”Den tänkande arbetarrörelsens död är förödande”
Vad är arbetarrörelsens samhällsanalys år 2022? Vad kommer den att vara 2026? , skriver Payam Moula i en eftervalsanalys.
Payam Moula vill se att Socialdemokraterna gör en ordentlig analys inför nästa val.
IDÉDEBATT. P.O. Enquist har sagt att Tage Erlander skapade världens mest anständiga samhälle. Inte socialdemokratin. Det ligger någonting i det.
Men trots Erlanders insatser så har Olof Palme varit den stora stjärnan för många. När Mona Sahlin säger att hon gick med i Olof Palme, inte socialdemokraterna, är hon inte ensam.
Han hade en intellektuell kapacitet i kombination med en retorisk förmåga som vi kanske aldrig mer kommer få se i svensk politik. Ingen talade som Palme. Ingen kunde väcka känslor som Palme. Och kanske hade ingen samma passion som Palme.
Hans begåvning gick naturligtvis inte Tage Erlander förbi. Många gånger tycks Erlander ha skattat Palme som en större förmåga än sig själv. Men frågan är om inte föregångarens begåvning var större, eller åtminstone mer passande för en politiker.
Det är i efterhand smått ofattbart att en och samma person under 23 års tid fick folkets stöd att regera landet. Han fick även något så ovanligt som ett lyckligt slut på sin tid som politiker när varannan svensk lade sin röst på socialdemokraterna i hans sista val.
Politiken ändras radikalt
Politikens förutsättningar har förändrats något radikalt. Olle Svenning, då medarbetare åt Erlander, har skrivit att statsministern kunde hålla två pressträffar per år. I övrigt skötte främst hans medarbetare presskontakterna.
Det fanns inga dagliga Facebook och instagramtexter som skulle godkännas, inga selfies som skulle tas och inget EU-medlemskap som slukade tid.
Tempot var ett annat. Mer mänskligt. Det var anpassat efter ett yrke där viktiga beslut ska fattas och tankar hinna tänkas. Erlander ägnade enorma mängder tid åt att läsa. Därefter åt att diskutera läsningen med sina medarbetare. Skönlitteratur. Forskning. Internationella böcker om politik, sociologi och socialdemokrati. Allt.
Svenning beskriver en talande period. Efter att ha varit statsminister i runt 20 år var Erlander orolig. Orolig över att Socialdemokraterna saknade en samhällsanalys. Han satte därför igång ett stort arbete.
Rörelsen behöver läsa, tänka och ompröva. Ta till sig av forskning, kultur och rapporter från utlandet. Frågan om samhällsanalys kräver ett svar. Annars är socialdemokratin rökt.
Tage Erlanders och Ingvar Carlssons generation var intellektuella på ett sätt som knappt finns idag. Vad berodde det på? Orsakerna är nog flera.
Till viss del familjelivet. Erlander och Palme kunde hänge sig åt intellektuell verksamhet under väldigt många timmar av dygnet delvis för att kvinnorna skötte hemmet och barnen.
Sannolikt kommer inte Kristersson och Åkesson lyckas lösa samhällsproblemen om de kommer till makten. Utan ett enormt åtgärdsprogram för att stoppa nyrekryteringen till gängen är det svårt situationen förbättras.
Selfies gynnar karriären
En annan faktor är informations- och mediesamhället. Incitamenten för politiker är annorlunda i dag. Det gynnar din karriär mindre att läsa, skriva och ompröva än att ha många följare på sociala medier. Vill du hamna högt upp på en lista kan det vara mer gynnsamt med snygga selfies än att leda en studiecirkel.
Erlander var en sann intellektuell samtidigt som han var folklig. Förmodligen gjorde den kombinationen honom till en av världens mest framgångsrika politiker genom tiderna.
Jag tänker på Magdalena Andersson. Förutsättningarna finns där. Som person är hon nyfiken, intelligent och vetgirig. Journalisten Cecilia Garme har beskrivit Andersson som en kulturnörd som läser fler romaner än kulturministern. Samtidigt är hon folklig.
Men om Andersson likt Erlander hade för vana att ägna timmar på rummet för att diskutera romaner och teateruppsättningar med sina medarbetare så hade jag blivit arg. I en era där varje dag måste vinnas känns filosoferande på rummet som en dålig prioritering.
Förändring beror sällan på enskilda personers tillkortakommanden eller misstag. Det är inte någons fel. Men förändring är inte alltid positivt och den läsande politikerns död är allvarlig. Den tänkande arbetarrörelsens död förödande.
Detta menar jag är grundorsaken till valresultatet och att socialdemokratin förlorade valet.
Imponerade valresultat för S
Visserligen ökar partiet och landar på 30,3 procent. Siffran är med marginal den högsta för socialdemokratin i Norden och nästan högst i hela Europa. S vinner makten i en lång rad kommuner och regioner.
En imponerande prestation eftersom det här valet egentligen inte skulle gå att vinna. Verkligheten med gängkriminalitet och skjutningar var för illa.
Den politiska dagordningen gynnade högern. I många tänkbara scenarion hade 30,3 procent räckt gott och väl, exempelvis om C hade gjort ett bättre val i landsbygden eller MP bland unga.
Ändå är det något som skaver. Och då tänker jag inte främst på valrörelsen. Visst finns det saker man kunde gjort bättre. Det finns det för alla partier. Jag tycker fortfarande att S borde varit mer offensiva, vågat ta populär konflikt om pensioner och sjukvård. Vågat använda Sveriges ekonomiska muskler till vad LO-kollektivet efterfrågar.
Vad var poängen med att spara i ladorna om vi inte kunde ta ur dem när Sverige drabbades av Putins energikrig?
Samtidigt säger siffran 30,3 att man gjorde en hel del rätt, kanske till och med det mesta.
