabelle Penate och Isabella Majer.
De står på den väldiga parkeringen utanför Volvo Cars på Hisingen i Göteborg, drar upp axlarna i blåsten och tar en cigg i väntan på att skiftet ska börja.
– Lönerna på Volvo är okej, jag är egentligen nöjd, säger Isabella Majer. Men nu när allt är så dyrt räcker pengarna ändå inte.
Volvo Cars, där Julia Hansson och Isabelle Penate arbetar, går för fullt, och de anställda måste ständigt arbeta övertid för att hinna med.
Arbetarna ställer upp
Också Volvo Lastvagnar, där Isabella Majer arbetar, har höjt produktionstakten. Först från 16 lastbilar per dag till 35, och sedan till 70.
– Det är så mycket vi kan tillverka. Och fabrikschefen har sagt att det kommer att fortsätta så, säger Isabella Majer.
Volvoarbetarna är vana att ställa upp för företaget. Under pandemin, då andra kunde jobba hemifrån, ”knödde de på bussar och kom till jobbet varje dag”, som Marie Stenquist, vice ordförande i verkstadsklubben, uttrycker det.
– Nu ser mina medlemmar att maten har stigit i pris långt mer än index. Utgifterna har ökat, det blir ju att lönekuvertet krymper. Det är klart att de har förväntningar på avtalsrörelsen i vår.
”Inflationen beror inte på Volvo”
På frågan om det är läge för större löneökningar än de 2 – 2,5 procent per år som avtalsrörelserna brukat ge det senaste årtiondet svarar Julia Hansson, Isabelle Penate och Isabella Majer ett unisont ”ja”.
Men nästan genast lägger Julia Hansson till: ”Inflationen beror inte på Volvo, eller på det som händer i Sverige. Volvo kan inte trolla fram pengar, allt de köper in har också blivit dyrare.”
Mängder av anställda är i rörelse kring skiftbytet klockan 15.18. Förbluffande många är i 20 – 25-årsåldern. Naod Gebray började jobba på Volvo Cars i våras och tycker att lönen är ”hur bra som helst”.
För en 19-åring som bor hemma är 213 kronor i timmen – runt 27 000 kronor i månaden – mycket pengar.
– Det var lätt att få jobb på Volvo. Så länge du har betyg i svenska 1 från gymnasiet och är drogfri får du arbete.
Ibland känns det surt att behöva arbeta övertid varannan söndag, men Naod Gebray klagar inte.
– När jag tänker efter börjar jag bli vuxen. Man måste ta ansvar. Fast OB-ersättningen är inte bra, den kunde gärna bli bättre när de förhandlar om våra villkor.
Sabina Kullenberg, som kombinerar deltidsarbete på Volvo Cars med studier, påpekar att produktionen kräver mycket el, och den har blivit dyrare. Så det är kanske inte så lätt för Volvo att höja lönerna, funderar hon.
Farligt att kräva för mycket
William Salman, som jobbar på dörrlinjen, går ett steg längre. Det vore farligt om facket skruvade upp lönekraven, anser han.
– Kräver vi för mycket kommer de som är inhyrda att få vänta längre på fast anställning.
På IF Metalls expedition träffar vi Adrian Avdullahu, ordförande för verkstadsklubben på Volvo Cars, som med sina 8 000 medlemmar är Nordens största.
Han funderar en stund över frågan hur facket ska agera när Volvo går bra samtidigt som medlemmarnas löner urholkas.
– Du måste se var vi kommer från: pandemi, korttidspermitteringar, brist på komponenter och störningar i produktionen. Nu går det bra för företaget. Men alla svårigheter finns kvar i minnet.
