Det finns ingen botten när ens arbetsgivare är en app
Foodora fick kollektivavtal – rundade det direkt
Jag är inte ensam i parken, en söndagseftermiddag i solen.
Någon är ute och rastar sin hund, ett gäng ungdomar står lite längre bort med sina cyklar och applåderar åt varandra när de turas om att göra tricks.
Jag fäster blicken på en man i ljusblå jacka som susar över torget på en elsparkcykel vidare bort mot det färgglada blomstret som dekorerar en rad restauranger som bryter av varandra.
Med ögonen på sin telefon försvinner han med snabba steg in genom dörren till restaurangen och det är först då som jag inser att han har använt en av de hyrbara elsparkcyklarna.
Saknar fast schema
På Wolt, ett av Sveriges största cykelbudsföretag, har kurirerna inget fast schema.
De arbetar när de vill – eller när de behöver. I gigekonomins Sverige har spelplanen för arbetare som står längst bort från arbetsmarknaden radikalt förändrats bara de senaste fem åren.
Den nya affärsmodellen har lyckats kringgå en rad lagar och regler genom att utnämna sina cykelbud till ”frilansare”.
För att undvika krånglet med kollektivavtal och fackföreningar är gigarbetarna ofta anställda på korttidskontrakt, som kan vara så korta som en månad åt gången.
På så vis behöver företagen inte heller följa arbetsmiljölagen om cykelbuden skulle skada sig under en leverans.
Inte heller behöver de stå för utrustningen som cykelbudet måste ha för att ens kunna arbeta.
Budet måste använda sin egen smartphone och cykel eller bil (se hyrsparkcykeln på torget) och skulle något av detta bli stulet eller skadat under en leverans står cykelbudsföretagen givetvis helt ansvarsbefriande när det gäller försäkringar.
Tävlar mot varandra
Denna affärsmodell som bygger på självständiga cykelbud har en nyckelkomponent: avsaknaden av fast arbetsschema.
När cykelbuden står bredvid varandra och skrattar så tävlar de i själva verket mot varandra om leveranser.
När telefonen plingar till gäller det att snabbt, snabbare än sina kollegor, korpa åt sig leveransen.
Eftersom cykelbuden får betalt per leverans, ett arvode som enligt SvD ligger på otroliga 36 kronor per leverans, gäller det att vara tillgänglig och alert.
Leveransen utvärderas från början till slut och är avgörande om cykelbudet ska få fortsätta sitt kontrakt.
Första gigföretaget med avtal
Den 25:e februari 2021 blev Foodora det första gigföretaget i Sverige att teckna ett kollektivavtal med fackförbundet Transport.
Hoppet om förbättrade villkor för matbuden föll dock platt på bara ett år när organisationen Gigwatch släppte avslöjandet att det var långt ifrån alla Foodoras bud som omfattades av avtalet.
Genom att anställa bilbuden till det egna dotterbolaget DH Logistics hade Foodora kringgått kollektivavtalet och fortsatt som förut.
Idag är det fler matbud som saknar kollektivavtal än när avtalet slöts.
Att gigekonomin i sin nuvarande form tillåts fortsätta beror på det politiska läget.
Gigwatch nya rapport visar att en majoritet av riksdagen ställer sig positiva till gigekonomin i sin nuvarande form.
Kanske är det inte förvånande att de traditionellt borgerliga partierna inte bara ställer sig positiva till gigekonomin, utan genom lagstiftning och statligt stöd vill underlätta för gigekonomin att integreras på den svenska arbetsmarknaden.
Hot mot svenska modellen
På andra sidan står resterande partier oenade i frågan, där Vänsterpartiet och Socialdemokraterna intar den mest kritiska hållningen.
Gigekonomin utgör ett hot mot den svenska modellen, som bygger på förhandling mellan arbetsgivare och facken.
När arbetare klassas som frilansare och egenföretagare finns det nämligen ingen motpart för facken att förhandla med.
Gigföretagen kringgår förhandlingsmodellen och den svenska modellen bryts ned ytterligare.
Handlar om att behålla jobbet
Jag avbryts i mina tankar när jag får syn på en ny, ung kille.
Han är på väg mot sparkcykeln, som med sitt blinkande ljus signalerar sin ledighet. Jag inser att jag borde säga något.
Elsparkcykeln ser ju förvisso ledig ut – men den är ju faktiskt upptagen av cykelbudet.
Den unga killen blippar sin telefon mot elsparkcykels display och hoppar upp på den. Vips är han borta.
Knappt trettio sekunder senare kan jag se hur restaurangsdörren öppnas och cykelbudet kommer ut.
Det krävs inga ord för att förstå den plötsliga förtvivlan som uttrycks i cykelbudets blick.
På bara de få minuter han sprang in för att plocka upp beställningen har nu leveranstiden blivit längre.
För beställaren gör det ingenting att vänta ytterligare fyra minuter, men för cykelbudet rör det sig om att behålla jobbet.
Det finns ingen botten för den vars arbetsgivare är en app – och det påminner om att Sveriges solidaritet mellan arbetare står starkt i historien men faller platt idag.
Sverige har blivit ett välfärdsland som försöker leva kvar på sina gamla meriter.