Nej, det som skaver är inte främst de sista veckorna. Det är de senaste åtta åren.
För även om det är oklart vilka som kommer bilda regering så finns en större fråga som arbetarrörelsen bör ställa sig. Förtjänade vi att vinna valet?
Eftervaldsdebatt bör starta
Kanske är det här en eftervalsdebatt borde starta. I en diskussion om varför de senaste åtta åren inte blev tillräckligt bra. Om hur vi blir bättre.
Som rörelse är vi svagare idag. Vi läser allt mindre, utforskar inte politik lika mycket och någonstans på vägen så slutade vi att uppdatera vår samhällsanalys.
Det förklarar varför vår ekonomiska politik är fast i 90-talet, varför vi inte lyckades förutse flyktingkrisen och varför vi misslyckats förhindra segregation och gängkriminalitet.
Idédebatten är förvisso mer levade idag inom rörelsen än vad den var för säg fem år sen. Men ur ett historiskt perspektiv är den nästan död. Förtroendevalda politiker deltar knappt.
Därför spelar det nästan ingen roll hur de politiska metatrenderna i västvärlden ser ut. Vi tar dom inte till oss. Den ekonomiska debatten flyger oss över huvudet och när LO-kollektivet lämnar arbetarrörelsen på grund av en stor invandring blir vi förvånade, fastän vårt land var bland de sista med den utvecklingen.
De åtta senaste åren visar att vi har blivit ett parti som reagerar istället för agerar. Som inte agerar på samhällsproblemen förrän de har vuxit sig till kriser. Och visst, vi är duktiga på att hantera kriser. Som förvaltare. Inte som politiker.
Förvaltare gör det bästa givet förutsättningarna – en politiker förmår att samtidigt förändra spelplanen.
Den politiska dagordningen gynnade högern. I många tänkbara scenarion hade 30,3 procent räckt gott och väl, exempelvis om C hade gjort ett bättre val i landsbygden eller MP bland unga.
Girig-Sverige gick partierna förbi
En av valrörelsens viktigaste böcker släpptes redan i mars, åtminstone borde den ha varit det. Boken är Girig-Sverige, skriven av Andreas Cervenka. Tyvärr gick den de politiska partierna förbi.
I boken beskriver Cervenka Sverige som ett skatteparadis. Läsningen är hissnande. Siffrorna och utvecklingen är svår att ta till sig. Här är tre exempel:
1) År 2019 deklarerade 88 procent av svenskarna noll kronor i kapitalinkomster. 0,8 procent deklarerade 157 miljarder.
2) Sveriges 542 miljardärer äger 3 514 miljarder vilket är mer än vad 80 procent, eller 6,2 miljoner, av alla vuxna äger.
3) Den svenska beskattningen av egendom är exceptionellt låg. Skattekvoten på egendom är ungefär 1%. Av BNP. Kanada ligger på 4,2. Frankrike på 4,0. USA på 3,0.
Det är svårt att förklara varför boken inte påverkade arbetarrörelsens i större utsträckning. Men samtidigt kanske inte förvånande. Vad var vår samhällsanalys 2014? Vad är vår samhällsanalys år 2022?
Vilka krav har LO drivit?
Innan jag avslutar så några korta ord om LO. För ibland glömmer vi bort LOs avgörande roll. Vilka krav har LO drivit gentemot socialdemokratin de senaste åtta åren? Deras medlemmar har varit tydliga med vilka krav de ställer på politiken, de har även varit tydliga med varför de lämnar arbetarrörelsen och till vilket parti. Vad är LOs samhällsanalys och roll? Vad är LOs ansvar?
Jag vill avsluta den här texten positivt, det finns nämligen en hel del för socialdemokratin att vara hoppfull över när vi blickar fram.
Till att börja med: Magdalena Andersson. Hon blev vald i ett läge där socialdemokraterna låg på 25 procent. Hon bidrog starkt till att ta oss över 30 procent. Hon är min fjärde partiledare som medlem i Socialdemokraterna och den jag känner störst förtroende för.
En känsla jag delar med svenska folket. Hennes tre prioriterade områden var rätt och går att bygga vidare på.
Ett andra skäl är att de metapolitiska trenderna i västvärlden, de underliggande strömmarna som påverkar partipolitiken, går åt vänster just nu. Det är efterfrågan på demokratisk kontroll, handlingskraft och ett materiellt missnöje hos breda löntagargrupper som sätter agendan.
Dessa underliggande strömmar kan gynna högern men endast om arbetarrörelsen inte förstår dem. I delar av världen har högern förstått missnöjet och lagt om sin politik. Men högern i Sverige kommer fortsätta delegera det politiska ansvaret till marknaden, spä på de ekonomiska klyftorna och försvaga de sociala skyddsnäten.
Ett tredje skäl är samhällsproblemen. Sannolikt kommer inte Kristersson och Åkesson lyckas lösa samhällsproblemen om de kommer till makten. Utan ett enormt åtgärdsprogram för att stoppa nyrekryteringen till gängen är det svårt situationen förbättras.
Vad blir arbetarrörelsens analys?
Samtidigt kommer marknadsskolan fortsätta härja och utsläppen av växthusgaser öka. Därtill ska de eventuellt hantera fyra år av ett underlag med delar som är varandras ideologiska motpoler.
I skrivande stund är det svårt att se hur det ska gå ihop.
Vad är arbetarrörelsens samhällsanalys år 2022? Vad kommer den att vara 2026? Hela rörelsen, och inte minst LO, står nu inför en stor uppgift.
Samtiden måste begripas, trenderna analyseras och LO-kollektivet vinnas tillbaka. Jag hoppas vi är många som kommer att delta i det arbetet. Även jag själv. Men först väntar en hög med böcker.
