Räknas Täbymoderater som en folkgrupp?
Serietecknaren och författaren Mats Jonsson är årets mottagare av ABFs litteratur- och kulturstipendium på 100 000 kronor. Nu kommer också boken Mats Jonsson drar åt helvete som samlar hans krönikor från tidningen Arbetet. Vår kulturredaktör fick ett samtal med sin vän och kollega.
Grattis till ABF:s kulturpris! Hur känns det?
– Jag är väldigt glad och hedrad. Jag har varit ett fan av ABF sedan gymnasietiden, då de hjälpte oss att starta en musikförening hemma i Kramfors, och ABF är medarrangör till en stor del av de författarbesök runt om i landet.
– Så egentligen är det väl jag som borde ge ett pris till dem.
Du släpper ju även en ny bok nu, vad kan du berätta om den?
– ”Mats Jonsson drar åt helvete” är en samling av alla de 55 serier jag ritat för Arbetet. Det blir som en walk down memory lane för oss som genomlevt den senaste mandatperioden, med påhopp på allt från borgarnas glidning högerut, coronapandemin och Ukrainakriget till padelhallar, vinterbad och diverse nästan bortglömda kulturdebatter.
– Samtidigt speglas förstås mitt eget liv, framförallt min familjs flytt från Stockholm till Kramfors för två år sen som gav mig en hel del nya insikter.
På Arbetet kallar vi dig Sveriges främsta krönikör i serieform. Vilka förebilder har du?
– Min kanske största förebild är serien Ratte av Magnus Knutsson och Ulf Jansson, som gick i Aftonbladet på 80-talet. Som ung färgades jag starkt av denna röjiga actionkomedi med hjärtat till vänster, där dåtidens politiker och kändisar gjorde inhopp nästan varje vecka.
– Bland dagens tecknare står Pontus Lundkvist i särklass. Om jag siktar på att vara lika rolig som han och når typ halvvägs, blir jag riktigt nöjd.
Vilka seriekrönikor är du själv mest nöjd med nu när du ser dem i samlad form?
– Så här på rak arm… den där M och KD bildar gemensam valplattform med Mordor blev riktigt lyckad. Borgarhån OCH Tolkiennörderi! Sen är det alltid roligt att sparka på Kramfors grannkommun i norr, så jag är svag för serien ”Öviks tredje padelhall”.
– Jag är också väldigt glad över att ha fått lyfta fram och hylla det pragmatiska julfirandet som Maja Ekelöf skildrade i Rapport från en skurhink.
Du tecknar ju mig med ett väldigt stort skägg. Vad hände med den journalistiska drivkraften att säga sanningen?
– Seriefiguren är idén om Johannes, du själv bara skuggan på grottväggen.
Men jag ser ju för fan ut som om Zangief i Street Fighter fått barn med Daniel Suhonen.
– Som att Zangief och Suhonen fått barn ihop – på Falu lasarett. Jag hoppas verkligen få rita dig i folkdräkt nån gång.
Din bok är ju ovanligt hög, fanns det en tanke bakom det?
– Käre Johannes, det är helt och hållet ditt fel, eller din förtjänst eller vad man nu ska säga. Det var du som ville att serierna skulle göra sig bra på en smartphone-skärm, så därför är serierna avlånga.
– Avlånga serier kräver en högsmal bok för att det ska bli snyggt. Men faktum är att det gavs ut samlingsböcker med Tecknar-Anders grejer i samma format på 60-talet, så vi återuppväcker i själva verket en stolt tradition.
Kajsa ”Ekis” Ekman sa i intervjun om sitt nya jobb som vikarierande chefredaktör på tidningen Arbetaren att hon vill nå den breda arbetarklassen. Bland annat med en blogg.
Kan du tänka dig att göra en väldigt bred bok nästa gång?
– Ge mig ett nytt format i tidningen, så gör jag en bred bok. Du har säkert läst i tidningen hur lite vi i prekariatet har att säga till om.
Du är ju ofta väldigt arg i serierna. Är du lika förbannad i verkligheten?
– Hörrudu, om jag låtit min riktiga vrede få fritt spelrum i serierna så skulle Arbetets ansvariga utgivare ha tillbringat större delen av de senaste fyra åren på öppen anstalt för diverse tryckfrihetsbrott. Uppvigling såklart, säkert olaga hot, stämpling till både det ena och det andra, missfirmelse av tjänsteman… och räknas Täbymoderater som en folkgrupp? Men som många serietecknare är jag konflikträdd, så jag är väldigt sällan förbannad i verkligheten. Jag håller det inom mig och bara i serierna får det komma ut.
Känner du något hopp inför valet?
– Nä, inte direkt. När valet rent konkret står mellan fyra år till av visionslös administration med nyliberala inslag och fyra år av att befinna sig i den mottagande änden av ett kulturkrig från högsta ort parat med ohämmad nyliberalism, så är det svårt att vara munter. Men jag är optimist innerst inne och hoppas på en S+V-regering framåt 2030. Om vi fortfarande lever då.
ABF:s motivering lyder:
Årets stipendiat är en stark folkbildande kraft. Med svart tusch, humor och en del ilska målar Mats Jonsson över Sveriges vita fläckar vare sig det gäller samernas historia, klyftan mellan stad och land eller det svenska klassamhället. Hans eget liv får utgöra fond för de starka berättelserna när han med stort mod skildrar sig själv och sina närmaste. Med ordets och konstens hjälp väver han ihop det personliga med det allmänna och tecknar en ny och sannare bild av samtiden och vår gemensamma historia. Mellan penndragen i hans självbiografiska serieprojekt kan man urskilja en stark vilja till samhällsförändring. Hans verk engagerar, inspirerar och ingjuter mod hos en allt bredare skara läsare som bland de svartvita seriestripparna börjar ana att en annan värld är möjlig.
Stipendiet delas ut i ABFs monter under Bokmässan i Göteborg fredag den 23 september om nu montern, mässan, Sverige och planeten finns kvar efter valet.