En talman som inte tror på dinosaurier. Det är väl vad Sverige kommer att begåvas med när riksdagen öppnar i dag och nya talmän ska väljas.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna är nämligen överens: Andreas Norlén bör få fortsätta som riskdagens talman men man kommer också driva SD:s Julia Kronlid till posten som andre vice talman. Det är hon som tror att jorden är 6 000 år, förresten.

Det väntade slaget om löddrige Björn Söder uteblir alltså. Möjligen kommer de rödgröna partierna och några missbelåtna liberaler ändå sätta stopp för Kronlid men SD kan nog leva med det.

I går meddelades det också att L, KD och M kommer driva att SD:are – för första gången någonsin – får uppdrag som ordförande eller vice ordförande i hälften av riksdagens utskott.

Liberalpartister försöker nu förklara att den juniora talmansrollen och det stora antalet Sverigedemokrater i utskotten betyder att L varit framgångsrika i att stoppa SD-ministrar. Håhåjaja.

Åkesson bråkar inte om symboler

Att Jimmie Åkesson avstår från att bråka om symbolfrågor som varit så viktiga för partiets motståndare – inte minst Liberalerna – och i stället satsat på verklig makt säger möjligen något om kapaciteten hos den ”liberala” delen av regeringsunderlaget.

Det är i riksdagens utskott som regeringens förslag bereds innan de röstas om i plenisalen och i ett läge med parlamentariskt svaga minoritetsregeringar har utskottsarbetet blivit allt viktigare. Stora frågor avgörs i utskottsarbetet och flera gånger under de två senaste mandatperioderna har regeringen körts över i utskotten.
Riksdagsutskottens yrkanden, däremot, förlorar bara i omkring en procent av alla omröstningar i riksdagen.

Även om SD står utanför regeringen kommer partiet alltså ha stort inflytande på den politik som den tillträdande regeringen vill föra och kan föra. Blir han missnöjd med Ulf Kristersson och Johan Pehrsson behöver Jimmie Åkesson bara hota att rösta som S. Tillsammans samlar de nämligen 180 mandat.

Här någonstans kan det vara värt att stanna upp och fundera på vilka utskott som Liberalerna nu tycker att SD ska få härska i. Försvarsutskottet? Kulturutskottet? Utrikesutskottet? Utbildningsutskottet? Socialutskottet? Var blir det mest liberal politik med en Sverigedemokrat som ordförande?

Vill tukta fria medier

I förra valrörelsen spreds den nu avlidne historikern Håkan Holmbergs skrift “Den farliga mångfalden”. Holmberg, länge ledarskribent i liberala Nya Upsala Tidning, klarlade här vilket sorts parti SD egentligen är.

SD, argumenterade Holmberg, är ett parti med så snäv syn på svenskhet att det är nära på omöjligt att upptas i den nationella gemenskapen. Det är ett parti som vill tukta fria medier, kringskära civilsamhällets självständighet, ställa polisväsendet i partiets tjänst och som vill tvinga föreningsliv och utbildningsväsende att främja SD:s politiska uppfattningar.

Nu är makten deras och den här veckans väntade SD-framgångar i riksdagen beror inte bara på partiets egen genomslagsförmåga.

Vi har hamnat här för att den politiska mitten inte haft några riktiga svar på utmaningen från extremisterna och som nu, i ängslig opportunism, ger samma extremister en plats de aldrig hade kunnat skaffa sig av egna krafter.

Att Christer Nylander, avgående ordförande i riksdagens kulturutskott, i dagarna publicerade en delirisk text om att SD-framgångarna kan vara ett uttryck för liberal frihetslängtan säger egentligen allt om hur bedrövligt läget är.