Grattis Europa! Fratelli d’Italia, Italiens bröder, med Giorgia Meloni i spetsen har tagit hem valet i Italien. Det härliga stövellandet i söder får, i och med högerpopulisternas framgångar, sin första kvinnliga premiärminister. 

Ännu en nation har lyckats bryta den eviga manstrenden. En stor vinst för kvinnor. Eller?

Arbetare, företagare, medelklass, fattig, rik, mamma, feminist, vänster, höger. De flesta kvinnor är fler saker än bara kvinnor. Ändå är det just kön den identifikationsgrund som verkar få spela allra störst roll.

Populism kallas konservatism

Det finns givetvis flera poänger med könsbaserad representation. Att få sätta agendan, ge perspektiv utifrån erfarenhet och att inspirera de som känner igen sig i en är inga små saker.

Men det är långt ifrån nog för att ursäkta allt annat, inte minst reaktionär politik. Detta oavsett hur snyggt paketerad politiken är i den mer socialt accepterade konservatismen. Eller avsändaren är en kvinna.

Italiens Bröder valde att stå utanför den koalitionsregering som den senaste tiden ägnat mycket tid och energi åt att bråka om ersättningspaket och vägval i en tuff tid för Italien. 

Den bild som satt sig är att detta politiska tjafs mellan koalitionspartierna stått i vägen för faktiska lösningar. Den fria outsider-roll detta inneburit har tillåtit Melonis parti att utnämna sig själva till alternativet för förändring. Och vilja till förändring finns det gott om hos italienarna.

Kan missgynnas av makten

Att stå utanför muren och skrika in är ett effektivt sätt att vinna över den som känner uppgivenhet, misstro eller regelrätt ilska. Samma krav- och villkorslösa klagosång som fungerat för svenska högerpopulister har nu även burit frukt i Italien.

Hur det i det politiska arbetet där de faktiskt kommer att utkrävas ansvar återstår att se. I USA torskade Trump efter att ha haft ett minst sagt högt tonläge och sedan misslyckats med att leverera därefter. I Danmark försvagades Dansk folkeparti efter att ha satt sig i koalitionsregering på 10-talet.

Familjen i fokus och inte sen med att rikta udden mot HBTQ-personer. Meloni gick till val på en ekonomiskt stram linje utan höjd statsskuld eller större reformer.

I ett land som fortsatt dras med hög arbetslöshet i spåren av pandemin och en otroligt låg sysselsättningsgrad bland kvinnor är detta minst sagt oroande.

Inte feminismens mål

När kvinnor som varken tror på nationalism, högerpopulism eller att en ledares genus spelar roll nu inte jublar så haglar kritiken. Många verkar snudd på förvirrade. Det var väl detta vi ville? Var det inte detta feminismen gick ut på? Att få en plats vid bordet, att styra, bestämma och få det sista ordet? Nja.

Att föredra vore en politik med syfte att utjämna det ekonomiska maktglapp som finns bland män och kvinnor. Tyvärr har det visat sig att varken reaktionära eller konservativa krafter någonsin haft detta som mål.

Det är för de allra flesta med någon form av intellektuell verkshöjd och hederlighet plågsamt uppenbart att en politikers kön inte heller kan kompensera för det. 

Men det vet väl alla vid det här laget. Men som samtalet verkar gå på sina håll kostar jag nu på mig att skriva det ändå: en kvinnas framgång är inte per automatik en vinst för kvinnor som kollektiv.

Så jag skiter i att Giorgia Meloni är kvinna.