Blond, snälla ögon, hundälskare och ”foodie”. Det var så hon beskrev sig själv i sin profil på Tinder. Jag blev charmad över våra chattar och telefonsamtal.
I text fanns det inga röda flaggor förutom hennes unika förmåga att pricka in uppenbara särskrivningar trots att varje smartphone kommer med inbyggd autocorrect.
Att vi bodde två timmars bilfärd från varandra stoppade inte min inre Bilbo Baggins från att dra iväg på äventyret.
Vi hade bestämt oss för en middagsdate med vin. I efterhand är valet att åka upp både det bästa och sämsta beslutet jag fattat i mitt liv.
Jag visste trots allt inte då att min dejt var en fullvärdig medlem i Nordiska Motståndsrörelsen.
Vitmaktrörelsens orkester
När vinet var uppkorkat och köttet fräste i stekpannan kändes det bra. Samtalsämnet flöt på precis så där som det ska göra i början – när allt är spännande och nytt.
Efter maten parkerade vi oss med mer vin i hennes soffa, och hon tar fram mobilen, ansluter den till sitt högtalarsystem och föreslår att vi ska lyssna på lite musik.
En alldeles underbar idé. Jag lyfter mina favoritartister, och hon lyfter sina.
Ponera min förvåning när valfri vitmaktrörelsens orkester började skräna högljutt om fosterland och folkförrädare.
När jag frågade om valet av musik log hon bara och berättade att hon är nazist.
Bara så där. Som att det inte är något särskilt med det.
Övervägde rattfylla
Blond, snälla ögon, hundälskare, foodie och en klimatförnekande, folkmordspropagerande, homofobisk abortmotståndare som inte tror på vaccin.
Jag minns att jag sneglade mot vinflaskan och övervägde om straffet för rattfylleri var värt det, bara jag kunde ta mig därifrån.
Av dårskap, eller kanske morbid nyfikenhet, gick resten av dejten åt att diskutera nazism.
Hon visade upp sin låda med motståndsrörelsens klistermärken.
Texten ”Reserverad för folkförrädare” med en snara som motiv var en av hennes favoriter eftersom hon avskydde ”Wallenbergarna och globalisterna”.
Hennes ex var gruppbefäl i rörelsen och strukturen påminde om samma hierarkiska mått som i det militära.
När de höll möten var det viktigt att alltid stänga av och försluta sina mobiler i olika påsar som blockerar mobilen från att sända, eftersom de alltid var tvungna att utgå från att de var bevakade av SÄPO.
Mordet i Almedalen
Det är när jag sitter där, med hennes sovande kamphund i mitt knä, som jag inser att Sverige har underskattat den växande nazismen.
Den svenska lagboken definierar terrorism som en handling där gärningen injagar en allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp. Redan här borde majoriteten av dåden utförda av Nordiska motståndsrörelsen stämpla dem som terrorister.
Spelplanen ändrades ytterligare när Ing-Marie Wieselgren mördades under Almedalsveckan 2022.
Gärningsmannen, en man med anknytning till nazismen, har senare erkänt att det egentliga målet var Centerpartiets partiledare Annie Lööf.
I Töreboda har föreningen Det Fria Sverige upprättat sitt första ”Svenskarnas hus”, som en motsvarighet av ”Folkets hus”.
På deras sociala medier syns både äldre och barnfamiljer äta och ha det trevligt med sång och dans.
Föreningen beskriver sig som ”en intresseförening för svenskar”. På sin hemsida länkar de till Radio Svegot, en nazistisk podcast.
Plötsligt är det inte längre nazismens ansikte arga, rakade män med banderoller och hopplöst uselt knutna slipsar.
Den vita makten uttrycker sig nu som kulturvänliga, barnfamiljsälskande föreningsmänniskor, som bjuder in till logdans, grillkvällar och filmmys.
Vi har underskattat hur aktivt nazisterna har arbetat för att normalisera och avdramatisera sig själva.
För hur farlig kan nazismen vara när den kommer klädd som en blond hundälskare med snälla ögon?
